Det har talats mycket om att det kristna landskapet förändrats i Sverige idag och så tror jag att det är. För ett tag sedan hade jag besök av några kända förkunnare ifrån skilda sammanhang på mitt kontor. Det hade bara kalendermässigt råkat bli så men det såg ut som en tanke och för några år sedan skulle detta inte knappt varit möjligt.
Det känns som om vi står inför både härliga och bistra tider. Härliga, eftersom så många troende nu leds samman av Herrens Ande och talar och umgås med varandra mer fritt, men också bistrare tider när man ser vacklande medlemsantal, ökad sekularisering och förnekelse av klassisk kristen tro utmana kristenheten i Europa.

Kristi kropp kan inte vara ett offer för moderniteten. Vi är inte nuets slavar. Vi behöver faktiskt inte heller vara överdrivet ”relevanta”, i ordets ytliga bemärkelse, utan vi är för alltid bundna till Jesus och hans kropp, kyrkan, till Skriften och Andens tilltal genom historien. Jag hörde någon säga häromdagen:” Kyrkan är bara värd att lyssnas på när den förmedlar det Gud säger.” Hon är ju rösten av den som ropar i öknen, alltså av någon annan. Hon är ju inte sin egen röst och för inte sin egen talan.
Risken finns ju att vi blir så förtjusta i våra egna ord, vår egen teologi, våra egna formuleraingar att Hans röst försvinner i bruset av kristna åsikter om allt. I en tid av postmodernistisk pessimism angående möjligheten att veta vad som är sant så måste vi faststlå att vi fortfarande faktiskt både kan veta detta och med glädje proklamera dessa eviga sanningar .Vi är inte enbart fångade i våra subjektiva upplevelser eller offer för en skenande relativism.
Någon har sagt: ”Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änkling.” Det som är ”cutting edge” idag blir snabbt omodernt imorgon. Vi har, av nåd, faktiskt fått uppgiften att ta ett tidlöst och kraftfullt evangelium in i varje tid till alla människor och alla kulturer. Det kan vi bara göra om vi lever nära Jesu ansikte, i bön, omvändelse och gemenskap med Honom, lyssnar noggrant till Andens röst och tilltal till oss idag och vågar följa vad han säger och frimodigt vågar gå emot det ”politiskt korrekta” när det behövs. Vi behöver inte vara rädda för att räknas som otidsenliga. Vi kan faktiskt med glädje berätta om vad vi har sett och hört då Jesus rörde vid oss och då upptäcker vi också hur det stämmer med vad troende har upptäckt och upplevt genom hela Kyrkans historia! Anden talar ständigt till de troende i alla tider och till alla som vill lyssna idag.
Att bli så ”relevant” att man helt insuper dagens tidsanda kommer oundvikligen att få oss att kompromissa med den Jesus som är för alla, överallt och i alla tider. Då har vi inte mycket kvar att ge till en värld som längtar efter något annat.