Häromdagen gjorde 10 samfund ett gemensamt uttalande där man förordar bildandet av nya församlingar. Detta låter mycket bra och speglar också den rejäla omsvänging man gjort de senare åren, där det inte längre är officiellt tabu att starta nya församlingar. Annat var det för 25 år sedan, ett kvarts sekel alltså, då vi startade Livets Ord. Motståndet var formidabelt och beskyllningarna stod som spön i backen. Det var nog ingen tvekan att de många och ofta helt obefogade beskyllningarna om allehanda villoläror också hade sin grund i en djup psykologisk rädsla för att bli av med medlemmar snarare än nitälskan för sanningen.

Nu är läget ett helt annat men det har alltså gått 25 år. Vi har också lärt oss en hel del och skyttegravsmentaliteten på alla sidor verkar försvinna alltmer. Det är viktigt eftersom det fortfarande finns ett stort och ogjort arbete i Sverige, nämligen att nå varje svensk med evangeliet. Striderna på 80- och 90-talet hämmade och hindrade en då spirande väckelse att fullt blomma ut. Vi har alla vårt ansvar i detta. Nu finns, om man är seriös, och inte fortsätter med kyrkopolitiska obstruktionstaktiker, en stor möjlighet att komma samman och att ta nya initiativ för att återevangelisera Sverige. Då kan många blommor få spira och blomma ut. Därför blir det extra intressant att se vad som kommer ut av pastor Stanley Sjöbergs initiativ att samla tusentals kristna i Stockholm den 3 maj för en stor manifestation. Det kan bli ett startskott för ytterligare enhet och nya evangelisationsinitiativ.

Apropå lång tid: Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från Skäggis. Han var en amerikansk teologie student i Uppsala när jag var studentpräst. Jag har inte hört hans röst på 27 år. Nu var han för första gången på återbesök i Uppsala. När Birgitta och jag åkte till Tulsa och studerade ett år på Rhema var han den ende person som regelbundet stödde oss, med 25 dollar i månaden. Jag tackade honom för det och då påminde han mig om att jag bett för honom så att han blev andedöpt när han var i Uppsala som student. Det var länge sedan. Samtalet öppnade för en flod av minnen av hur det var i dessa begynnelsens dagar. Det var dagar jag aldrig skulle velat vara utan.