Ja, det är en fråga som kommer upp med jämna mellanrum. Detta trots ett antal artiklar i Livets Ords tidning MissionsMagazinet under senare tid, vilka jag rekommenderar för läsning.
När jag personligen ser tillbaka på de 25 år vi nu snart har lagt bakom oss, ser jag tre faser av vårt arbete. Den första handlar om trosundervisningen, den andra om mission och den tredje om enhet. 80-talets stora betoning av behovet av trosundervisning upphörde inte när vi under 90-talet på allvar nådde ut i ett expansivt missionsarbete. Inte heller avslutades vare sig undervisningen om tro eller missionsarbetet när vi under 2000-talet mer började betona behovet av de kristnas enhet.
Ser man på det dagliga arbetet i Livets Ords församling så är det sig på många sätt likt. Det finns en konsekvent linje som har gått som en röd tråd igenom allt vårt arbete, som kan sammanfattas i den vision vi har nedskriven, nämligen: ”Utrusta Guds folk med hans trosord, visa dem vilka andliga vapen de har, lär dem att använda dem och sänd ut dem i segerrik strid för Herren.” Denna inriktning som är en mobilisering av de troende ligger fast, men vi har ju nu 25 års erfarenhet bakom oss med allt vad det betyder.
Ett kristet arbete är inte hugget i sten. Genom Andens ledning utvecklas det och mognar, breddas och korrigeras utefter vägen. Det har varit en viktig och spännande process att uppleva Andens ledning steg för steg på detta sätt och där är vi naturligvis inte färdiga på något sätt. Följer man förkunnelsen från vår predikstol ser man en konsekvent linje men också en fördjupning och ibland vissa accentförskjutningar. Så borde det vara i varje församling.
Det som idag hörs mest från röster som ofta inte är insatta i just vår församlings inre liv eller dynamik, är frågor som rör enhet med andra kristna. En viss form av s. k. väckelsekristet tänkande verkar ha en närmast alarmistisk syn på detta med enhet. Personligen tycker jag det är befriande att våga ifrågasätta sådana attityder, som jag ofta upplever som både okunniga och osakligt fördomsfulla.
Risken hos oss alla är ju att vi av andra omedvetet övertagit schablonmässiga inställningar gentemot andra kristna och integrerat dem som naturliga tankeled utan att egentligen ha funderat så mycket över om dessa föreställningar verkligen är sakligt grundade och vad de egentligen bottnar i. Här har vi nog alla fått en släng av sleven och ingen går helt fri från sådant. Menar man allvar med vad Jesus faktiskt säger om enhet så är det nog här man måste börja. Nämligen att våga ifrågasätta om man verkligen själv har tillräcklig kunskap om andra kristna och om man egentligen har villighet att närma sig dessa, inte bara för att omvända dem för den egna saken utan också för att uppskatta och lära sig av dem. Utan dessa grundläggande attityder, vilket jag tror kallas för ödmjukhet och sanningssökande, kan vi nog aldrig komma våra trossyskon i andra sammanhang närmare.
Denna inställning är också helt annorlunda än att tvinga medsyskon att ständigt svara på allehanda dogmatiska spörsmål. Ofta sker detta med ett hätskt tonfall, som om vi befinner oss i en evigt pågående rättegång där vi är varandras åklagare och domare.
Att våga öppna sig, vara nyfiken och vilja lära sig mer om varandra, innebär inte alltid att man kommer att hålla med om allt men att en djupare hjärtats enhet kan börja skapas mellan troende som förut varit kyliga, misstänksamma och kanske till och med djupt föraktfulla emot varandra.
Det Pastor Ulf säger får mig att tänka på en artikeli DN idag där Maranata attackeras. Artikeln är dessutom osaklig.
Jag har genom årens lopp inte haft ‘mycket till övers’ för Maranata men när jag ser hur Världen behandlar dem så inser jag att de är mina trossyskon och jag kan inte låta bli att försvara dem
och be om beskydd över dem.
Gud välsigne Maranata!
Ulf, Tack för att du skriver och tack för att ni vågar gå i bräschen för en djupare enhet mellan Guds folk.
Det är underbart och befriande det du skriver om, att uppleva denna tillväxt och mognad som ett resultat av Herrens verk i våra hjärtan och attityder är fantastiskt. Vi noterar denna pågående process bland Guds folk också här i Finland. Tack Ulf för din ödmjukhet och frimodighet att gå före!
Tack vare inriktningen på enhet så har Ulf en oerhörd respekt och goodwill även inom katolska kretsar. Jag tror att Livets Ord kan få stor betydelse för karismatikens tillväxt i Katolska kyrkan i Sverige!
Vi äldre svenskar är ju uppväxta med misstro mot katolicismen. Och det är ju den misstron, som Aletheia-gänget försöker exploatera.
Man kanske inte kan begära att människor, som inte är intresserade av historia, ska ha ett historiskt perspektiv. Men det måste man, om man vill förstå händelserna före och under reformationen, vilka sammantaget ledde till att kyrkan hamnade på fel sida i befrielsekriget.
Ett historiskt (snarast idéhistoriskt) perspektiv måste man också ha, om man vill förstå varför Katolska kyrkan för generationer svenskar har kommit att framstå som en landsförrädarkyrka: I tider av krigsshot behvös nationalhjältar, och då blir ju lätt dåtida fiender nutida fiender.
Slutligen måste man ha ett historiskt perspektiv för att förstå de ”anti-nationella” strömningarna inom den katolska kyrkan i just Sverige. Det har säkert inte varit så lätt att ständigt utpekas som både landsförrädare och avgudadyrkare.
Hej Ulf! Tack för din överlåtelse till Guds verk. Din tjänst har haft en enorm betydelse för utveckling i mitt krista liv. Dels den förbön man fick på bibelskolan hos er och den undervisning du gett. Livsförvandlande!
Du ska veta att det finns många utav oss ute i landet som gått bibelskolan och bär med oss än idag det rika som vi fick av Guds Ord. Det har hjälpt att hålla fast när det blåst hårda vindar.
Det finns en del förtydliganden som behöver göras mitt i enhetssträvandet, som jag inte hoppas ska innebära att man polariserar sig emot den inriktning som ni har i detta arbete.
När man är ute på missionsfältet så vet du som många andra att te x ortodoxa kyrkan utgör ett stort motstånd mot evangeliska kristna. Du vet också att en del hellre vänder sig till helgon för varje dag än att vända sig till Kristus.
Att då läsa helt emotsagt i er tidning Keryx, om både ikonförsvar m.m är faktiskt minst sagt förbryllande.
Saknas då förståelse från andra – inte alltid. Du vet också att kristenheten inte med självklarhet valt rätt vägar historiskt, och det finns lite varningstecken här och var, att det som var så viktigt med hjärtats tro måste bäras upp med yttre attribut. När går det över till att detta blir ett måste…?
Nu har jag dristat mig att skriva på denna blogg
till en person som jag sett upp till mest av alla inom kristenheten under många år och fortfarande gör. Hoppas du tolkar det jag skriver som välvilja och ärligt undrande.
Att det kommer upp frågor om var Livets Ord står trots olika artiklar är inte konstigt, med tanke på att artiklarna inte ger något tydligt svar om var Livets Ord står idag.
Efter att Livets Ord har gjort en helomvändning i sin syn på katolicismen (jämför med artikel i Magazinet 1989) är det inte konstigt att folk undrar vad som pågår.
Det är inte enheten med andra kristna som man är främmande för, utan det faktum att Livets Ord blir mer och mer katolskt.
Man kan ha enhet utan att fördenskull ta till sig felaktiga, obibliska läror. Många är väldigt kunniga om vad katolicismen står för så att avfärda deras frågor med att de är okunniga känns inte rätt.
Om ni tror att brödet och vinet blir Jesu kött och blod i nattvarden, att Maria är evigt förblivande jungfru och om ni anser att man numera kan använda ikoner, känns det mer rätt att säga det rakt ut så att man vet var ni står.
Hej Ulf!
Jag måste sannerligen säga att det är spännande med att du har en egen blogg 🙂
Min fråga till dig är: Vad gör Livets Ord idag för att överbrygga fördomar och samfundsmurar mm?
”Denna inställning är också helt annorlunda än att tvinga medsyskon att ständigt svara på allehanda dogmatiska spörsmål. Ofta sker detta med ett hätskt tonfall, som om vi befinner oss i en evigt pågående rättegång där vi är varandras åklagare och domare.”
Varför tror du att Livets Ord utsätts för det övre nämda citat?
MVH
Björn
Fördomar är nog en väldigt vanlig företeelse, vi dömer före vi vet, innan vi har skaffat oss kunskap. Jag hade en märklig upplevelse av detta men jag tackar Gud för den upplevelsen.
Jag var i Italien och predikade, platsen för mötena var ett kloster uppe i bergen, enormt vackert med underbar omgivning. När jag kommer till klostret så kommer en äldre farbror med kåpa emot mig. Helt plötsligt blev jag skeptiskt och tänkte vad är det för ett ställe jag har hamnat på? Jag hälsade på farbrorn som var fader och och föreståndare för klostret. Jag tittade in i hans ögon och såg Jesu kärlek strömma ut från honom. Jag frågade honom om vad han gjorde och han berättade då att han var föreståndare för klostret. Han var benediktinermunk, andedöpt, talandes i tungor, bad för sjuka och var ute och vittnade. Jag höll på att tappa hakan när han berättade allt detta. Benedikterna har bestämda bönetider, 7 gånger på dagen och en gång vid midnatt. Jag tänkte, när samlades jag till bön totalt 8 gånger på en dag? Jag insåg att det var ett bra tag sedan.
Munken visade mig till rummet där jag skulle bo, han gjorde upp en eld i den öppna spisen och var så kärleksfull mot mig. Hela stället andades bön och Guds närvaro. Tack Gode Gud att du tog mig dit! Jag bad om förlåtelse för att jag har haft så många fördomar mot munkar, kloster m.m. Jag insåg att jag har väldigt mkt att lära mig av dem. Jag har fortfarande fördomar, blinda punkter i mitt liv, men jag ber Gud hjälpa mig att vara öppen och läraktig. Jag vet inte allt, kan inte allt men den som söker han finner, den som klappar för den ska det öppnas.
Tack pastor Ulf för undervisningen om enhet!
Bra Maria! Det var rakt på sak!
Ja, det ska bli intressant att ta del av vad Livets ord tycker i olika teologiska frågor.
Men när det gäller diskussionen om jungfru Maria som ”evigt förblivande jungfru” vill jag ändå bidra med de svenska reformatorerna Olaus och Laurentius Petris svar på frågan.
Deras kompletta bibelöversättning, som var den första kompletta översättningen som utkommit på svenska, den s k Gustav Vasas Bibel, utkom 1541. Till 400-årsjubiéet 1941 utgavs ett nytryck av NT. I en förklarande not av översättaren (Olof eller Laurentius Petri) sägs att formuleringen att Josef inte kände Maria ”förrän” Jesus föddes, inte får uppfattas så att Maria inte förblev jungfru.
Detta är alltså den ursprungliga, svenska protestantismens ståndpunkt i frågan. Att det senare har kommit andra åsikter i frågan, från utländska protestantiska rörelser, ändrar inte på detta faktum.
Vari består då skillnaden mellan den lutherska och katolska kyrkan i frågan? Som jag kan se, tillmäter katolska kyrkan Marias eviga jungfrudom större betydelse än vad den lutherska kyrkan gör.
Men enbart erkännandet av Marias eviga jungfrudom är inte ”katolicism”. Att då tala om ”helomvändning i sin syn på katolicismen” måste ju då vara mycket överdrivet. Snarare handlar det om en attitydförändrig.
Käre broder,
Det är klart att du skapar förvirring genom den 180 graders svängning som skett sista åren. Ett tag var basunen klar från Livets Ords talarstol; Bort från helgon, ikoner, Påvestol, kloster och hedniska inslag i Gudstjänstlivet. Artiklarna avlöste varandra i Magazinet, Missionsmagazinet m.m. Ämnen såsom ”Påfvens gruvelige vilfaraelse” publicerades av Ruben Agnarson. ”Vad i hela världen har påven i Uppsala att göra” skriven av dig själv ”Sann enhet och falsk ekumenik” skrevs av dig 1992. (i Magazinet).
Förstår du inte att många av dina efterföljare står som frågetecken över din nya linje? Lite förenklat; Du har som ledare för din flock (som sträcker sig långt utanför LO’s medlemskap) sagt ”vi ska åt höger, vi ska åt höger”. Plötsligt ändrar du dig och säger, ”Nej, vänster. Vi ska åt vänster”.
Sedan näst intill hånar du dem som håller fast vid DIN gamla undervisning och låtsas som om den aldrig existerat.
Så lät det 1992 (Dina egna ord, ur sann enhet):
”I dessa dagar talas det mycket om behovet av ekumenik. Men, vilken enhet talas det egentligen om? Den sanna enheten kan finnas mitt i en mångfald av uppgifter, vilket gör att det på ytan ser väldigt mångsskiftande ut, men den bygger på ett sant bejakande av vad Herren säger och Herren gör. Sann enhet tål prövning och bedömning. Verklig enhet tål sanningen. Den vitmenar inte, förnekar inte och bygger inte på tillfälliga kyrkopolitiska schakdrag. Den sanna enheten stoppar inte undan kontroversiella frågor och tonar inte ned det andra inte vill acceptera. Den sanna enheten är kopplad med friheten i evangeliet och låter sig inte trälbindas eller kontrolleras. Den sanna enheten är storsint och överser med felsteg, svagheter och misstag, men delar aldrig säng med synd, orrätfärdighet och världslighet………” (Hela artiklen här: http://aletheia.se/2008/02/06/vad-sager-trosrorelsens-predikanter-och-pastorer/)
Nej, vi jublar inte alla över ”nya Ulf”, utan ser nu att vi har en undervisning före din Israel tid och en efter. Det är ingen illvilja från min sida när jag gång på gång belyser detta på bl.a. Alethea.se. Jag älskar dig Ulf. Är tacksam för mitt år på Livets Ords bibelskola. Men, som du själv en gång sade – ”Sann enhet tål prövning och bedömning”
Gud är inte en Gud av förvirring! Förvirring är vad som följer i kölvattnet av de till synes grumliga basunstötar som numera ljuder från din talarstol.
Herren välsigne dig Ulf,
I Kristus
Daniel Forslund http://aletheia.se
Hej Ulf
Det jag tror sticker i folks ögon är att katolskakyrkan är känd för ikontilbedjan och att tillbe Maria. Men en förnyelse har de senaste åren hänt innom många katolska kyrkor.
Idag har vi katoliker som inte tillber ikoner, som inte tillber Maria. Vi har katoliker som är döpta i den helige anden som talar i nya tungor.
Det är inte fel att ha en ikon hemma, men det är fel att tillbe ikonen. Det är en enorm skillnad i den frågan.
Jag tycker vi ska sluta vara fördomsfulla och sträcka ut vår hand mot våra trossyskon.
Du talar så fint, Ulf, om ”behovet av de kristnas enhet.”
Själv har jag funderat mycket över orden ”… för att de skall vara ett, liksom vi är ett … Då skall världen förstå att du har sänt mig…”
Vad innebär denna enhet egentligen och hur ska den få världen att förstå att Jesus är Guds Son? Det kan ju i varje fall inte handla om någon slags magi, vår Herre verkar inte vara så mycket till övers för att vi ska komma på ”formler” och ”få till det”.
Jag tänker på mina ofrälsta släktingar, grannar och vänner. Vilken slags enhet kan de förstå och vad kan bli ett vittnesbörd för dem om den levande Guden?
För mig har slutsatsen blivit att vi måste börja med enhet inom våra lokala församlingar först, innan vi ger oss på så kallad ekumenisk enhet. För när människor besöker vår församling och där möter en övernaturlig kärlek och gemenskap mellan människor med olika bakgrund, ålder och etnicitet, då blir det i sannhet ett vittnesbörd! Att två kyrkor håller en gemensam gudstjänst verkar inte tala ett lika tydligt språk.
Därför undrar jag lite försiktigt (jag har inte varit på möte hos er på flera år, därav frågan): hur har ni det i er egen församling i Uppsala? Dessa läror om enhet, har de fått en frukt av enhet i er församling, människor emellan och mellan människor och församlingsledning?
Efesierbrevet 4 talar ju om Andens enhet som något Herren ger till sin församling och kallar oss ivrigt bevara!
Ellen
Lars Flemström:
Jag var lite otydlig i mitt tidigare inlägg. Jag menar inte att Livets Ord har närmat sig katolicismen bara på den punkten att de nu anser Maria vara evigt förblivande jungfru. Det var bara några exempel på Livets Ords nya lära, det där med nattvarden, synen på Maria och ikoner.
Artikeln jag hänvisade till är från Magazinet, juni 1989 och finns att läsa på sverigepredikan.se.
Om det nu skulle ha varit så att Josef inte kände Maria efter att de gift sig (vilket är helt obibliskt)så finns det ett bibelord i Psaltaren som syftar på Jesus och där säger han att han blivit en främling för sin moders barn. Det betyder att Maria måste ha haft mer barn än Jesus och alltså inte kan ha förblivit evig jungfru.
Tack Ulf för att du verkar för enhet i Kristenheten. Vi behöver verkligen en enhet som går långt över och förbi känslomässiga argument som inte alltid är grundade i fakta utan ofta är baserade utifrån en upplevelse om hur det bör vara.
I historien ser vi hur Gud gång efter gång har använt en många gånger mindre perfekt Kyrka och hans rike har expanderat detta till trots. När vi kristna verkar bli allt färre i landet måste vi vara enade som det folk vi är inför Gud, det är som jag ser det inte något alternativ. Vi behöver enas runt de centrala frågorna där vi är överens och samtidigt ha fördrag med varandra i kärlek på de perifera som för övrigt inte alltid är så kristallklara sett ur historien eller Guds ord.
Vi har inte tid med stridigheter över vissa som jag ser det i sammanhanget oviktiga frågor som Svensken i allmänhet inte har en aning om eller bryr sig över. Det Svensken behöver höra är om Jesus Kristus och honom som korsfäst. Det budskapet är vi alla överens om är rätt och där tror jag vi hittar sann enhet.
Det är verkligen underbart att du brinner för enhet. Jesu bön om sann enhet håller på att bli ett bönesvar i vår tid. Jag längtar även efter att du (och vi andra) sträcker ut oss till den reformerta delen av kristenheten. I bland annat USA är den karismatiska kalvinistiska rörelsen ganska stor.
Älska Gud och ha en bra onsdagkväll! Heja HV71!
Bäste Ulf Ekman,
Jag är mycket glad över det som Livets Ord gjort genom åren när det gäller speciellt mission och evangelisation i Sverige och utöver världen. Den pionjäranda och frimodighet är beundransvärd. Också de satsningar på media är något att ta efter.
I familjen är vi väl bekanta med Livets Ord. Min fru gått bibelskolan och jag har besökt konferenser och seminarier. Själv har jag gått på Rhema i Tulsa i två år.
Men jag måste ändå säga att jag under den senaste tiden blivit mycket bekymrad när jag ser hur Du verkar närma dig den katolska kyrkan och dess villfarelser. Naturligtvis finns det mycket gott i kyrkan, pånyttfödda och andedöpta katoliker. Man visar en klarhet i abort och äktenskap som tyvärr inte frikyrkan gör. Men villarelserna måste vi ju ta avstånd ifrån! Det gäller bl.a. synen på Maria, nattvarden och påven. Detta är INTE förenligt med klassisk kristen tro. I senaste Keryx skymtar detta fram, speciellt när ”ökenteologen” Halldorf viftar med sin rökelse. (En sak har jag alltid undrat över: visst kan vi lära av ökenfäderna, men varför inte gå tillbaka till själva ursprungsfäderna, dvs. apostlarna…?)
Jag skulle vilja med anledning av den senaste tidens funderingar vilja ha raka svar på följande frågor:
1. Hur ser du på Maria? Är hon den evigt förblivande jungfrun?
2. Blir blodet och vinet verkligen Jesu kropp i nattvarden?
3. Är påven Guds ställföreträdare på jorden?
Jag skulle uppskatta ett ärligt svar ifrån Dig i dessa frågor.
Guds rika välsignelse!
Josef Sjöberg
Mullhyttan
Maria, se mitt inlägg 10.42! Alla vi som tillhör den äldre generationen är uppväxta med fördomar mot katoliker. Ulf Ekman räknar jag som ”halvgammal”, så han har väl också haft en del fördomar. Men det är ingen 180 grader teologisk kursändring att göra sig av med fördomar. Det är tvärtom kännetecknet på en sann kristen att man gör det!
Mitt inlägg 14.36 var inte avsett av motsäga dig på alla punkter. Det får väl någon LO-medlem göra, om dom tycker att du har fel. Det är ju ändå vad LO och Ulf Ekman tycker, som disktuteras
Jag ville bara framföra att det är inte någon oomstridd protestantisk åsiskt att Josef hade sex med Maria, sedan Jesus hade blivit född. Detta är dock en sak som föga har diskuterats i den lutherska kyrkan, eftersom Marias fortsatt jungfrulighet inte har tillmätts någon större betydelse av den lutherska kyrkan.
Det är tydligen ett ämne, som den lutherska kyrkan har försummat. Jag har inte en aning om vad LO anser i frågan. Men försummelserna i den lutherska kyrkan i frågan om Maria fortsatta levnadsöden visar sig nu i spridningen av nästan pornografiska villolärar, typ ”Man måste ju ha sex och Jesu moder var inget undantag.”
Hur det bibelord i Psaltaren, som du nämner, ska tolkas, vet jag inte.
Lars Flemström:
Jag är LO-medlem!
Ellen!
Tack för ditt visa inlägg. Det var huvudet på spiken. Jag minns då Suzette Hetting besökte LO för många år sedan, att hon undrade hur en del församlingsmedlemmarna mådde. Det kanske var så att inte alla mådde bra.
Jag är medlem i LO sedan 90-talet och har gått på bibelskolan. Jag är bekymrad över utvecklingen på LO. Jättejobbigt. I vissa delar är förkunnelsen den motsatta som för 15 år sedan.
Vill också påpeka att trosförkunnelsen har betytt oerhört mycket för mig.
Jag tror verkligen på Andens enhet på blodets grund, men jag tror icke på enhetens ande.
Med Jesu kärlek till alla!
Om alle som tror på Gud står sammen og retter vår oppmerksomhet mot Gud, istedet for i mot hverandre. Da kommer våre bønner til å rive ned de svarte molnen og himmelens velsignelser vil nå jorden! Det er et enkelt regnestykke!
Det viktiga är inte var Livets Ord eller katolska kyrkan står,utan hur min relation till Jesus är.
I mitt arbetsrum har jag en skylt:
Den som vet allt har mycket att lära.
Kunskap hör ihop med ödmjukhet, okunnighet med stolthet…
Broder Ulf,
jag gläder mej över det du skriver. Glad att det finns integritet i tanken om enhet, tacksam för att vägen lett hit. Lite bekymrad är jag över inlägg från oss läsare som slår alarm mot Katolska Kyrkan.
Det är ett gissel att vara historielös. Mitt eget liv vittnar om behovet av att ha mer än 100 års historia bakom sig tillbaks till Apostlarnas tid.
Hur skall vi hantera splittringen av Kristi Kropp i Sverige? Med mer misstänksamhet och fördomar mot varandra? Vi rör inte detta landet i grunden med mindre än att vi lär oss älska varandra. Tror vi att Bibeln är Guds Ord borde Jesu översteprästliga förbön vara giltig anno 2008. Men ingen skall säga att det är lätt för det är det inte. Vi behöver lära oss att älska och det är svårt, dock inte omöjligt.
Med önskan om välsignelse för var och en som läser-
Daniel
Ett ord till alla som med stort intresse läser denna blogg. ”Frukta inte” säger skriften på många ställen. Jesus dog för oss alla,” Herren är nära alla de som åkallar Honom uppriktigt”.
På 80-talet fick VI en ny frimodighet när vi mötte Gud och förstod att VÅR tro övervinner världen. På 90-talet trodde vi att det var VI som hade ”nycklarna till våra städer”. Nu på 2000-talet måste tiden vara inne för oss att växa upp till Kristi fullhet så att Guds drömmar för världen kan komma att bli en verklighet. Vi har alla begått misstag i vår iver att vinna världen, men förhoppningsvis har vi lärt oss av detta och blivit ödmjukare. Denna ödmjukhet medför att vi vågar pröva oss själva och be Gud ta bort sådant i våra liv som inte är välbehagligt för Honom. Att förakta en medmänniska (läs katolik, pingstvän, livetsordare eller…) är inte i Guds ögon en välbehaglig handling. Förhoppningsvis är upphovsmannen till denna blogg, Ulf Ekman inne på denna vandring, ödmjukhetens vandring, en vandring som är tuff och ökenaktig, vi behöver därför BE för varandra i vårt sökande efter sanningen.
Visst kommer alla, som ärligt och uppriktigt söker Hans ansikte och ivrigt väntar på Jesu återkomst i dessa dagar, att få svepas med i den våg av härlighet som kommer från Himlen, Detta gäller både ”livetsordare” och katoliker”, och förhoppningsvis även jag.
Tack, Ulf. för din blogg. Jag tillhör dem som gläds över att den religiösa kartan håller på att ritas om.
Och det som sker är väl enligt Jesu överste-
prästerliga förbön i Joh 17, där Han ber, att de kritna skall vara ett.
Jag tror, Ulf, att du här får vara en brobyggare.
GUD välsige Dig
Stig Walldin
Vad som verkar oroa en del är att Ulf Ekman inte är ofelbar som Påven.Att han inte skulle ha varit fulländad i kunskap, åsikter och insikt fr början.Tack och Lov att det inte är så.Det som lever växer och mognar.Kanske hade jag också varit nervös om Ulf hade varit ofelbar,och inte en människa.
Jo.jag var också med när påven besökte Uppsala 1989.Visst undrade jag över en del,i våra nya kontakter med katoliker.Men jag blev aldrig orolig 🙂 Har varit med här 20+ år,och har sett olika påstådda anledningar till oro passera.Det mesta nonsens,som den s.k. JDS läran(en förkunnare hade spekulerat om Jesu 3 dagar i dödsriket) (samme författare skrev förresten min”typ favoritbok”;”A New Kind of Love”) Frukten av såna ”diskussioner” var bara att vissa ”svaga i tron”och nyfrälsta började vackla
i tron.
Så jag kan lugna Daniel Forslund och andra oroliga(visst man kan ha frågor)Vi är inte nervösa över förändring. 🙂 Vi är glada.(mitt eget motto är ”destined to change”)Det är mer spännande än någonsin.Och vi älskar varandra och andra ännu mer än förr.(Ok,inte det lättaste,som någon ovan uttryckte det) Vad kan vi då göra i väntan på fullkomling.Vi kan ”gå omkring och göra gott”(tror jag citerade vår pastor fr i söndags 🙂 Istället för att sprida vår oro.Jag menar inte heller att det inte är legetimt med frågor.
F.Ö om någon trodde att det finns en perfekt församling,så Sorry.Det gör inte det.Min helt subjektiva/hemliga åsikt är att det inte finns någon bättre än Livets Ord.
Detta var nu inte en röst fr församlingsledningen,utan snarare mitt i fr. periferin :-)Så spännande att leva och dessutom utan förtjänst få vara med i Livets Ord.
Spännande. Jag hoppas att du, pastor Ulf, tar dig tid att svara på de ärliga frågorna i kommentarerna. Det behövs.
Jag tror att enhet är viktigare än vi kan inse. För att våga sträcka sig ut mot full enhet behöver vissa frågetecken rättas ut som kan göra några tveksamma. Kanske kan dina svar på dessa frågor hjälpa?
Tack Ulf för detta inlägg.
Får väl närmast se det som ett svar på min fråga till dig under bloggposten ”Frågor och svar”.
Läste med stor behållning dina artiklar i MM du länkade till och jag tror att de flesta gläds åt de nertonade överdrifterna du själv nämner om såsom demonologin, andlig krigföring och negativ syn på andra kristna för att nämna några. Du nämner också att du flera gånger gjort fel vad det gäller att vara nedlåtande om andra. Denna ändring beskriver du som att LO vuxit till, mognat och breddats. För Guds rikes skull är det många som gläds med er i dessa förändringar. Min bön är att den nedlåtande tonen inte skall skvätta över på väckelsekristna och övriga karismatiska syskon i dagsläget.
Du skriver i din artikel här ovan att väckelsekristet tänkande verkar ha en ”alarmistisk” syn på enhet. Jag vet inte exakt vad du menar med den beteckningen, men de är nog få bland väckelsekristna som är emot enhet – grundläggande, det hela beror ju på vilken grund man enad skall stå.
Jag minns ett församlingsmöte på LO i mitten på 90-talet där Du deklarerade att vi har de flesta av våra karismatiska syskon bland katolikerna. Det var en hel del samtal redan då om ’vår’ syn på våra syskon inom Katolska Kyrkan. Men själv upplevde jag Ditt uttalande som sunt och befriande.
Det som jag finner oroande är inte brist på kunskap om våra trossyskon, utan hur Jesu bön om enhet i praktiken skall förverkligas. Är priset för enhet med syskonen i de historiska samfunden att lämna en sund grundläggande bibelsyn till förmån för mänskliga traditioner och läror, då är det nog många som tycker den enheten är inte den Jesus talar om; priset är helt enkelt för dyrt för en felaktig sak. Då har trosrörelsens kamp mot liberal teologi ersatts av försvar för mystisk obiblisk teologi.
Det finns ingen pastor jag respekterar så mycket som Du Ulf, men samtidigt har jag svårt att ta till mig det ’nya’ som kommer från LO, Uppsala, och då tänker jag inte på förkunnelse om enhet, utan förändring i teologin. Att vi skall ha en Andens enhet med våra syskon i alla sammanhang torde stå klart för de flesta, ävensom att visa respekt och vördnad för de otaliga uttryckssätt av vår gemensamma tro eller gudstjänstfirande. Men att anamma sådant som inte är direkt bibliskt såsom Marias obefläckelse, katolsk nattvardssyn, ikontradition etc, känns helt enkelt främmande, ännu mindre vägen till väckelse för landet.
Men jag och många med mig ger Dig all rätt att föra Din församling och rörelse på den väg Du tror är rätt. I Dina intentioner tror jag gott om Dig, men tyvärr är det många som har svårt med det vägval Du gjort. Enhet på Ordet och i Anden, inte på tradition, respekt för olika traditioner men lydnad för Ordet.
Guds stora välsignelser,
Yngve Bergström, Pastor (BA Theology, LOU)
Kristet Center Väst
Stenungsund
Ulf,
Hvor står du i forhold til barnedåp? Jeg vet jo at Livets Ord praktiserer troendes dåp, men kunne være interessant å høre om dere er på glid i dette spørsmålet. Les gjerne denne linken om ”Infant Baptism” fra Catholic.com: http://www.catholic.com/library/infant_baptism.asp
Vet at du får mange spørsmål, men dette er ganske interessant, synes jeg.
God bless!
Daniel Forslund-vad har hänt med dig? Från att vara en missionär-till att vara med på en sådan blogg-aletheia…jag har inte ord.
Efter varit där-på den bloggen-sitter jag bara och känner mig lite tom, tankarna snurrar och jag känner mig lite trist-över hur man kan använda sin tid.
Jag tror man kan skjuta på alla världens predikanter. Bara söka upp Benny Hinn, Yonggi Cho etc på google-alltid vill någon göra en sida på att dessa bara pratar lögner och är falska lärare.
Hoppas ni på aletheia ber lika mycket för Ulf Ekman som ni skriver om honom.
Mvh Edna Eriksen
En ordningsfråga bara. Ser att många skriver ”LO” och då uppenbarligen avser ”Livets Ord”. Men förkortningen LO är upptagen ! Den står för Landsorganisationen, vilken bildades 1898. Så försök att hitta en annan förkortning. Frågar du ”mannen på gatan” vad LO är så kommer han att svara att det är arbetarnas fackföreningsrörelse. Likaså om du googlar på ”LO”.
Edna Eriksen:
Det finns ett uppdämt behov inom delar av frikyrkan att tala och diskutera i klartext om olika skeenden. Mycket har hänt sista 30 åren. Mycket händer och stora förändringar är att vänta. Internet är ett utmärkt sätt att föra dialog.
Tyvärr har brist på öppenhet i vissa teologiska frågor under en ganska lång tid inneburit att vi nu lätt kantrar åt andra hållet. Stundom blir debatten ensidig och hätsk även på Aletheia. Ge oss gärna lite tid att mogna. Vi har bara varit igång i några månader och antalet besökare har överskridit alla förväntningar. Med inflytande kommer ansvar.
”Hoppas ni på aletheia ber lika mycket för Ulf Ekman som ni skriver om honom.”
Det får ses som dagens förmaning. Tänkte faktiskt på samma sak v.g. vår regering och förra regeringen (att man ofta glömmer att be för dem man kritiserar).
Hur det än ser ut så bottnar vår och andras många hårda ord i en oro över läget. Gud har i Sitt ord gett oss intruktioner att pröva allt. Denna prövning måste således även gälla den nya ekumeniken och vart den leder oss.
Eller som Paulus säger; Pröven allt och behållen det goda. Detta får nog gälla både nya toner från Livets Ord och inlägg på Aletheia.
Var välsignad i allt och tack för förmaningen.
/Daniel – http://aletheia.se
Per Ingemar Persson:
Som tidigare medlem av Livets Ord måste jag bara kort kommentera din korrektion ang. LO. När vi pratade med kompisar om de skulle på ungdomsmöte sa vi oftast ”LO” eller >i>”Livets´”. Vi har uttryckt oss som detta under alla de år Livets Ord existerat, men kanske det är lite för ”internt” för att det fungerar för alla…;)
När man deltar i debatter på bloggar fungerar LO som en förkortning för Livets Ord. Men för all del: I got your point!
BTW (andra som läser här):
En del verkar irriterade över att det finns de som ifrågasätter det som sker i Skandinaviens kristenhet, och då speciellt enhet med Katolska Kyrkan. Frågor måste få ställas, och när svaren i många fall uteblir kan det medföra att det spekuleras en del. Ulf Ekmans blogg är ett exempel på ett försök att bemöta kritiken, även om han verkar välja att inte besvara kritik direkt, men i artikelform. Denna artikel är ju ett exempel på just det, och personligen kommer jag att följa det som sägs här med stort intresse. Han adresserar en del ting i det han skriver märker jag…
Vi är inte rädda för sann enhet, men det är många frågor som ännu inte är besvarade.
Bless till både Ulf Ekman & hans sympasitörer.
Det finns så mycket okunskap om katoliker.
Den ENDA katoliker tillber och dyrkar är Herren Jesus Kristus! Bara Han. Vi älskar och vördar Maria för att hon är Jesu mor. Hon är ju hos Gud och kan hjälpa oss med förböner och att komma närmare till Kristus.
Helgon är våra ”vänner” som vi kan prata med och be om råd och hjälp. Men Jesus är vår Gud och frälsare och det är bara Honom vi tillber!
Jag är nybliven katolik och ingenstans känner jag Guds närvaro lika starkt som i katolska kyrkan. Varje gång jag går in i kyrkan och doppar fingrarna i vigvatten och gör korstecknet, känner jag hur Guds Ande griper tag i mig. Den kärlek och respekt som finns där får mig att bli rörd till tårar, till glädjens tårar.
Det som kanske verkar som ”irrlära” för nån,är kanske Sanningen för en annan och vise versa….
För mig är katolismen den sanna kristendomen, men jag har inget behov av att håna dem som tror annorlunda.
I Kristus kärlek/Irene
Hej!
Jag gick Livets Ords bibelskola år 1993, men tillhör Svenska kyrkan. Då jag för det mesta umgås med människor utanför frikyrkligheten, de flesta icke troende akademiker, så vill jag bara tacka pastor Ulf Ekman för denna förändring, det vill säga den ökade öppenheten mot andra samfund och talet om enhet med Jesus som skiljelinje genom de kristna församlingarna, som nu äger rum. Ni diskuterar detaljer i katolicismen här på bloggen. Vill bara påpeka att jag har en väninna som blev frälst i ett nunnekloster i Tanzania för tio år sedan efter att ha varit ateist i hela sitt liv. Hon hade besökt alla möjliga kyrkor i Sverige, men inte funnit sanningen någonstans. Men i den katolska kyrkan i Tanzania mötte hon Jesus. Härligt, eller hur? De flesta av de icke kristna människor jag kommer i kontakt med vet inte ens vad treenigheten Gud, Jesus och Den Helige Ande står för trots långa universitetsutbildningar och framstående positioner i samhället. Vilken nytta har alla dessa människor av att ständigt höra om alla konflikter som pågår vad gäller trosuppfattningar i olika kyrkor? Lägg därtill feministteologins företrädare som pratar om att Gud egentligen är kvinna också och även kan omnämnas som hon. Jag förstår att folk blir förvirrade! Nu har det plötsligt skett en vändning inom kristenheten, tack vare Livets Ord och pastor Ulf Ekman bland annat, som många icke kristna upplever som positivt. Man diskuterar tron utifrån flera utgångspunkter och fokuserar på centralgestalten Jesus och vem han egentligen är. Det är precis det som behövs i vårt samhälle i dag! Inte en teologisk strid om detaljer i olika trosläror utan ett vittnesbörd om vem Jesus är från alla samfund så att fler får en personlig frälsningsupplevelse och uppleva under och mirakler i sina liv. Vi är kallade till att vittna om Jesus, inte i första hand diskutera samfund med folk! Det innebär inte att man behöver hålla med om allt, men man kan fokusera på det som är gemensamt för den kristna kyrkan. Och det finns massvis med människor i det här landet som behöver få sina liv förvandlade i ett starkt möte med Jesus! För dem är inte katolicismens syn på Jesu moder Maria det primära!
Tack för ordet!
Maritha
Irene
Okunskap?
Är jag okunnig när jag läser min bibel och inte ser ett skvatt om att Maria skulle befinna sig i himlen och svarar på böner? (är inte en bön från A till B en definition av tillbedjan ?)
Är jag lika okunnig när jag läser ur Bibeln att kontakt med döda , spiritualism, är förbjudet?
Varför ska jag vända mig till helgon för att få hjälp när jag kan göra det på rätt sätt, dvs vända mig till Gud?
På Tv’n finns det massor med olika program där ”andetalare” figurerar. De går t.ex runt i ett hus och kommunicerar med döda människor, tror de, men i själva verket är det onda andars verk!
Hur, hur och HUR kunde sådana här läror komma in i Guds hus!?
Anno 1982 var jag med på Nordisk Konferens i Aneby. Derek Prince, som nu är hemma hos Herren, var en av huvudtalarna. I ett kvällsmöte sa han något jag aldrig glömmer: ”You can´t build unity on doctrine!” Jag minns att att jag regerade både hårt och negativt. ”Om vi inte ska bygga enhet på läran, vad ska vi då bygga på??”, tänkte jag.
Sedan fortsatte han och förklarade vad han menade – jag köpte kassetten från mötet, och har lyssnat på den många gånger sen dess.
”Varje grupp i kyrkans historia som har börjat överbetona läran har splittrats.” sade han. ”Pingstvämnner, baptister och plymouthbröder lägger alla en extrem vikt vid läran, och de har slittrats upp i nya grupperingar mer ofta än några andra grupper i kyrkans historia”.
Hur ska vi göra då, då?
”Vi är alla överens om att vi inte blir gjorda rättfärdiga genom Mose lag”, fortsatte han. ”Vi blir inte heller frälsta genom påvens lag, Luthers lag, baptistlagen, pingstlagen eller någon annan lag. Rättfärdighet kommer inte på den vägen! Gud tar emot oss av nåd, genom tron på Jesus. Om det är så Gud tar emot oss, då är det också så vi ska ta emot varandra!”
När jag har gemenskap med en katolik, som tror på Jesus, då är det alltså inte honom i egenskap av katolik jag har gemenskap med, det är honom i egenskap av medmänska delaktig i samma nåd som jag själv.
Om han kräver att jag ska anta hans ”lag” innan han kan ha gemenskap med mig, då blir det problem. Samma sak om jag kräver att han ska omfatta min ”lag” till punkt och pricka.
Kan vi lämna det här med katolik och protestant i andra hand, och i stället börja från den nåd vi delar, då kanske vi också kan föra ett konstruktivt samtal om de saker vi ser olika på.
Samma princip gäller ju också i mötet mellan barndöpare och troendedöpare, sakramentalister och ickesakramentalister, de som söker Andens gåvor, och de som säger att gåvorna har upphört, osv.
Om vi börjar från läran, då kommer vi nog aldrig vidare till nåden. Det blir bara ställningskrig av alltsammans.
Jag känner alltför litet till situationen på Livets Ord för att kunna säga något om den. men frågan som sådan, alltså frågan om gemenskap med katoliker alls är möjlig, den kanske kunde tacklas som jag här har skissat upp i korthet?
Edina Eriksen.
Omvänt. Hoppas Du bad för Daniel-Aletheia innan ditt påhopp?!
”Telningen från Isais stam” skall ej döma som ögonen ser eller skipa lag efter som öronen hör”… Jes.11:3
Alla vi som skadats som Hes.34 beskriver väntar på vers 11 o s v i samma kapitel.Jag ser just inga herdar alls i detta land som har någon verklig omsorg om sargade får och lamm.
Tänk på det nästa gång Du tar till storsläggan.
Job fick utgjuta sitt hjärta också där han tog fel ty det tjänade till hans läkedom.När korrigeringen i kärlek kom gav han med sig och han fick be med de s k ”vännerna” till upprättelse. Alla utom en hade sagt fel saker till Job. Det var ej Guds ord till Job i hans speciella situation utan människotankar hur fina de än kunde låta i sig.
”Blive icke, mina bröder, många av eder lärare, vetande, att vi skola få strängare dom” Jak.3:1
Hej ulf!
Nu har jag också hittat hit:)
Grattis till en fin hemsida!
Men jag måste skriva något om innehållet och din helomsvängning i dessa frågor.
Jag fattar det inte alls. Jag har fört debatt med dig i Världen idag utan att få några direkta svar.
Jag är inte kritisk och negativ som person men jag vill ha raka klara besked.
Hur kan du predika så radikallt för oss bibelskoleelever under många år och varna oss för villfarelse och att det kommer att vara vår stora utmaning med religion och dess andemakter från ROM och sedan gå rakt in i det som om inget har hänt?
Du skrev 1989 att överallt dit påven kommer sprider han mariakulten men i Europa görs det på ett mer sostifikerat sätt. (ett exempel) Står du för det nu?
Nu skriver du med den katolske biskopen att enheten är profetiskt och något som Gud gör?
Ulf , vi behöver din förkunnelse från 1990
med den övertygelse du hade då. Då samlade du med ditt mandat över 1000 bibelskoleelever. Uppdraget var tydligt och klart. Idag är det suddigt och otydligt.
Jag har länge sagt att Det kommer ett kloster på Livets Ord men jag hoppas att det inte inträffar och att du tar upp ditt uppdrag om att även predika mot religion och död traditionslära. Och leder människor ut i friheten som vi har fått!
Då kommer många att börja lyssna igen!
Allra bästa hälsingar
Stefan G från Heaven 23
Till ‘Irene’, till ‘J’& till ‘Ingmar Ronn’
Det ar valdigt intressant att ta del av UE’s blogg och ‘Irene’, ‘J’ & Ingmar Ronn representerar alla olika delar av Kristi gemenskap och visar bara pa mangfalden i densamma. Kristenheten ar en stor familj och alla, som i vilken familj som helst, ar berattigad sin egen asikt. Det viktigaste ar att vara oppen och ge varandra mojlighet att diskutera; inte att doema varandra. Vi ar alla barn i samma familj och vad goer det om vi braukar lite!? Jesus ler, det ar jag saeker pau. Ingen av oss har den fulla sanningen i alla fall. Jag aer sjalv overtygad katolik men som i vilken familj som helst kaenner jag mig ibland som en fraemling! – Vi har faktiskt valfrihet att be de boener vi vill, att valja vilken forsamling vi foredrar osv. Jag sjalv ar inte kallad till vad vi i Enland kallar en ‘Marian’ ;Maria-spiritualitet, eller samlar jag pa ikoner eller helgonbilder, och jag kaenner praester som inte heller goer.
Katolsk betyder ju ‘Allomfattande’ vilket ju innebaer att hur maenga kulturer som helst, med det menas inte bara etnisk tillhoerighet, – finns inom kyrkan. Till ‘Irene’ vill jag saega: du aer nybliven katolik & det ar alltid en valdsam karleksaffaer; fortsaett naer den forsta foraelskelsen gatt oever och ta del av sakramenten for att fa styrka.
Kaeleken oevervinner allt…
sorry stavningen; skriver fran engelsk dator.
Jag är bekymrad över alla bibelskolelever som lyssnat till Ulf Ekman på 90talet vad ska dom tro nu.