Cafe Grienstedl ligger i centrala Wien och vi har just fikat där tillsammans med vårt TV team. Wien är en otroligt vacker stad, rik på kultur och med en fascinerande historia. Det är en huvudstad för ett imperium. Det är bara det att imperiet har försvunnit. En vän från Wien berättade för mig att detta café fullkomligt kryllade av intellektuella, konstnärer, författare och kulturpersonligheter, fram tills 1938. Här kunde de sitta en hel dag med en kopp kaffe, diskuterande, filosoferande deklamerande poesi och en del intrigerande om framtida revolutioner. 1938 tog det slut. Då trampade en österrikare från Braunau, som bott i Wien men inte kunnat göra karriär som konstnär där, in i staden och anslöt den till sitt Stortyskland, Adolf Hitler. Judarna rensades ut och Wiens de flesta tusentals judar, har inte den exakta siffran nu när jag sitter här på mitt hotelrum, försvann för att aldrig återkomma. Några hann fly, de flesta dog i Förintelsen. Wiens baksida var en stark antisemitism, inte minst odlad av sekelskiftets, det förra, borgmästare i Wien, vars staty står mitt i staden.

Wien var infekterat av antisemitism under början av 1900 talet och sinnena förbereddes för det förfärliga som skulle komma. Idag sitter inga judiska konstnärer eller filosofer på Griensteidl. Däremot massor av turister varav många säkert inte har en minsta aning om vilka som förut suttit på dessa stolar eller vart de tog vägen.

Första gången jag var i Wien, kände jag inte till detta charmiga café med sina Apfelstrudeln och Esterhazy tårta (våldsamt god). Jag var där för att intervjua Simon Wiesenthal. En jude som överlevde Förintelsen, kom tillbaka till Wien och gav sitt liv att jaga rätt på nazister som mördat judar och smitit undan rättvisan. Han var involverad i bland annat fångadet av Adolf Eichmann, en annan österrikare som var Förintelsens fanatiska ingenjör.

Wiesental, då 86 år, var oerhört vital, full av liv och humor, trots det mycket allvarliga ämnet och utan någon som helst bitter hämndgirighet emot de som mördat 6 miljoner judar under 2:a världskriget. Han ville ha rättvisa och under många år hittade han många krigsförbrytare, men långt ifrån alla. Han flyttade aldrig ifrån Wien. Han menade att hans närvaro skulle vara ett tecken på att judarna överlevde och att rättvisa verkligen finns. En fascinerande man. Jag undrar om han någonsin drack kaffe på Griensteidl efter 1938.