En kommentar jag fått om mitt inlägg om Förintelsen tycker att jag är tjatig. Hur kan man någonsin vara tjatig angående massmordet på 6 miljoner judar? Mer brist på empati får man väl leta efter. Ett ovanligt märkligt och obehagligt uttalande.

Samma person kommenterar och tycker att jag aldrig sagt något om kommunismens illdåd. Skall man tänka så då finns det mycket jag inte sagt något om. Jag har kortfattaat kommenterat kommunism/socialism i min bok ”Gud, staten och individen”.

Angående kommunismens illdåd så är det verkligen på tiden att, som bland annat Världen idag påpekat, man på allvar offentligt gör upp om detta inom svensk vänster. Det är definitivt en moralisk katastrof av oerhörda propotioner som skuffats undan, inte minst kanske därför att en del inflytelserika mediafolk och politiker har denna bakgrund och inte vill kännas vid vad som verkligen hänt.

Per Ahlmarks utmärkta bok, ”Det öppna såret”, nu över 10 år gammal är ändå en bra introduktion i detta ämne även om statistiken är lite gammal numera. Han bygger på Rudolf Rummels forskning och siffror som  är från 90-talet men tillräckligt förfärande.  Sovjetunionen -62 miljoner mördade. Kommunist-Kina 35 miljoner. Ofattbara siffror. Mer finns att tillgå för den som vill fördjupa sig. 

För den som vill läsa mer om upgörelsen med kommunismens förfärliga historia av mördande så finns ”Kommunismens svarta bok” av bland annat Stephane Courtois. Eller varför inte ”Stalin, den röde tsaren och hans hov” av Simon Sebag Montefiore.  Om Gulagarkepelagens, de sovjetiska fånglägrens, fasor har Anne Applebaum skrivit i en modern variant av Solzhenitsyns klassiska arbete i detta ämne.

 Till sist en intressant bok av militärhistoriken general Dimitri Volgogonov som jag själv träffade flera gånger i det tidiga 90-talet i Moskva. Han var den förste som vågade rakt ut attackera Lenin av ryska forskare och mena att allt elände startade med Lenin, inte bara med Stalin. Hans bok heter ”Lenin, Life and Legacy”.

Det finns mycket material att begrunda och mycket mer som borde sägas om kommunismens fasor, det håller jag verkligen med om. Men det betyder inte att vi skall tystna om det helt unika som Förintelsen var när det gäller försöket att utrota varje jude i denna värld. Detta får aldrig glömmas.