Min yngste son, Benjamin, kom hem från Chicago igår kväll. I morse gapskrattade vi ihop när vi lyssnade på en av USA:s bästa komiker/berättare, Garrison Keillor. Karlen är en fantastiskt unik berättare, ibland helt sjukt rolig. Han berättar om ett mytiskt Lake Wobegon, en liten småstad i Minnesota och allt som utspelas där mellan innevånarna. En otrolig berättelsekonst och sanslösa associationer.
Eftersom jag själv bodde i en liknande småstad med ca 2000 innevånare i Pennsylvania i ett år, sådant sätter spår, kan jag se det hela så tydligt framför mig. Den lilla restauranten, man hade inte ens en McDonalds, baren där gymnasisterna samlades för att köpa Coke och spela biljard i bakrummet. Apoteket, ett Pharmacy, egentligen två som konkurrerade, är mer än ett svenskt apotek för man säljer allt möjligt, tidningar, godis, tvättlappar, ormserum, m.m och har en liten disk för att köpa glass och dricka. Efter skolan jobbade jag där och scopade upp glass två timmar varje dag så jag hade alltid fickpengar.
Varje dag kom en utvecklingstörd man, om jag minns rätt hette han Andy, som ofta retades av mindre barn. Han köpte samma sak varje dag, en Cherry Coke, stannade lika länge och talade om samma sak. Efter ett tag kände vi varann rätt väl trots att han aldrig riktigt fattade vad Sverige var för något. När jag lyssnade på Keiller så tänkte jag plötsligt på honom igen, kanske för första gången på 30-40 år. Helt plötsligt var han där igen med hela sin personlighet, sina gester och sin byltiga gamla jacka. Jag skulle inte velat gå miste om denna dagliga kontakt. Märkligt hur en association kan plocka fram minnet av händelser och personer som har deponerat något viktigt i ens liv men som man sedan inte tänker på, på många år. Tack vare Keillor dök Andy upp igen.
Det var en fin historie! Minner er en god gave i fra Gud. 🙂
Roligt! NU ser vi frem i mot seminaret – kan du ikke skrive litt om dine tanker inn for helgen?
Kul att du skrev om detta minnet, ett nöje att läsa!
Tim
http://www.metrobloggen.se/pastorn
Känner du till Gerrison Keillors skandinaviska jul CD? Den är enormt rolig. Jag tar fram och lyssnar på den varje jul och tycker det är lika roligt varje gång.
…och kanske dyker en annan Andy upp någon gång! 😉
Andy, morsomt for oss som kjenner historien…
Det påminner mig om min tid på Oral Roberts University, tre år efter dess start. Det var tiden då det slätkammade ännu var norm där, medan omgivningen var långhårig och anti Vietnam-krig. Jag var med de senare, åkte i baksätet på en av grabbarnas Camaro och lyssna på bas-dunka-dunk i ljumma Oklahoma-kvällen på väg till favorithamburgarna. Och så den långa, långa natt och dag och natt-körningen till den största demonstrationen i Washington. Men konstnärskompisen skrev inte Peace på sin skylt, han målade ärtor och skrev Peas!
Det var en trevlig historia! 🙂
Det här ligger väl utan för ämnet men vill lämna detta bidrag ändå om jag får . Alf Lax Cd Bitar längs vägen 1995-2007 Mycket fin plata Jag älsckar verckligen hans musick dom handlar om Guds nåd och kärleck . Gud välsigne er och Guds frid