Såg ett så intressant TV-program, ”Vetenskapsmagasinet” om hjärnans funktioner. Väldigt fascinerande och komplext. Jag vet inte mycket om sådant, vare sig hur vi associerar eller fantiserar. Vi människor verkar ha ett väldigt behov av att bygga helheter av fragment, vare sig det egentligen har med verkligheten att göra eller inte. Vi tar fragment av verkligheten och för ihop dem i system, vare sig det gäller abstrakta tankar eller sinnesförnimmelser. Detta kan ju ibland leda oss helt fel.

Vi kommer väl alla ihåg de varseblivningsexperiment vi fick göra i gymnasiepsykologin där man bland annat fick titta på bläckfläckar och berätta vad man tyckte sig se. Pinnen i skogen som blir till en orm på grund av min rädsla för det okända är ett annat exempel.

Kan detta förklara varför vissa människor fullständigt hänger sig åt olika slags konspirationsteorier. Man tycker sig se mönster där dessa faktiskt inte finns. Det finns enstaka fakta som kan sättas in i både det ena och det andra systemet och alltså kan ges alternativa förklaringar. Kanske man till och med kan säga att vissa av dessa teoribildningar av de mer konspiratoriska slaget till övervägande del styrs av underliggande faktorer som rädsla, fördomar, illvilja, onaturligt behov av kontroll o.s.v. Jag vet inte men vår hjärna har nog spelat tricks med oss alla ibland.

I så fall måste sådana underliggande tankeströmmar skiljas ut ifrån ett ärligt hanterande av de fakta man upptäcker och bearbetat genom en mer saklig undersökning. Det är inte alltid så lätt. Konspirationsteorierna med sina ofta mycket förenklade förklaringar av verkligheten har däremot ett sug, ungefär som en spännande deckare, vilket gör dem populära.

Perceptionspsykologer säger att vi har en tendens att vara differentierade när det gäller det som står oss nära och är bekant eller finns inom den egna sociologiska gruppen. Det som däremot står längre bort och kanske t.o.m. utgör en hotbild emot oss, där generaliserar vi mycket mer. Detta går tillbaka till vårt primära behov av skydd, säkerhet och kontroll, snarare än obektivitet och sanningssökande. Inte minst när det gäller utlänningar, muslimer, judar, romer o.s.v kan detta slå till och skapa mycket fördomar och rädsla. Detsamma kan också gälla kristna syskon emellan.

Människan är nog mer sammansatt  än vad vi ofta vill erkänna till vardags. Det är säkert detta Hebreerbrevets författare menar när han säger: ”Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, led och märg och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.” Hebr. 4:12. Gud ser till hjärtat, till våra underliggande och egentliga intentioner. Eller för att citera Stefan Salmonsson: ”Det är undertonen som är tonen.” Det var i alla fall ett mycket intressant TV-program om vår komplexa hjärna.