Under Pingsthelgen kommer jag att befinna mig i Norge, närmare bestämt i Bergen. Det är nu tredje gången i år jag är i Norge på olika arrangemang och i augusti blir det en gång till och kanske, om det går, även senare i höst men det ser lite trångt ut. Det kanske inte går förrän nästa vår.

Det har alltid varit roligt att åka till Norge. Jag brukar säga att Livets Ord nästan är halvnorskt. Vi har haft så många bibleskoleelever genom åren som kommit från Norge. Vi har idag många församlingsmedlemmar som är norrmän och många anställda hos oss är norrmän. Ett stort antal av våra missionärer kommer från Norge. De är ofta våra allra bästa. Det  finns något friskt och härligt över norrmän. De är Jesuscentrerade. De är evangelister. De är individualister som lätt tar egna initiativ. Husen i Norge är tack och lov inte bara alltid röda (nu preciserar jag inte detta men jag kan tänka mig att det kan komma en klassisk huggkommentar just här i stil med:”Vet du inte att så är det verkligen inte i Sverige heller. Hur kan du säga så!!!!” Ja, ja, jag tänkte bara bespara dig mödan att hugga till på just detta.) och de har underbar fisk och härliga fjäll.

Det är ett härligt land med härliga människor och jag trivs alltid väldigt bra att både predika där och umgås med trossyskon. När jag kommer tillbaka hoppas jag, nästa vecka, kunna kommentera en del företeelser och lite av vad jag uppfattar att Herren gör i Norge. Tills dess: Ha en välsignad pingsthelg som handlar om Herrens eld i våra hjärtan, Herrens kärlekseld.