Med jämna mellanrum förekommer förkunnelse om Guds nåd som får med sig betänkliga inslag. I vår iver att hårddra vissa sanningar glömmer vi lätt eller missförstår andra viktiga sanningar. Nåden står på det sättet aldrig ensam och för sig själv. Den står i relation, eller motsats till, lagen. Den står i relation till gärningar. Den står i relation till tron. Den står i relation till omvändelsen.
Inte minst när det gäller lagen kan missförstånd verkligen uppstå. Ordet ”lag” betyder också lite olika saker i Bibeln. Ibland är det 10 Guds bud som avses. Ibland är det de 5 Moseböckerna (Torah). Ibland är det Skrifterna dvs hela vårt GT. Ibland är det det mänskliga samvetet som har budorden inskrivet i sig, oavsett om man erkänner Gud eller inte.
Lagen, budorden, är aldrig en framkomlig väg för människan till frid med Gud. Den visar enbart på vår ofullkomlighet så att vi inser att vi inte kan förbättra oss själva utan behöver kapitulera och ta emot Jesus av nåd genom tro, Rom. 3:19-24, Gal. 4:21-25. I ivern att betona att lagen aldrig kan frälsa har det under olika tider i historien gått så långt att man har vänt sig bort ifrån allt vad gärningar heter överhuvudtaget. Man har blivit rädd för att komma ur nåden om man överhuvudtaget gjorde något. Det har varit en genomgående trend i sammanhang som starkt betonat nåden, och den skall betonas starkt, att man blivit misstänksam emot alla former av gärningar. Detta kan skapa en väldigt passiv, slö form av kristen tro eller rent av världslighet i kristen skepnad när detta missförstås.
Många missionärer eller människor kallade av Gud till olika saker har under tidernas lopp blivit anklagade för att ”agera i egen kraft”, för att bli lagiska eller gå före Gud om de aktiverat sig för något de upplevt Herren kallat dem till. Motståndet har då ibland kommit ifrån människor som själva inte velat lyda Gud eller inte förstått den andres kallelse. Här kan verkligen skillnaden mellan det äkta och det oäkta vara hårfin. Det som för en troende är en stark kallelse och en inre Andens maning kan för andra troende upplevas som ett yttre tvång utan inre övertygelse. I längden blir det frukten, inte bara mängden utan dess smak, som avgör.
I princip kan faktiskt varje löfte, varje ord i Bibeln upplevas antingen som lag eller evangelium, (ett ljuvligt och befriande tilltal eller ett skrämmande hot) beroende på ens egen ställning inför Gud. Därför är det naturligtvis mycket viktigt att kunna föra en människa in i nåden på rätt sätt så att Guds tilltal till henne blir just ett nådestilltal som befriar och inte ett yttre lagiskt krav som skapar fångenskap. Detta var något som de gamla själavårdarna, inte minst på 1600- och 1700-talet var mycket duktiga i att urskilja och som gav upphov till det som traditionellt kallas för ”nådens ordning”. Även om man kanske inte håller med om allt i detta så finns det ändå mycket gott att hämta där. Dessa själavårdare förstod sig på det mänskliga psyket och vårt kötts förmåga att förvrida Guds gåvor så att de framställs som egna prestationer som ger äran åt människan för vad hon åstadkommit istället för åt Gud och vad han har gett oss. Det naturliga för köttet är just att lita på den egna gärningen och berömma sig över den, eller att misströsta över att man inte är bra nog eller gjort tillräckligt mycket.
Nåden befriar mig från denna krampaktiga relation till det egna jaget genom att låta mig dö och uppstå med Kristus, bort från mig själv och mitt livs två diken, högmodet och missmodet. Lagen, när den brukas fel och används av mitt kött gör mig högmodig och dömande eller missmodig och ursäktande. I båda fallen är egot i centrum. Därför är Jesu väg genom döden till uppståndelsen, bort från mig själv.
Korset är själva symbolen för nåden när den är rätt förstådd. Korset står för det gamla livets död och det nya livets seger. Gal. 2:19-21, 5:24, 6:14. Vi lever ju rent historiskt efter korset men som princip, som uppenbarelse och som en evig andlig verklighet så lever vi inför korset hela tiden. Nåden strömmar ut ur de öppna såren i Jesu kropp där han hänger på korset för oss. Nåden strömmar ner från himlen, från Jesus på Faderns högra sida och från den levande Andens flod som går igenom det Nya Jerusalem. Allt detta tillsammans är en evig andlig verklighet som pulserar ut i universum och träffar oss som lever här i tiden.
Ett missförstånd som kan uppstå är gärningarnas plats i den troendes liv. Det kan lätt bli en ny form av kramp. Från att ha haft en lagisk kramp som innebär att man gör en mängd andliga övningar för att Gud skall bli nöjd eller vännerna imponerade över ens andlighet så kan det hela vändas i sin motsats. Man blir krampaktigt noggrann att inte göra något alls eller att stämpla allt vad alla håller på med som ”religiöst”. Speciellt kan det gälla det man själv för stunden inte tycker om. Vi kan faktiskt bli väldigt godtyckliga i våra definitioner, om vi ens har sådana, om vad som egentligen är ”religiöst” eller ”lagiskt”. Ibland betyder det faktiskt inte mer än något jag inte själv håller med om , tycker om eller inte känslomässigt känner för just nu och då har vi nått ett andligt bottennapp.
En gång skulle jag be för maten, vilket jag alltid gör och verkligen tycker om att göra. Jesus bad ju som bekant för maten vid ett antal tillfällen och med fantastiska resultat. Det var bara naturligt för honom. Då fick jag besked av en annan troende att det hade han verkligen slutat med för länge sedan eftesom det var bara något ”religiöst”. Detta är ett litet exempel på hur man missuppfattar vad lagiskhet är och inte är.
Går man för långt åt ena hållet blir ett en snårskog av krångliga regler och tillägg och en ständig osäkerhet om man gjort rätt eller tillräckligt mycket och om Gud egentligen är nöjd. Det blir en ständig fördömelse. Går man för långt åt andra hållet så avskaffar man alla heliga vanor och producerar till sist en form av andlig anarki och godtycklighet. Troligtvis har det att göra med en missuppfattning av Bibelns förmaningar och också hur vårt eget kött spelar tricks med oss. Det är mycket vanskligt att tro att den egna inspirationen alltid räcker och att man alltid ”är i anden” i allt vad man gör och dessutom alltid kan utgå från den egna subjektiva erfarenheten. Vi ser inte allt och vet inte allt och därför behöver vi faktiskt andra som uppmuntrar oss till goda gärningar, Hebr. 10:24, eftersom vi ibland kan vara väl så tröga och självcentrerade. Att lära varandra goda andliga vanor i bön, bibelläsning, vittnande m.m. är knappast lagiskhet utan en sund andlig självbevarelsedrift och insikt om vårt ständiga beroende av hjälp, av nåd. Det hjälper till med formandet av den andliga människan. Förmaningarns plats i NT:s brev ligger inte under lagens förbannelse utan flödar ur Andnes nya liv och konkretiserar detta. Rom. 12:1. Det är förberedda gärningar, Ef. 2:10, som vi skall vandra in i. Lite mer om en del andra missförstånd vid nästa tillfälle.
Tack för att du tar dig tid att undervisa i detta ämne…för mig personligen, och säkert många andra, är just nu lagen kontra nåden ytterst aktuellt.
mvh
Hej Ulf! Det är helt underbart att läsa Di blogg, att Du bara hinner och orkar.
TACK än en gång för ALLT. Var välsignad i Din tjänst. Berth
Det her var bra!
Vi må la Gud få styre livet vårt, for der er nåden. Om vi styrer skuta selv, eller lar noen andre mennesker eller saker få gjøre det, så klarer vi ikke å leve i nåde, for det klarer vi bare om vi gir vårt liv til Jesus.
Jeg ble virkelig glad av å lese det her!:
Nåden befriar mig från denna krampaktiga relation till det egna jaget genom att låta mig dö och uppstå med Kristus, bort från mig själv och mitt livs två diken, högmodet och missmodet. Lagen, när den brukas fel och används av mitt kött gör mig högmodig och dömande eller missmodig och ursäktande. I båda fallen är egot i centrum. Därför är Jesu väg genom döden till uppståndelsen, bort från mig själv.
Tack för bra undervisning!
I den nådesförkunnelse du nämnt om i ett tidigare inlägg talar man ju också mycket om helgelsen. 1 kor 1:30 -Att Jesus är min helgelse. Det skulle vara oerhört givande om du även skrev hur helgelsen förhåller sig till nåden och lagen.
Det du skriver er både interessant og lærerikt. Jeg forsøker å lese din blogg hver dag, og har stor glede og nytte av det. Ønsker deg Guds velsignelse over liv og tjeneste.
Det är nog så att det ger sig själv det här med gärningar kontra nåd om man har en nära, hängiven relation till vår Herre. Om man vågar se vem han är och inte gör sig en bild av honom på ett sätt så att han passar in i ens eget tycke och smak.
Om man hatar mörkret och älskar ljuset, håller man sig till ljuset och försöker med hela sin beslutsamhet att stanna där. Om man möter någon som är alla egenskaper man högaktar och beundrar vill man vara likadan. Men hur ska man kunna veta vem Gud är om man inte umgås med honom?
Jag tror att om man känner sig besvärad av sin otillräcklighet att kunna behaga Gud, är det inte först och främst fler goda gärningar vi ska göra, utan söka gemenskap med Honom som sitter på tronen, och låta honom undervisa oss om kärlek till vår nästa. Av detta blir det gärningar utan lagiskhet.
Takk for at du gjennom flere artikler om nåden klargjør ditt syn og bakgrunnen for dine funderinger. Det er givende lesing som kan gi en og annen åpenbaring!
Härlig undervisning! Tack för den.
Jag tror att det var John Wesley, som en gång kom tillbaka till London efter en predikoresa, och då kom underfund med att en grupp bland de troende hade börjat förfäkta tanken att goda gärningar kunde tänkas vara skadliga för tron.
”Jag började då genast utlägga St Jakobs brev, det stora motgiftet mot detta gift”, skriver han…
Jakobs brev kan kanske i sin tur ses som en utläggning av Titusbrevet, där vi får veta att det är nåden (!), som fostrar oss till att avsäga oss synden och otukten och de onda begären, och leva heligt och gudfruktigt och rättfärdigt i den tid som nu är.
Och sen har vi ju det berömda uttalandet från reformationstiden: ”Man kan vara säker på att den som inte vill göra gott mot sin nästa aldrig har upplevt Guds frälsning!”
Uppskatttar denna Blogg. Det är många saker som känns förvirrande idag i Kristenheten och det är gott att få möjlighet att bilda sig en uppfattning genom dessa utläggningar. Jag har många gånger på sistone hört att Livets Ord är på väg att bli katolskt. Förstår att någon form av kursomläggning är det.Det verkar som att församlingen idag i Sverige är i princip borta, fullständigt marginaliserad och utan inflytand. Församlingsinitiativ brakar samman, tidigare stabila församlingar lägger om kurs. Lite svårt att hänga med är det. Jag har inte heller någon kraft eller svar, är lika konkursad som övriga andligheten som jag ser det. För jag ser många som debatterar och vet. Men var är kraften, livet, glädjen, kärleken, tydligheten, modet? Det står inte ens stilla utan det går bakåt.
Det är NOG så viktigt att peka på och att undervisa om nåden, då subtila gärningsläror har en förmåga att smyga sig in i församlingar och i enskilda troendes liv, där de ställer till med mycket trassel och lidande.
Anser du Åge Åleskjær vara en villolärare mtp den massiva kritik du och Anders Gerdmar utsatte honom för under stora delar av 2007? Hur förklarar man då de många människor som kan vittna om en förnyad kärlek till Jesus efter att ha tagit del av nådesbudskapet. Undertecknade är en av de som efter åren i trosrörelsen nådde en punkt där det kristna livet var i färd med att ebba ut. Under 1 år satt jag och lyssnade på ett budskap som fokuserade på vad Jesus gjort för mig, försoningens betydelse och det nye livet i Kristus. Det räddade mig.
Därför förvånas jag fortfarande över delar av er kritik gentemot detta. Självklart har jag mina tankar om kritikens hänsikt, men det vill jag hellre tala med dig personligen om.
Har du läst boken än? För de av denna bloggs läsare som inte vet det, kan jag berätta att Åge Åleskjærs bok ”Fullständig frihet” finns på svenska. Köp den och bedöm själv om detta är villolära.
Bless!
Tack för en mycket klargörande undervisning kring frågan om nåd och gärningar. Tron på Jesus blir som sagt synlig genom våra gärningar.
Varje kristen, måste få ljus över att nåden från Gud är en gåva.
I denna tid finns det många läror.
Tycker man att de är intressantare än att bygga upp en relation med Gud? Eller? Läs Juda brev.
Förkunnaren Jim Kaseman sa: ”It´s a love relationship.” (om den troendes relation till gudomen (tre-enigheten). Hans seminarium i mars 1984, var det bästa.
Angående Livets Ord kritikk av Nådeforkynnelsen.
(Skrevet på norsk)
Noen ganger må man ty til spissformulering og eggende kommentarer for å få oppmerksomhet for sitt syn. Men jeg tenker at hvis denne metodikk slår så kraftig at man ikke ser det viktig å sette sin meningsmotstander i et fair lys, da tror jeg at målgruppen man vi nå, kan miste respekt.
Eks. La oss si at du hevder at sykdom er fra djevelen. Siden skriver din teologiske motpart i et media at det du har hevdet er, at ”den som er syk er besatt av djevelen eller at du er syk som et straff fra Gud”. Du vil fra og med da ha vanskelig for å ta den personen helt seriøst fordi han farer med fordreining av hva du egentlig sier.
At man bedriver en slik form for agitasjon har 4 forklaringer slik jeg ser det:
1) Man tror at man har oppfattet budskapet rett og derfor presenteres det slik.
2) Man ser ikke det som løgn og usant, altså det å fordreie et budskap. (Men en slik fordreining leder til at den som hører, får et annet inntrykk enn hva den som kommer med budskapet hadde til hensikt med det.)
3) Man har en tanke om at målet helliger midlet.
4) Man klarer ikke å skille på beslektede fenomen og saker som ligger i samme løype, mens det i virkeligheten er viktig for saken at nyanser kommer frem.
På meg virker det som Ekman og Gerdmar iblant bruker slik retorikk om hva Åge Åleskjær står for i en del publikasjoner rundt Nådeforkynnelsen til Åge. Denne form for agitasjon er mer utbredt blant kristne enn hva jeg synes om, men hver og en får si det de har tro for. La oss streve etter å være Sannheten tro i Kjærlighet.
Svar till Andy
Åge Åleskjaer är en förkunnare som har betytt mycket för många under många år. Jag skulle aldrig komma på tanken att kalla honom villolärare, men det har alltid i Kristi kropp funnits olika synsätt. Du som läst Åges böcker vet att han säger sig vara öppen för saklig diskussion och det är vad jag försökt att göra i min artikel om nådeförkunnelsens bibeltolkning i Keryx nr 4, 2006, om både ”Fullstendig frihet” och ”Nå taler han fra himmelen”. Läs gärna artikeln i Keryx, den talar för sig själv! En personlig uppenbarelse om att vara benådad på grund av det Jesus Kristus gjort för oss på Golgata är det enda vägen till frihet. Vi behöver en stark förkunnelse av allt Guds rådslut, om synd, omvändelse, nåd och rättfärdighetsgåvan och om den mäktiga kraft som finns i den helige Ande till att förvandlas från härlighet till härlighet!
Anders Gerdmar
Hei Anders Gerdmar.
Apropo villolärare.
Tycker du at det er tråkigt att så mange tenker i riktning av Åge Åleskjær och Joseph Prince efter Kong Hee seminar på Livets Ord 2006.
Hvilke falske teser er det så det varnas mot, her følger noen få eksempler som K. Hee nevnte:
1)”Kristne behøver inte lengre lesa Gamle Testamentet lengre, derfor kvitter vi oss med GT”
2) ”Det er bra å synde”(-en Pastor fra Singapore skal beviselig ha sagt dette ifølge Hee
3)”Loven er synd”
Alt detta er HELT fjærran från vad Prince och Åge predikar. Men, mange assosierer dom med detta. Jag har pratat med otroligt många som tror det er Joseph Prince som Hee siktet til.
Bør man inte dementera at detta inte var en pik til Dessa två?
Hej Tor,
Jag kan inte ta ställning till vad Joseph Prince undervisar eftersom jag inte har studerat det närmare. Åge Åleskjaers undervisning har jag utförligt kommenterat i Keryx nr 4, 2006. Det är också svårt för mig att spola tillbaka vad Kong Hee sa i Uppsala och har han inte nämnt Prince vid namn är det väl ingen idé att spekulera om det.
Sedan reagerar jag starkt om någon, vilken teolog det vara må, uttrycker sig så att det kan minska förtroendet för någon del i Guds Ord, från 1 Mosebok till Uppenbarelseboken. Det ser jag som en fara i den s k nådeförkunnelsen. Jag har redovisat detta i nämnda artikel. Som Du ser av mitt inlägg ovan kallar jag inte Åge för villolärare…
Vad som är viktigast är att människor får höra Guds nåds evangelium i dess fullhet, om synd och nåd, trons rättfärdighet och den helige Andes helgelseverk!! Just Nådens teologi var temat för ett ledarseminarium i Zoe i Fredrikstad som jag just kom hem ifrån. Härligt att få undervisa om Nåden och om vägen till verklig frihet i Anden!!!
Anders Gerdmar
Amen, Ulf!
Det finns alltför mycket flummighet i många sammanhang.
En del läser inte ens Bibeln utan hittar på en massa egna koncept om vem Gud är och så vidare.
Det behövs en sund balans.
Tack för detta fina studium!
Här kommer länken till en mycket intressant artikel i form av en intervju med Joseph Prince i Charisma Magazine:
http://www.charismamag.com/index.php/component/content/article/1471-features/28256–prince-of-grace
Tyvärr har svenska trosrörelsen hittills stått emot det verk av Anden – den nya reformation – som Gud verkar fram över hela jorden just nu. Mycket på grund av märkliga missförstånd. Men det kommer att bli ändring på detta – var så säker. Denna reformation kommer att svepa igenom Sveriges land. Jag är beredd att offra mitt liv för detta för denna undervisning har förvandlat mitt liv. Inget är längre detsamma. Frälst av nåd, glad och fri, levandes inte i Mose lag utan i Kristi lag.
Samuel Rnr. Amen! 🙂