Med viss förundran och lite road läser jag vissa kommentarer i min blogg.  Det är roligt att skriva men också att väldigt roligt att läsa kommentarerna. Fast nog kan man klia sig i huvudet när det blir väl seriöst kring Pippi Långstrump. Det  var ju ändå för väl att det inte blev en alltför hetsig debatt om henne.

Detsamma gäller min lilla välmenande kommentar om att kunna gå till kyrkan på söndag. Jag anande väl inte att det skulle braka loss om detta med söndag, och det gör i och för sig inget, men tanken var ju mer att uppmuntra läsaren att gå i kyrkan. En del tog lite illa upp över det tror jag. De knappologiska förevändingarna för debatt verkar finnas i alla lägen. Det verkar alltid finnas något att haka på. Må så vara! Intressant hur tankar kan flyga! Hoppas alla håller humöret uppe och inte blir för bistert seriösa. Livet får inte sakna humor och lite självdistans (oj, det kändes som ett farligt uttalande. Här kan jag nog få på pälsen.)

Angående lördag eller söndag (alternativa vilodagar) så måste jag säga att i Israel, där jag levde i tre år var det en fröjd att gå till den messianska Jesustroende ”kehilan” (församlingen) på lördagen. Det var också fantastiskt att se alla dessa ortodoxa judar totalt koppla av, läsa Skrifterna, sjunga, äta och vandra i parkerna med sina familjer. En sabbat i Jerusalem är unik, i hela världen tror jag. Jag minns hur jag var tvungen att köra bil på en sabbat och körde ut från vår parkeringsplats rakt in i en klunga ortodoxa som stirrade irriterat på mig när jag försökte kompensera genom att köra riktigt långsamt, så att de inte skulle bli irriterade på mig för att bilen rörde på sig. Inte helt lätt. 

Sedan tillkom en del praktiska problem eftersom muslimerna hade vilodag på fredagar, judarna på lördag och de kristna på söndagen. Det var ofta stängt dit man ville gå men å andra sidan fanns det alltid ett alternativ i ett annat kvarter. Om det var stängt hos de ortodoxa judarna var det öppet hos muslimerna eller hos de kristna. Det var lite spännande och hoppa mellan de etniska och religiösa gränserna när man behövde ett apotek eller grönsaker.

En praktisk fördel att gå i kyrkan på söndag istället för lördag här hemma i Sverige är väl att man träffar mer folk att tillbe Gud med och umgås tillsammans med. På lördagen verkar alla vara ute och handla 🙂

Så använde jag ordet ”nattvard” som fick en vaken iaktagare att undra om det verkligen var nattvard på morgonen, det var ju inte natt. Det kan förstås ha varit väldigt mörkt tidigt på morgonen:) Lite petigt kanske.

Det vi allmänt kallar nattvard, Herrens måltid, brödsbrytelse, Eucharisti, Herrens heliga nattvard, m.m (kärt barn har många namn) var det alldeles säkert, även om den naturligtivs utvecklades (all utveckling är inte negativ heller) och hade lite olika former, inklusive detta med den tidiga agapemåltiden.

Jag skulle tro att de flesta förstod vad jag grundläggande menade. Att idag fira nattvard, eucharisti, tacksägelse, i en söndagsgudstjänst är en härlig nåd jag unnar alla. Det var liksom detta jag tänkte på. Senast i söndags var jag i Lund (efter ett besök i Malmö) och fick då möjlighet att göra detta i S:t Laurentiestiftelsen och lyssnade samtidigt på prästen Bo Brander. Mycket bra! Härlig gemenskap med både Herren och hans folk! Det unnar jag alltså alla!