Nonaggressionspakten med Canadagässen varade inte så länge. En blev snabbt två, (dubbelt så många visitkort utlagda på strategiska platser), och enligt naturlagarna är de nu fyra. Två vuxna och två små näpna dunbolster till ungar (som snabbt äter, växer och gör vad och var?) Från att ha hållit sig i strandkanten, några enstaka gånger på bryggan, så har de nu frimodigt slagit sig ner på gången och promenerar fritt i stora delar av trädgården när jag inte är i närheten. Är jag det så blir det andra bullar av. Mer precis vad dessa bullar består av vill jag i detta läge inte publicera.

Änderna kommer regelbundet och idag har vi besök av 4!!! svanar som verkar stortrivas. De ligger längst inne vid bryggan och äter för fullt. Jag undrar om jag bor i en zoologisk trädgård. Jag har aldrig sett så mycket olika sorters fåglar. Det måste vara kombinationen av skog, äng och sjö plus att det är lite ensligt så att inte myriader av människor vältrar sig fram som ger denna rikedom. En dag kom ett par fåglar och slog sig ner åt en stund och försvann. På de speciella stjärtarna och storleken såg det ut som om det kan ha varit  järpar. Riktigt fascinerande.

Häromdagen vältrade vi ner lite stenar för att ge stadga åt strandkanten. Vips var sädesärlan där. Hon alternerade mellan att bada vingarna i vattnet och skutta omkring och torka sig i solen, hoppande från sten till sten. Samtidigt dök tärnorna efter småfisk i viken (rena Taube) och en vråk gled i cirklar över skogen och det närliggande vattnet. För att inte tala om koltrastar och annat. Blåmesar,talgoxar och gulsparvar verkar ha tröttnat och gett sig av. Fast helt plötsligt dök en gulmes upp igen. Och nyss gol göken.

Men Canadagässen de stannar frimodigt kvar. Inga tankar på att flyga hem till Canada där inte. Det kan man väl förstå när man har en så stark bloggopinion i ryggen och en stor gräsmatta som välbesökt utedass.