Nonaggressionspakten med Canadagässen varade inte så länge. En blev snabbt två, (dubbelt så många visitkort utlagda på strategiska platser), och enligt naturlagarna är de nu fyra. Två vuxna och två små näpna dunbolster till ungar (som snabbt äter, växer och gör vad och var?) Från att ha hållit sig i strandkanten, några enstaka gånger på bryggan, så har de nu frimodigt slagit sig ner på gången och promenerar fritt i stora delar av trädgården när jag inte är i närheten. Är jag det så blir det andra bullar av. Mer precis vad dessa bullar består av vill jag i detta läge inte publicera.
Änderna kommer regelbundet och idag har vi besök av 4!!! svanar som verkar stortrivas. De ligger längst inne vid bryggan och äter för fullt. Jag undrar om jag bor i en zoologisk trädgård. Jag har aldrig sett så mycket olika sorters fåglar. Det måste vara kombinationen av skog, äng och sjö plus att det är lite ensligt så att inte myriader av människor vältrar sig fram som ger denna rikedom. En dag kom ett par fåglar och slog sig ner åt en stund och försvann. På de speciella stjärtarna och storleken såg det ut som om det kan ha varit järpar. Riktigt fascinerande.
Häromdagen vältrade vi ner lite stenar för att ge stadga åt strandkanten. Vips var sädesärlan där. Hon alternerade mellan att bada vingarna i vattnet och skutta omkring och torka sig i solen, hoppande från sten till sten. Samtidigt dök tärnorna efter småfisk i viken (rena Taube) och en vråk gled i cirklar över skogen och det närliggande vattnet. För att inte tala om koltrastar och annat. Blåmesar,talgoxar och gulsparvar verkar ha tröttnat och gett sig av. Fast helt plötsligt dök en gulmes upp igen. Och nyss gol göken.
Men Canadagässen de stannar frimodigt kvar. Inga tankar på att flyga hem till Canada där inte. Det kan man väl förstå när man har en så stark bloggopinion i ryggen och en stor gräsmatta som välbesökt utedass.
Hej Ulf
Uppskattar din blogg mycket, inte minst fågelskildringarna, eftersom jag är, eller åtminstone varit, ornitolog.
Bara en detalj i sammanhanget: Gulmes finns inte… Annars verkar du, som vanligt ha bra koll på det mesta! Du har definitivt mer fåglar i trädgårn än vad jag har.
Med önskan om en skön dag
Peo
Som lantbor förstår vi att Canadagässen inger blandade känslor, tur att ni får besök av ett mångfald av fåglar…I våras kom det sju sångsvanar och slog sig ner på åkern utanför vårat köksfönster i Fullerö, och jag kom att tänka på Carl-Gustafs predikan om guddomlig försörjning,”Se på fåglarna”. Någon måste ha märkt vad jag tänkte i mitt stilla sinne: ”Varför är det bara sju svanar? – Vi är ju åtta i familjen!” Redan nästa morgon var det tolv svanar, och sedan ökade antalet dag efter dag. Efter några dagar var det upp emot hundra svanar på åkern bredvid Fyrisån. Jag tror El Shaddai med glimten i ögat, sände dem just till mig. Jag vet inte vad de gjorde där, nu har de dratt vidare, och det växer otroligt bra på åkern i år…
Det låter som du har fullt upp Ulf.
Själv, som lägenhetsboende människa, så får jag stå ut med festande grannar. Dunka-dunka-musik klockan 04:00 är ingen ovanlighet. Även om jag förstår att fåglarnas s.k. visitkort är en smula irriterande så har jag hellre besök av skränande fåglar än skränande fyllebultar.
Det är inte för intet som jag längtar ut på landet. Måtte min storstadsvistelse inte dra ut på tiden allt för många år…
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Kanadagäss verkar föredra stränder med som har gräs ända ner eller nära till vattenytan. Det kanske vore en bra idé att tippa ett lass med sand om det inte redan är en sandstrand.
Ett annat förslag är att sätta upp en snygg rovfågelatrapp på bryggan… fast då kanske alla trevliga fåglar försvinner också.
Nu tycker jag att vi hjälps åt med taktiska idéer så att vi får följa matchen. Kan man äta Kanadagås? -Det är ju också ett alternativ…
Är det bara jag som läser följetongen om kanadagässen som en sedelärande allegori? Den poetiska metaforen visitkort för träck inbjuder dessutom till en symbolistisk tolkning – och en helt ny värld har öppnat sig.
Att läsa dina skildringar om gäss och småfåglar växer hemlängtan i mig. Till att vakna till fiskmås skratt på morgon och veta att nu hägrar en ny underbar dag är helt underbart!!!!!/eleven
Ulf! Du har mycket idogt arbete framför dig om du ska få gässen bort från tomten. Jag är nu efter många år känd av vårt kanadensiska par och de gillar mig definitivt inte. M a o de håller sig numera i vattnet. Från tidig morgon till sena kväll ska händerna klappas, jackor viftas och diverse andra ljud produceras. Vid infon från närstående: ”dina kompisar är här igen”, måste man vara redo för en snabb insats mot dessa nedsmutsande fåglar. Efter en tre fyra år håller de sig på avstånd, men oj vilket jobb det var!
Hälsningar från vackra Värmland och grattis på 25-årsdagen, det var ett härligt firande för oss som var med på nätet också!/Lars-Åke
Jag har för mig att vi har en vän som ansadde i vår Herres hage via sovrumsfönstret… Jag tror att hagel blir bra.
Ulf, här är lite (krigs)strategi.
Nonaggressionspakt håller bevisligen inte. Därför måste du antingen se till att skapa dej en makthegemoni eller åtminstone en maktbalans i relation till ockupanterna. Det står klart vad Canadagässen sysslar med; utnötningskrig för att trötta ut och tvinga till kompromiss att ge bort delar av din egendom.
I en värld med offensiva Canadagäss är det en utopi med en evig fred (Kant i all ära). Därför måste man vara realist: Si vis pacem para bellum. Inte för att man är fiende till freden; men för att angriparna tvingar oss till angripande självförsvar.
Håll oss uppdaterad!
Hej,
Dina kanadagäss liknar mer och mer Livets ord. Ingen kan ta slut på de. Modiga är de också. Från strandkanten till trägården, snart är de i Indien får du se. Att de smutsar ner efter sig……skapelsen är inte perfekt(än).Alla gör sina misstag på sitt sätt. Om 25 år tittar de tillbacka… ett ögonblick och sedan leds de framåt.
Grattis på 25 års dagen. Det blev stor glädje i församlingen, på nätet och i himlen.
All the power till Kanadagässen! They rock!
Hej Ulf,
Jag skulle vilja fråga dig om ett engelskt uttryck som jag tror att det var Kathryn Kuhlman som brukade säga. Hon sa, enligt vad jag har hört, till Gud:
”If You can take nothing and use it, then use nothing! Take it! It isn’t silver vessels that He’s asking for. It isn’t golden vessels that He needs. He just needs yielded vessels.”
Jag har försökt översätta vad uttrycket ”yielded vessles” betyder här, men har inte lyckats. Om du Ulf, eller någon av bloggens läsare, vet vad detta uttryck betyder, så vore jag tacksam för ett svar här. Orden var för sig kan jag ju översätta, men tillsammans får de, vad jag förstår, en speciell betydelse. Tack på förhand!
Låt inte bloggopionen påverka dej eller gässen.
Hagel är nog för drastiskt. Pröva med en skylt
vid stranden om vilka regler gäller.Visst har dom rättigheter,men gässen har skyldigheter också. Så dee så !
Kanske ”överlåtna kärl”?
Å vad roligt. Jag har väldigt god (läs: livlig) fantasi så jag har inga problem att se det hela framför mig. Ser att min pappa gett goda råd också. Du skriver väldigt bra, Ulf. Du kanske skulle bli författare (Jaja, jag har läst de flesta av dina böcker, men det är inte många som innehåller så här roeande naturskildringar)? Eller varför inte ta fram guran och inspireras av naturen likt Taube?
Ser fram emot nästa episod av följetongen.
Jag lägger särskilt märke till den där tonen av förundran, det gillar jag. Och visst är det så att överraskningsaspekten alltid är central när det gäller naturupplevelser. Som imorse när jag stod på stationen i Upplands Väsby – då sjöng en näktergal i närmsta träd – utav hela sin stora lilla själ.