Att korrekt beskriva ett historiskt skeende är inte lätt. Detta är ju orsaken till att historieforskning är nödvändig, nämligen att försöka gräva fram så objektivt som möjligt vad som verkligen hände och varför. När jag själv studerade historia var det sådant som fascinerade mig mest. Inte bara vad som hände i ett historiskt skeende, ex slaget vid Lützen 1632, vem som deltog, vilka armeér och generaler, vem som vann och vem som dog, Gustav II Adolf, osv, utan vad var det som ledde fram till detta, vilka politiska och andra faktorer var var rådande? I vilket sammanhang utspelades det hela? Vad ledde det hela till och varför? Vem har beskrivit det hela och varför? Vilka källor åberopas och hur tillförlitliga är dessa? Vilket urval görs i källorna och används de proportionerligt?
Att källor används proportionerligt betyder ju att en negativ källa inte kan få lika mycket utrymme som tex. 20 positiva källor om man konstaterat att båda sidorna har något berättigat att säga. Sätts historiska fakta in i propagandiska sammanhang? Skrivs historien om av politiska syften?
Varför är t ex Sovjetunionens historiebeskrivninga av 2:a världskriget så annorlunda än de allierade västmakternas? Denna typen av frågor var för mig mycket intressanta. Det har både med källkritik, analys av objektiva forskningsmetoder och med intresset av att hålla historieforskning så fri det går från politiserande och ideologiserande. Allt för att nå så nära sanningen som möjligt och att undvika historie- revisionism, alltså en omskrivning av historien eller att historien beskrivs enögt.
Det värsta fallet i modern tid av historierevisionism är ju de försök som gjorts att förminska eller förneka förekomsten av Förintelsen. En berömd rättegång hölls för några år sedan i USA om detta där Deborah Lipstadst, känd forskare kring Förintelsen, framgångsrikt vann och fick fastslaget att det var oärligt, omoraliskt och brottsligt att förneka Förintelsen. Detta var ett mycket viktigt prejudikat i kampen emot de som vill förvanska och förneka historiska fakta angående storleken och existensen av denna fasansfulla tragedi. Tyvärr hindrar det inte propaganda i Mellanöstern att i många fall ändå förneka denna händelse. Det handlar alltså inte bara om fakta, vad som har hänt, utan att också kunna sätta in dessa fakta i det korrekta sammahanget.
Som historiestudent fick jag lära mig om vittnesbördets betydelse och om dess begränsning. Fördelen med ögonvittnesskildringar är ju deras närhet i tid. Man var där. Historieforskaren, författaren eller journalisten var inte där och många år kan ha gått. Nackdelen med vittnesbördet är att de ofta är mycket subjektiva, fragmentariska och inte alls representativa för helheten. Personen kanske inte ens rätt har uppfattat det verkliga skeendet. Man har med andra ord inte förstått det som hände innan eller det som kom efter och varför. Man kan också vara negativt färgad av personliga skäl, och ha en oplåckad gås med någon. Det färgar starkt urvalet av fakta i ögonvittnesskildringen. Allt detta måste vägas in och det är verkligen inte lätt.
I media idag förstärks ofta nuet på bekostnad av det historiska sammanhanget. Vi ser starka bilder och förfasar oss. Det kan gälla en liten pojke som hamnar i kulregnet mellan israeler och palestinier. Som vi minns dog pojken och Israel beskylldes. Varför? Därför att man sköt ju just då. Sedan visade sig kulan vara palestinsk. Frågan kom också upp senare varför pojken befann sig där? Uppmuntrade pappan, som var med honom att krypa fram? Dessa frågor är relevanta och måste få ställas i en saklig ton, fria från ideologiska fördomar som kan finnas på båda sidor. Shimon Peres sa om dessa företeelser: ”Ni ser våra reaktioner men inte deras aktioner”. Att beskriva ett skeende korrekt uan att förfalla till förenklingar, propaganda, eller redan förutbestämdaa ideolgiska mallar är inte lätt.
Det är med denna bakgrund jag med stort intresse följer Dagens artikelserie om Livets Ord. Inte för att, som någon verkar tro, benhårt försvara allt vi gjort och gör, utan för att kunna känna igen det historiska skeendet. Det skall bli intressant att följa med.
En sak till, apropå detta detta med fakta, det var inte så att vi i Livets Ords tidiga skeende av någon slags snobbig princip vägrade svara på pressens frågor. Den behandling vi utsattes för av pressen, som vägrade ta in våra svar, som förvred allt vi sa, som utelämnade stora stycken, som målade upp oss ständigt som monster, som ignorerade allt postivt, som inte uppmärksammade det som hände hos oss överhuvudtaget, som vägrade rapportera stora event, som ljög om siffror m.m, m.m. i all oändlighet, gjorde att vi i det skedet insåg att det var omöjligt att samtala. Det kändes som om man bara hade syftet att slå ihjäl oss och utnyttjade varje uttalande vi gjorde emot oss. Tidningsrubrikerna och artiklarna från den tiden, som vi har i våra arkiv, talar sitt tydliga språk. Sedan får man väl säga att det fanns tillfällen då även Jesus teg.
Även här gäller det alltså att sätta in saker i dess rätta sammanhang för att ge de rätta perspektivet. På den tiden var det knappast så att vi fick någon som helst möjlighet att objektivt beskriva oss själva i media eller ens tala till punkt. Journalisterna gjorde allt för kontakta vårt folk och fiska efter skandaler. Man kunde vara mer lovligt inställsam och förljugen för att få något på kroken. Nu är det troligtvis lite andra tider. Vi får se.
Avslutningsvis kan sägas att när Jaktlund säger att jag var frustrerad över det andliga läget i Sverige på 80-talet så är det ett ordval(som säkert kommer att återkomma i andra artiklar) som antydningsvis pekar på att det bara var en subjektiv känsla i mig. Ordet nöd är ett bättre ord. Ordet nöd innebär att Guds Ande lägger en börda på ens liv för att han vill förändra något. Dessa nyanser gör stor skillnad i förståelsen av det andliga skeendet.
Hei pastor Ulf!
Det er så viktig det du skriver.
Det nyanserte bildet med nøyaktige gjengivelser, fremstilt så objektivt som mulig i sannhetens ånd, er mangelvare i store deler av mediaverden, også i vår egen del.
Da er det godt å vite – midt i all denne uærlighet og partiskhet som desverre ofte florerer -, at sannheten alltid seirer. Den kommer i kapp.
Det var så utrolig mange løgner som media serverte til folk om Livets Ord at man i dag ser tilbake på det nærmest med vantro. Du kan sikkert skrive flere bøker om det.
Kunne nevnt mange sike eksempler selv, jobber selv som free lance-journalist, men nevner noen få fra min tid i Stockholm.
Jeg husker godt da man for eks kunne lese om ”masseflukt” fra Livets Ord på løpesedler til kveldsaviser i Stockholm under en tid medlemstallet i virkeligheten økte.
Husker at det ble fremsatt påstander i media som antydet at det pågikk økonomiske bedragerier i menigheten, og media forsøkte også gi inntrykk av at Livets Ord var i økonomiske vanskeligheter.
En svensk løssalgsavis påstod seg å bevisst ha ”smuglet inn” en elev ved skolen -(i virkeligheten en elev som løp til media fordi hun ikke fikk fortsette på bibelskolen)- som senere ”stod frem” og fortalte om Livets Ord ”innefra”. Tolk-rommet skulle være en slags spionbase der man fra Lives Ord holdt øynene på folk. Ordet hjernevask og sekt ble brukt mange ganger. Åpenbare, bevitnede, helbredelsesunder ble kalt kvakksalveri. Tungetale kom til og med ”på trykk”. 🙂
Tv og radio var med på det hele.
Alt var en eneste stor forfølgelse av Livets Ord. Og ikke minst av deg, en radikal kristen som i tillegg til å virkelig tro på Jesus og Bibelen, utfordret alt som var politisk korrekt.
I Stockholm kom det opp klistremerker fra partiet Vænstern med bilde av deg der det stod, ”Skal denne mannen oppfostre våre barn?” Jeg tok en tusj og skrev JA!!!
Aviser nektet å trykke dine gjensvar under dekke av påstander om at gjensvaret skulle være undermålig. I virkeligheten avslørte ditt gjensvar løgnene og gikk til rette med medias ensformige formidling. Det var bare ikke høyt nok i taket i de forskjellige avisredaksjonene til å la dine svar komme på trykk.
Men media forregnet seg, folk lot seg ikke lure.
Mange reagerte og reagerer fortsatt.
Vi var mange som så urettferdigheten og som ble opprørte. Sannheten led.
Det er godt å vite at midt i alle løgner som ble servert, og midt i en bedrøvelse over at alt det gode arbeidet dere gjorde ble trykket ned på denne måten, så arbeidet den Hellige Ånd i det usynlige med å slå tilbake alt sammen ved hjelp av Kristi kropp.
Mye skjedde i det skjulte.
Jeg vet at når for eks en svensk avis ringte og ville ha folk som prenumeranter, så sa de nei og begrunnet det rett ut med at avisen skrev så dårlig om Livets Ord.
Andre skrev leserinnlegg til samtlige aviser og spurte om hvorfor man lyver om Livets Ord, og viste til eksempler. Det kom ikke på trykk, men signalene ble gitt.
Påhoppene fra media begynte etterhvert å avta i intensitet alt ettersom journalistene og redaktørene begynte å vakle i sine fordommer og i sin agenda og sannheten ubarmhjertig snek seg innpå dem og trykket på.
De kom rett og slett ingen vei med sine løgner om deg. Livets Ord bare vokste tross medias kampanje. At du stod så oppreist styrket oss kristne. Det er jeg selv et vitne på.
Ja, historien om Livets Ord er sannelig en utrolig historie.
Det er litt uvirkelig.
Jeg skrev for noen år siden et leserinnlegg og spurte om når media skal ta et oppgjør med alle løgner og alt fortal som de har spredt, og be Livets Ord og alle kristne om unnskyldning for alle krenkelser.
Det oppgjøret venter fremdeles.
Men vinden holder virkelig på å snu.
Og det er jammen på tide.
Jeg avslutter dette altfor lange innlegg i bloggen din med noen ord som du selv sa en gang: ”Den det blåser på blir aldrig dammig!”
Det skal være sikkert! Du holder deg fresh og frisk i blåsten og Livets ord er mer i vinden i dag enn på lenge! 🙂
Guds rike velsignelse!
Mvh
Malvind Børresen
Pastor i Austertana Misjonsmenighet
Det Norske Misjonsforbund
Historiehatare brukar defaitistiskt säga ”Det enda vi kan lära oss av historien är att vi inte lär oss av historien”. Men det är inte sant. Hela Bibeln är ju historia.
Självklart försöker världens ande beskriva den mest framgångsrika församlingen i kritiska ordalag. Det är nästan så att man kan gå på etablissemangets kritik mot någon församling eller företeelse för att se var Guds ande verkar starkt!
Hej Ulf,
kom ihåg att Livets ord är en av de mest sociologiskt intressanta företeelserna under 1900- talet i Sverige. Här har vi ett folkhem, en månghundra årig historia av lagom statsreligiositet, enhetsskola och USA- skepsism. 68- rörelsen hade vuxit upp och ville påverka landet. Vad händer, jo några unga prästspolingar, med en karismatisk göteborgare som ledare, börjar bygga det som är vanligt i så många andra länder, en kyrka med tillhörande skola. Du utmanar hela det politiska etablisemanget, rajerar över kristenheten (din predikan ”tro för nationen” är lika rolig som provokativ, och pengarna sköts plötsligt i stiftelseform.
Idag drivs allt i stiftelser och er församling är för stor, etablerad och spännande för att ignoreras.
För mig har in förkunnelse inneburit oehört mycket. Förståelsen kring det unisona livet med Gud har varit nyckeln för ett vuxet kristet liv.
Jag tror dock att din nuvarande kallelse att bekäna hela kristi kropp kommer att bli ditt riktigt stora arv. Ditt och din församlings liv är dock ett fantastiskt exempel på hur det kan gå om man väljer att följa Jesus fullt ut. Motstånd, hot och förlöjliganden från världen men också upplevelsen att med sina fysiska ögon få se hur Guds rike bryter igenom.
Gud välsigne dig
Politrucken
Vilken välsignad nöd! Den har förvandlat Det andliga Sverige! Gud välsigne dig!
Hej broder Ulf,
Fina argument och tankegånger du kommer med.
Precis läst del 2 i Dagen, och måste säga att de är extremt snälla, men granskningen färgas kanske av de ekumeniska tider vi lever i.
Nu har jag inte gått LO Bibelskola, men har dock gått OKS sin, och var den det minsta lik LO’s – så står det vel klart att kritikerne hade (och har rätt) i sin kritik.
Sen läser jag alla hänvisningar till Luther. Jag kan inte säga att jag känner igen ditt perspektiv av Luther alls, men kanske vi inte har läst samma böcker. De böcker jag har läst är ”Den trellbudna viljan”, ”Stora Galaterbrev kommentaren”, ”Babylonska fångenskapen av Romersk katolska kyrkan”, ”Den kristna människans frihet”, och utifrån dessa så kan jag inte säga att jag känner igen mig i dina ord. Men läsaren färgas vel av olika saker.
”Ordet nöd är ett bättre ord. Ordet nöd innebär att Guds Ande lägger en börda på ens liv för att han vill förändra något.”
Amen, må Herren vår Gud förverkliga denna nöd, och ge dig och dina den kraft och nåd ni behöver för att göra skillnad i Sverige!
Historia är intressant, och nu har även LO blivit historia. Jag har läst några samhällsvetenskapliga ämnen, däribland en kurs i historisk källkritik, som gav väldigt mycket. Har också läst en liten bok, Richardson: ”Hur uppstod de klassiska dogmerna? (utg Svk bokförlag, kommer garanterat inte att nytryckas av Svk!), där förf skriver i inledningen att kristendomen är en historisk religion, det som Bibelns ”historiska” böcker berättar om, HAR VERKLIGEN HÄNT, samt att kristendomen inte bara är ”Jesu lära” utan också JESU LÄRA OM SIG SJÄLV. Och det har alltså hänt!
Det intressanta är då att man kan komma så långt med de metoder som den profana historievetenskapen använder – faktiskt längre än den s k bibelkritiken. Det kan inte vara historikerns uppgift att ta ställning i frågan om det som hände var naturvetenskapligt möjligt. (I så fall inget under.) Han ska istället beskriva vad som hände, enligt tillängliga källor. Kanske också dra en del slutsatser av senare händelser. Hur kunde kristendomen spridas som en löpeld runt medelhavet, om inget särskilt hade hänt, om Jesus bara var en i mängden av grundare av nya läror?
Är inte sanningen hela sanningen eller?
Hei Pastor Ulf.
Tror det er umulig å få en helt objektiv og nøytral historiebeskrivelse av en journalist som graver frem info fra ”arkivet”. Til syvende og sist henger mye på hva slags agenda vedkommende har.
Hvis journalisten ønsker å sette f.eks Livets Ord teologi i et merkelig lys kan man plukke frem de kontroversielle sakene, å kjøre frem disse. Samme kunne man sikkert gjøre med alle kirkesamfunn. Derfor bør vi alle være nøye med hvordan vi fremstiller andre kristne.
Bless you
Hej Ulf, angående historieskrivning, som kanske jag som teolog anser vara ett av det viktigaste områdena. Vad anser du om Radikal Ortodoxin? Den teologiska, mycket inflytelserika grupp som skriver om historien där de vägrar att ta det sekulära som givet från Gud?
mvh
Det skulle gå att doktorera på Livets Ord, eller för den delen i avgränsningen att enbart doktorera på dig 🙂
Så därför blir det en övermänsklig uppgift att presentera en helt rättvis bild gällande Livets Ord vare sig det lutar åt ett negativt eller positivt håll. Efterdebatten till artiklarna kommer nog presentera nyanser åt båda håll, och med utgångspunkt från artiklarna tror jag att man kan få en rätt enhetlig bild i den mån sådan överhuvud taget är möjligt utan att prestera en fyraårig forskningsrapport över ämnet. Jaktlund har såvitt jag vet åtminstone inte någon gås oplockad med dig eller Trosrörelsen.
Jag blev dock ledsen när jag återigen fick läsa att du verkar anse att det som på senare tid hänt med Livets Ord är en “breddning” eller “nyansering”, eller som någon av dina kollegor sa, en “mindre justering”. Menar du verkligen detta? Om mina ögon, öron och uppfattningsförmåga inte ljuger för mig fullständigt, så är det snarast frågan om en revolution i skepnaden av snabba reformer. Det finns ingen rationell anledning att tona ner detta – det är snarast något att vara stolt över.
Det är ju normalt att Gud knäcker till ens åsikter och vandring totalt några gånger på vägen, så att man därefter får en väsentligt annorlunda riktning. Så är det väl som oftast i kristna rörelsers utveckling? Inte är det väl då frågan om “breddning”, utan helt enkelt radikala förändringar om än i flera separata steg? Bara för att man erkänner att det varit så, innebär inte detta på något sätt att man förringar att man efter bästa förmåga följt Guds kall från starten. Jag tycker sannerligen att du kan använda starkare ord när du beskriver Livets Ords utveckling och förändring. Det är du ju bra på att göra när det gäller en del annat, med rätta.
John, den revolution du beskriver, som ska ha skett från 1980-talet och fram tills idag känner jag verkligen inte igen mig i. Jag har varit medlem i rätt många år. Jag misstänker att det subjektivt kan upplevas så för dig. Jag känner inte dig och vet inte vad saker och ting beror på när det gäller din inställning, men om man frågar de flesta medlemmar som varit med under många år så är jag övertygad om att din beskrivning av revolution är mycket främmande. Det är mer en fråga om stegvis utveckling. Men grundläggande är det samma församling som det var på 1980-talet.
Instämmer med Politrucken att UEs arbete med att ena samt binda samman Kristi kropp blir kronan i hans (UE) livsverk.
Personligen tror jag det tar minst ett decennium till. Ingen sammanslutning som vi kristna bråkar och har bråkat så mycket med varandra.