Frågan är vad det verkliga syftet med Dagens alla mångordiga artiklar, nu tre stycken, om Livets Ord är. Är det månne att permanenta gamla uppfattningar? Kanske, kanske inte?  Det är naturligtvis inte lätt att fånga ett 25-årigt skeende i några få artiklar. Samtidigt vet Dagen att hur man än skriver så får man kritik från något håll. Så har det tydligen alltid varit angående det man skrivit om Livets Ord. Inte en helt lätt situation. 

Till detta kommer att man som journalist måste göra ett urval när man intervjuar. Själv har jag varit med om att tillbringa relativt lång tid med journalister som resulterade i två små meningar helt utanför sammanhaget. Så är det nu inte i detta fall. Men komprimerat blir det, helt naturligt och där kan pusselbitar falla bort.

  

Med all respekt för att en journalist måste förkorta citat, blir det lätt pespektivförskjutingar. Det är frågan om vilka citat man väljer och av vem och för vilket syfte.

Att köra fram ett citat av Stanley Sjöberg från 1985 känns knappast speciellt relevant (möjligtvis tidstypiskt) eller något som är signifikativt vare sig för oss eller för pastor Sjöberg som vi haft en god relation till i många år.

Citatet av mig om den passiviserande terapikristendomen med sitt tända ljus skulle jag nog kunna upprepa idag också. Det hela hänger ju helt på i vilket sammanhang jag sagt det och det framgår inte alls.

Sammanfattningsvis, av artikel nr 3 i denna spännande följetong, så är min kommentar att vi inte alls skäms för 80-talet. Trots den storm som kom emot oss såg vi Herren göra fantastiska saker och många människors liv som blev förvandlade. För många blev det stora genombrott i det personliga troslivet. Den övernaturliga dimensionen av tron upprättades igen och förväntan på under och tecken, helanden och befrielser växte fram på nytt. 

Att kunna bygga den kyrka vi byggde, som planerades när vi ca 400 medlemmar och som nu har 5500 platser och se det missionsarbete växa fram som idag berör så många tusentas människor, att se över 20 000 elever utexamineras från våra bibleskolor,m.m. skulle aldrig varit möjligt utan trosförkunnelsen på 80-talet. 

Pingströrelsen och Frälsningsarmén har en intressant historia och i dess begynnelse stormade det ännu mer än med oss. Att vågor går höga betyder inte, som en del citat verkar mena, att allt var fel. Det är också lätt att glömma sin egen historia.

Tvärtom var 80-talet en genombrottstid av stort värde. Det var definitivt en utmaning av en stagnerad andlig situation och en stark sekulaisering. Det kan kännas som om Dagen, och andra, tänker lite så här: ”Medge att allt var fel då, och säg att ni har ändrat er, så kanske ni blir accepterade idag.” Det scenariot känns lite passé, onaturligt och trolöst emot det Herren faktiskt gjorde.