Dagens fjärde artikel behandlade vårt missionsarbete och var riktigt bra. Det var ju en oerhörd stark start på missionen och idag kan vi se tillbaks på ett växande missionsarbete över olika delar av världen. Att få vara med om något sådant har varit helt unikt och känns som ett stort privilegium.

Det känns som om vi var strategiskt placerade inför Sovjetunionens kollaps och att vi var förberedda genom bibleskoleträningen att sända ut så många team och missionärer på en gång. Det var som sagt en helt unik tid, då en hel kontinent, inte bara ett land samtidigt öppnade för evangeliet efter 70 år av andligt vakum.

Motståndet var också förvånansvärt litet. En del predikanter från Sverige åkte runt, bland annat i Östeuropa och varnade för oss. Det skapade ju spänningar men också en nyfikenhet. För ett tag sedan talade jag med pastorer i Slovakien som berättade lite för mig om hur det var med besöken från Sverige och varningarna de fick och förvirringen det blev när de såg vad Herren verkligen gjorde. Det känns länge sedan. Det är roligt att se hur arbetet går vidare genom starka växande församlingar, inte minst i forna Sovjetunionen.   

Det finns nog inget som är så tillfredställande som att se tusentals människor vända sig till Gud, ta emot Jesus i sina hjärtan och uppleva det andliga livets verklighet.