I en av Dagens artiklar avsåg man att avhandla vår teologi. Personligen tycker jag nog att man mer berörde vissa speciella teologiska kontroverser än vår teologi som helhet. Risken med detta blir att det vi egentligen gjort och det vi verkligen står för fördunklas av citaten från kritiska röster och betoningen på kontroverser angående olika lärouppfattningar. Kritiska röster får gärna komma till tals för min del men om inte kärnan av det vi gör och förkunnar och egentligen tror på ges utrymme så förskjuts perspektivet betänkligt.

Grundläggande handlar Livets Ords uppgift om att inspirera till och aktivera den enskildes trosliv. Detta innefattar att man upptäcker Bibeln som ett personligt tilltal, inte bara som ett allmänt läroinnehåll. Det innebär också en förväntan att det Jesus gjorde när han vandrade på jorden det gör han än idag eftersom han är densamme igår, idag och till evig tid. De löften han har gett håller än idag. En Gud som är vår kärleksrike Fader både kan och vill gripa in i vår vardag idag.

Det innebär också en upptäckt och en förståelse av det överflödande andliga livet. Andens liv är ett liv i det övernaturliga. Vi är begränsade man Anden är obegränsad. Vi kan inte göra allt men Anden kan göra det vi inte kan göra. Återupptäckten av och förväntan på övernaturliga ingripanden, av bönesvar, av under och tecken, av ett personligt umgänge med en Gud som är en god, kärleksfull Fader är de grundläggande ingredienserna i undervisningen om tro. 

Om Livets Ord någorlunda trovärdigt skall recenseras efter 25 år så måste denna dimension komma med och på något sätt presenteras så pass sakligt att vi kan känna igen oss i beskrivningen. Jag tycker att denna dimension har kommit lite i skymundan. Det blev mer teologiska kontroverser än teologi. Det kan ju naturligtvis bero på medias nästan automatiska dragning till det som ger mest uppmärksamhet, oftast kontroverser och skandaler, men jag hoppas kunna utveckla mer i olika sammanhang vad som är det centrala i vår tro.