Så var då artikelserien om Livets Ord i Dagen slut med imponerande 7 långa artiklar. Det är på många sätt ett gediget arbete Carl-Henric Jaktlund har ägnat sig åt. Nu hägrar nog semestern kan jag tänka.

Visst kan jag ha åsikter om det hela. En del har jag också redovisat i tidigare bloggkommentarer. Det kan gälla citaten och om hur representativa en del personer egentligen är som har kommenterat de olika skeenderna. Men jag måste nog säga att Jaktlund har varit föredömlig i att låta mig få tala till punkt. När han av nödvändighet beskurit mina långa svar så har ändå det väsentliga kommit med, tycker jag. Han besitter också en slags ryggmärgskänsla för det pingst-karismatiska och låter det komma fram. Det tycker jag saknades i Dagenartiklarna om Karisma. Där verkade journalisten mest främmande och oförstående för allt karismatiskt. Men förutsättningarna var också annorlunda i det fallet och det verkade ha gjort journalisten misstänksam emot allt.

Just detta att journalister måste ha viss erfarenhet av det som de skall belysa är viktigt. Jag minns när UNT i mitten av 80 talet skickade journalister till oss som i princip inte kunde stava till ordet ”religion”. Det var så pinsamt att vi fick ringa upp UNT och fråga om de sände sportjounalister att bevaka doktorsavhandlingar i kärnfysik:)

Den sista Dagenartikeln handlade om ekumenik. Några saker angående detta. Jag kommer att steg för steg reda ut mer om hur vi ser på en del olika företeelser i andra sammanhang. Däremot rycker jag inte ut så fort någon kräver svar på allt som rör sig, speciellt om det inte är sådant vi inte direkt undervisar om i vår predikstol. Angående synen på nattvarden så vill jag hänvisa till min lilla bok ”Tag och ät” där jag går igenom detta.

För övrigt kan jag undra lite över bilderna i just denna artikel. Grafiskt vackert men ändå? Får man inte intrycket av ett väldigt katoliserande Livets Ord? De motsvarar ju i såfall inte verkligheten.

En bild kan ju säga mer än tusen ord och antydingarna i bilderna kan nog sätta mer huvudbry i folk än vad mina uttalanden i artikeln orkar förklara. Ibland kan det kännas som om det ofta har skapats en bild av oss som omedelbart blir kontroversiell, på nya områden. Som ett bollplank som andra behöver. I detta fall känns bilderna som en rejäl överbetoning.

Nåväl, som församling känner vi oss trygga i vår utveckling. Vi vet vår identitet och vårt uppdrag och det är utifrån detta vi breddas och också sträcker oss ut till andra delar av Kristi kropp på ett sunt sätt. Jag hoppas kunna komma mer in på detta längre fram.

Till sist, Dagen har gjort ett gediget arbete med ett svårhanterligt och eldfängt material.