Det var någon bloggare som frågade och ja, det kan jag ju göra, någon gång på sommaren. Jag växte upp på Hisingen med ideliga besök i hamnen, i spårvagnsstallarna, på bilskrotar och mekaniska verkstäder. Pappa tog alltid med mig överallt och detta plus cementförorterna Biskopsgården och Länsmansgården karga tristess präglade mig mer än skärgårdens vackra idyll. Men visst, att ta båten ut till Brännö och Styrsö eller någon annan av öarna och att tillbringa en dag på klipporna, att bada i tången och simma bort från hotande maneter, det är ljuvligt.

Apropå ”dävna tankar” och Bohuslän, så har Taube sammanfattat det hela i sin ”Inbjudan till Bohuslän”  när han säger till Rönnerdahl att ”komma ut och lufta vinterdävna tankar” och ”bli frisk till hälsan och humöret”.

”Ja, kom och se vårt Bohuslän om våren, du, Rönnerdahl, som äger blick för färg.

Här går på vinröd ljung de svarta fåren och rosa skyar över duvblå berg. 

Här svallar myllan lilabrun kring plogen när Anders plöjer med sin norska häst

och skutor med kinesiskt vitt om bogen på golfströmsgröna svall styr mot nordväst.”

Västkustens vår och sommar när den är som den skall vara, kan verkligen hjälpa till att hela vinterfrusna svenska själar. Synd bara att den svenska sommaren är så kort! Nu när jag skriver är det i alla fall sommarväder här så jag går och tar mig lite ”kylskåpskall fil” för att citera en visa från östkusten. Östkusten, eller ostkanten som man säger i Göteborg, är inte så dum den heller.