Jag satt i godan ro och åt en glass på Nof Ginnosar. Det är en kibbutz vid Gennesarets sjö . Det är nästan 40 grader varmt och då måste jag säga att man uppskattar att sitta i skuggan. Så ringer Dagens Eko och undrar vad jag tycker om FRA (Försvarets radioanstalt). Det finns ju mycket att tycka om avlyssning . Fast nu gällde det att jag fanns med på en lista av hundra personer som avlyssnats under 90-talet. Det hade jag ingen aning om.

Någon har tydligen lämnat in en anonym anmälan till  Datainspektionen med en lista på hundra personer, företagare och annat, som avlyssnats under 90-talet eftersom de har haft med Ryssland att göra och därför kunde utgöra ett hot. Jag har ju i allra högsta grad haft med Ryssland att göra. Man kanske man kan svälja denna avlyssning med tanke på rikets säkerhet. De som avlyssnat måste ha fått hört mycket intessant, inte minst alla böner för missionärena och tungotal på telefonen.

Men det brottsliga skulle vara om FRA inte bara avlyssnat utan även sparat material från personer som inte kan anses misstänkta för brottslig verksamhet, spioneri eller terror, osv. Där känner jag mig helt oskyldig. Har FRA trampat över gränserna här är det mycket besynnerligt och naturligvis obehagligt. Då talar vi om ett verkligt intrång i den personliga integriteten.

Ekotjournalisten vände och vred på det hela och ville uppenbart få mig attt höja rösten och säga något högst indignerat. Han fick nog tag i fel person. Med tanke på allt annat vi utsatts för under 80- och 90-talet både i Sverige och på missionsfälten så var detta inte så märkvärdigt att jag skulle börja storgråta i telefonen. Jag är inte säker på att intervjun kommer att spelas upp.

Men allvarligt är det och den nya lagen om utökade befogenheter för avlyssning skapar obehagliga associationer tilll Sovjettiden. Storebrorsmentaliteten breder ut sig. Jag minns hur vi satt på hotellrummen i Moskva och viskade med pastorer som var uppenbart nervösa för att bli tagna av KGB. Ibland tröttnade vi och började tala direkt till KGB:s dolda mikrofoner. Detsamma gällde i offentliga möten vi hade på olika platser där KGB alltid fanns med. Jag brukade säga att ni behöver inte skriva upp allt jag säger för ni kan få bandet efteråt. Vilken service vi gav dem!