I Kolosserbrevet, kap 3:1-4 talar Paulus om att tänka på det som är därovan, inte på det som är på jorden. Det är ett väldigt radikalt uttalande, inte minst till vår tids kristna. Vi gör ju ofta tvärtom. Det är sällan jag hört en predikan om himlen och om jag hört den handlar den mest om vad himlen kan ge oss nu idag.

Det fanns en tid då man sjöng så mycket ”hemlandssånger” att det nästan kändes som verklighetsflykt. Jag tror att trosundervisningen, när den är som den skall vara, har gett troende en ny insikt om att Gud, som är förbundets Gud och en Gud som är god, verkligen vill välsigna oss här och nu. Trosundervisningen frigjorde många troende till att våga ta till sig Bibelns löften här, idag och för mig personligen. Detta är härligt och nödvändigt.

Men när detta är sagt är det verkligen viktigt att se att vi inte kan leva med ett enbart inomvärdsligt perspektiv. Frälsningen handlar inte bara om vad jag kan få här och nu utan vad Gud har planerat för hela skapelsen, i all evighet. Himlen är inte heller bara den evighet som börjar efter min död utan allt det som pågår i det himmelska idag inför Guds tron. För alltför många är himlen abstrakt och något som bara har med en avlägsen framtid att göra medan relationen till Gud mer handlar om hur jag mår nu, hur känner det idag och vad jag får ut av detta livet. Detta är ett väldigt snävt, andligt omoget och i grunden rätt världsligt perspektiv på det kristna livet. 

Därför behöver vi balanseras av vad Bibeln säger om himlen. Vi behöver bejaka vad Hebreerbrevet säger om att vi faktiskt är främlingar och pilgrimer här på jorden och att vi inte har någon varaktig stad här, Hebr. 11:9,10,13-16,25-27. 

Vår identitet är i det himmelska och egentligen är hela vårt liv på jorden en enda förberedelse och ett formande inför vårt liv i evigheten. ”Så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar” säger Petrus i 1 Petr. 1:17.  Detta perspektiv är helt annorlunda än vad världen runt omkring oss har och leder oss att ibland radikalt annorlunda vägval än människor i vår omgivning. Inget är viktigare än att formas till att bli som Jesus och sedan vara med honom i evigheten. Det är värt alla uppoffringar, besvär och motstånd här i detta livet!