I vår tid har vi verkligen problem med ordet ”synd”. Här har nog troende blivt starkt påverkade av den värld runt omkring oss som inte gärna vill kännas vid att man faktiskt syndar. Det finns en utbredd uppfattning att kristendomen gör hela mänskligheten en  stor otjänst genom att skuldbelägga den. Alltifrån Upplysningen, men egentligen genom hela mänsklighetens historia har man försökt frigöra sig från begreppen synd och skuld genom aggresiv kritik emot evangeliet.

Därför blir korset en dårskap och ett hot. Där hänger Jesus och genom sin korsdöd tar han straffet för mina synder och överträdelser, som jag påstår att jag inte har. Korset blir upphovet till en stor konflikt i människors hjärtan. Skall jag böja mig för detta faktum att jag är en syndare som är i behov av hjälp, förlåtelse och frälsning, eller strunta i det hela och köra mitt race?

Synd är enligt Bibeln brott emot Gud, ett själviskt uppror som sårar Guds hjärta och som kostade hans Son livet på korset. Det resulterar i att vi bryter gemenskapen med  honom som har skapat oss och älskar oss och  istället går vår egen väg och därigenom går rejält vilse. Vänder vi inte om går vi förlorade, för evigt. Beska droppar säger en del. Det är inte lätt att erkänna att man gått fel. Ett hårt tal säger andra. Dömande och förfärligt, enligt en del. Vi lever ju i en tid då man knappt vågar ha åsikter om saker av rädsla att verka dömande. Eller också är det sanningen!

Om det stannade vid utpekande av synden vore det enbart fördömande och hopplöst. Men inte nu när korset finns. Jesus själv är lösningen på syndaproblemet. Varje människa kan ta emot vad Jesus gjorde på korset för oss och vad han erbjuder oss idag. Han ger sitt liv i utbyte emot vårt.

Att en del kristna idag verkar skämmas för korset, minimerar synden och inte vågar nämna den vid namn, vägrar tala om helvetets existens är att göra världen en stor och eländig björntjänst. Jag blir inte kristen enbart för att själv må bättre, för att hitta mig själv eller få lite bättre självförtoende. Jag blir kristen för att Herren räddar mig ifrån förtappelsen. Jag blir ett Guds barn eftersom han ställföreträdande utgjöt sitt blod på korset för mig. Han renar mig från min synd, som är en verklighet, när jag vänder om och bekänner den för honom. Att säga att vi inte har ett syndproblem idag utan bara ett ”Son-problem” (dvs att människor inte vet vem Jesus är) är som att säga att problemet är inte att du har cancer utan att du inte känner läkaren. Läkarens uppgift är att ta bort sjukdomen som patienten måste ha en insikt om att han  har. Vi behöver kunskap om både sjukdomen och Läkaren.