Varje troende, såväl som församlingar och samfund har behov att med jämna mellanrum förnyas. Det ingår i det andliga livets villkor att man går från förälskelse och överlåtelse till trohet, till vardagligt slit och  nästan slentrian till upplivande på nytt av kärleken. En annan bild är den ständiga växlingen av årstiderna.

Det krävs medvetna steg för att kärlekslågan skall hållas levande. Ny ved måste läggas på brasan och man måste blåsa liv i elden. Så fungerar varje äktenskap. Så fungerar livet med Jesus och så är det också i relationen till den lokala församlingen där det andliga livet skall levas ut. Det andliga livet är personligt men det är inget solokvistande. Utanför gemenskapen torkar vi ihop.

Förnyelser kan verkligen se annorlunda ut eftersom de möter så många olika behov. Hur de än ser ut så resulterar de alltid i, om de är äkta, att kärleken till Jesus, till Ordet, till bönen förnyas igen. De resulterar också i att kärleken till bröderna och till de förlorade upplivas. Därför kan det ibland bli tragikomiskt när de som blir förnyade blir förargade på att andra inte genast hakar på. 

Jag tror att Herren har lagt in prövostenar i allt han gör för att testa oss och helga oss. Inte minst vill han testa våra attityder då vi fått något från honom. Allt Jesus gör bär hans sigill och reflekterar hans karaktär. Det gör inte alltid vi, men Andens verk med oss och i oss gör att vi lär oss mer och mer att saktmodigt och Kristuslikt bära fram det han gett oss.  

Vi upptäcker att vi inte kan använda det vi fått för vår egen självbekräftelse, själhävdelse eller som en ursäkt att bli aggressiva om vi inte får igenom vårt eget. Här har vi alla missat det någon gång (eller många) men den andliga mognaden innebär att man även förnyas på dessa områden.   Man ser att sådana beteenden också är världsliga och köttsliga och vänder sig bort från dem. 

Det är också en del av väckelsens liv, att vända sig bort från förargelsen eller den andliga frustreringen som ofta har sitt säte i egenviljan, att man även under evangeliets täckmantel faktiskt kan drivas av köttsliga behov att göra som jag själv vill och att värna om att få igenom mitt eget.