Häromdagen tillbringade Birgitta och jag flera timmar hemma hos hennes föräldrar, Sten och Maj. De är båda 93 år gamla och bor hemma, vilket inte är helt lätt för dem. Deras barn turas om att besöka dem och hemtjänsten kommer några gånger per dag. Ändå är det inte lätt att bli gammal. De är i princip friska men slitna, trötta och med olika skavanker. Tron på Jesus håller dem uppe och de har varandra, vilket är underbart.

Sten har svårt att gå och ramlar lätt. En gång låg han utan att kunna komma upp. När Maj skulle försöka hjälpa upp honom så ramlade hon också och där låg de båda och fick larma hemtjänsten. Maj sa: ”Det var så tokigt så till slut låg vi där och bara skrattade åt alltihop.” Inte dåligt.

Sten, som nu glömmer lätt och mest sitter i sin rullstol eller sin fåtölj, har ändå en härlig humor. Han talar stilla, i korta satser, men det han säger sammanfattar situationen på ett så förunderligt och klarsynt sätt, ofta med humor och ett hjärtligt skratt. Det är inte dåligt att kunna ha en så positiv och härlig attityd mitt i att kroppen inte längre alls hänger med. Deras tro på Gud och tacksamhet över det rika liv det fått vara med om lyser igenom hela tiden, trots alla mödor och besvärligheter de går igenom.

Vi satt och pratade om ditt och datt och Maj avbröt sitt samtal varje gång hon såg en skata. Hon älskar skator, ger dem högvis med mat och verkar känna dem allihop. Hon kommenterar deras beteende och om de kommer ensamma eller i par. 

I vår församling är hon intresserad av alla. Det verkar som om hon vet vad alla heter, vilka de är gifta med, deras barn, kusiner, fastrar och barnbarn. Det är helt vidunderligt. Hon älskar utlänningar och har alltid lärt känna våra internationella elever, som ju kan bli mer ensamma tills de kommer in i den lite trögare svenska gemenskapens alla labyrinter.

När jag satt och såg på detta gamla par insåg jag att de fortfarande är mina lärare. Sten har alltid varit en inspirationskälla och är det än. Rätt som det är kommer han i Anden och har så pricksäkra saker att säga.  Vad lär han och Maj mig nu?   Mer än något annat är det hur man gör när man åldras i Kristus med värme, värdighet och glädje. Där är de båda ett stort föredöme.