Häromdagen tillbringade Birgitta och jag flera timmar hemma hos hennes föräldrar, Sten och Maj. De är båda 93 år gamla och bor hemma, vilket inte är helt lätt för dem. Deras barn turas om att besöka dem och hemtjänsten kommer några gånger per dag. Ändå är det inte lätt att bli gammal. De är i princip friska men slitna, trötta och med olika skavanker. Tron på Jesus håller dem uppe och de har varandra, vilket är underbart.
Sten har svårt att gå och ramlar lätt. En gång låg han utan att kunna komma upp. När Maj skulle försöka hjälpa upp honom så ramlade hon också och där låg de båda och fick larma hemtjänsten. Maj sa: ”Det var så tokigt så till slut låg vi där och bara skrattade åt alltihop.” Inte dåligt.
Sten, som nu glömmer lätt och mest sitter i sin rullstol eller sin fåtölj, har ändå en härlig humor. Han talar stilla, i korta satser, men det han säger sammanfattar situationen på ett så förunderligt och klarsynt sätt, ofta med humor och ett hjärtligt skratt. Det är inte dåligt att kunna ha en så positiv och härlig attityd mitt i att kroppen inte längre alls hänger med. Deras tro på Gud och tacksamhet över det rika liv det fått vara med om lyser igenom hela tiden, trots alla mödor och besvärligheter de går igenom.
Vi satt och pratade om ditt och datt och Maj avbröt sitt samtal varje gång hon såg en skata. Hon älskar skator, ger dem högvis med mat och verkar känna dem allihop. Hon kommenterar deras beteende och om de kommer ensamma eller i par.
I vår församling är hon intresserad av alla. Det verkar som om hon vet vad alla heter, vilka de är gifta med, deras barn, kusiner, fastrar och barnbarn. Det är helt vidunderligt. Hon älskar utlänningar och har alltid lärt känna våra internationella elever, som ju kan bli mer ensamma tills de kommer in i den lite trögare svenska gemenskapens alla labyrinter.
När jag satt och såg på detta gamla par insåg jag att de fortfarande är mina lärare. Sten har alltid varit en inspirationskälla och är det än. Rätt som det är kommer han i Anden och har så pricksäkra saker att säga. Vad lär han och Maj mig nu? Mer än något annat är det hur man gör när man åldras i Kristus med värme, värdighet och glädje. Där är de båda ett stort föredöme.
Så sant som det är sagt så är dom äldre våra bästa lärare. Själv hade jag min morfor som min största kristna förebild så länge han levde. Han är det fortfarande på sätt och vis även när han nu är hos Herren. Jag är tacksam för den tid jag fick med morfar. Nu har kvar min mormor som jag också verkligen ser upp till. Vi ska vara tacksamma om vi har äldre personer inom kyrkan att umgås med. Vitt hår är en ärekrans står det i ordspråksboken. Och det är verkligen sant. Med åldern kommer(förhoppningsvis) visdom och att då som ung få ta del av detta är sannerligen en riklig skatt!
Ibland fruktar jag för att bli gammal och dö. Men det är gott att då läsa om vårt himmelska hopp. Hos Kristus finns tröst och glädje för ung dom gammal!
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Mina tårar av tacksamhet för att ha fått träffa dem under en helg 1980 och läsningen av Stens böcker uttrycker vad mitt hjärta känner just nu. Sten och Maj är Kristusbrev i vår tid, ge dem mina varmast hälsningar och tack.
Oh, vilken hyllning av dina svärföräldrar. Vad skönt att kunna ha en sådan relation.
Sten och Maj har varit till välsignelse för många.
Min frus farmor var på Ashramretreat hos Sten och Maj på Fridhem vid ett par tillfällen och det gav henne så mycket. På grund av det kunde hon också ge sitt positiva vittnesbörd om Livets Ord när det föddes 1983 vilket hade stor betydelse för oss – när andra kanske var något mer skeptiska…
Själv tänkte jag på Sten med tacksamhet häromdagen när jag hittade en bok av Stanley Jones i en secondhandaffär.
Gud välsigne den äldre generationen som gått före och är föredömen för oss som kommer efter.
Vad säger man,helt tagen blir man.Det finns mycket att säga om denna underbara berättelse.
Tänk att det fortfarande finns människor som ÄLSKAR skator,skator!.Jag hittar faktiskt inte ord,helt otroligt.Tänk att det fortfarande finns människor, som älskar skator, i ett samhälle där inte ens våra små foster får leva.Tack Maj,för att du är en sån juvel. mvh,åse
Gud välsigne dem och er.Livet är fint ibland, trots allt …
Det var mycket jag tyckte var jobbigt på bibelskolan 1989-83, men jag tyckte om Sten Nilsson (het han inte så? )
Det var en prediken han hadde om blodslinjen som går igjennom hela bibeln som jag hadde på et band som jag tyckte mycket om. Tyvärr har jag missad den.
Jag har också et bra minne. jag fick komma hem til Sten Nilsson för att prata om mina problemer med min tro en gång, det var trevligt. Ock jag tyckte det värmde då Sten sa till mig att jag inte kan ha nåt fel med min relasjon med Jesus, för det lyste Jesus från ögonen mine. Hadde alle varit som honnom skulle det ha varit bättre. Det var många som fick en till at kjänna at man inte dugde tyvärr.
Men Tack Sten, han var fin.
Tack Jesus för Sten och Maj och vad dom betyder för andra som ett exempel på lydnad till Guds visioner.
Sen har deras Kristusdoft en dimension till. Birgitta har hedrat sin fader och moder enligt Guds ord och jag tror att det, förutom Jesus är en stor glädjekälla i deras liv.
Jag övertygad om att dom också tackar Gud för sin svärson Ulf, bättre kunde dom inte fått.
Mvh. Hasse Gardelach i Gamleby :o)
En mycket rörande historia.
Det är verkligen inte lätt att bli gammal…man måste ha mycket humor för att överleva.
Och man måste ha mycket humor för att orka ta hand om gamla och gnälliga släktingar…alla är ju inte lika helgade som dina svärföräldrar.
Jag blir nästan lite avundsjuk…själv bor jag mitt ibland ett ont och trolöst släkte(obs…jag skojar bara).
Gud välsigne er.
Visst är det så, att dom äldre absolut har mycket och lära oss. JAg själv jobbar på ett äldre boende, där många äldre är varma troende kristna. Bla har vi en gammal pingstmissionär (var i 30 år i afrika) som har lite svårt med språket m.m men trots detta visar hon en enorm värme och kärlek, som jag tror alla behöver lära sig av. DEt finns otroligt många äldre som har en varm barnatro trots sin ålderdom, gud har verkligen välsignat mig, genom att jag får tjäna honom på detta vis, och verkligen känner att han utrustar mig genom dom!
Oj! Vilken härlig hyllning till Sten och Maj. jag minns ännu hur underbart det var att höra Sten på bibelskolan under nittiotalet. Hans undervisning är fortfarande i färskt minne. Och inte minst Maj som satt i korridoren och väntade på skjuts hem och läste i ett litet ficktestamente efter ett möte. Hon visste mitt namn och vem jag var gift med, ett genuint intresse för människor är värt att vårda.
Har nyss läst klart ”Det unisona livet med Gud” för andra gången och påbörjat ”Andevård bästa själavård”,två av Sten Nilssons böcker. Vad jag läst har inte bara varit ord utan liv och jag tror det återspeglas i det du Ulf berättar om dina svärföräldrar. Där finns så mycket mer i dem än vad kroppens och själens skröplighet kan begränsa. Ett liv, ett verkligt liv med han som är livet självt. Tack Gud för att det finns sådana föredömen! Vi behöver det vi som är lite yngre.
Tack för att du skrev om Sten och Maj-de är verkligen hjältar! Jag är så tacksam till Herren för Sten och Maj som jag fått dela kärleken till Indiens folk med och de har blivit mina vänner sedan några år tillbaka då jag började åka till dem regelbundet för att hjälpa till med diverse saker. Jag har alltid känt en sån Guds Närvaro när jag har varit där hos dem och upplevt hur Faderns kärlek strömmar genom dem. De får en att alltid känna sig så värdefull. Precis som du nämner så kan det helt plötsligt,från Sten komma en andlig sanning som talar starkt och berör djupt. Trots att minnet ibland sviker så är anden alert! De är sannerligen lika Jesus och exempel för oss alla i deras hängivna och generösa kärlek till Honom, till varandra och till andra människor!Hälsa dem gärna!/Maria :)(just nu i Kolkata)
Jag är imponerad över att du kommit så långt i din helgelse att tar korrigering med glädje! Mina föräldrar börjar närma sig 80 år. De har alltid behandlat mig med kärlek, förståelse och en stor potion sunt förnuft.
Jag älskar mina föräldrar, men när de träffsäkert och mitt i prick upplyser mig om något jag bör veta om min egen situation, blir jag ilsken en timme – köttet är besvärligt ibland.
Mina föräldrar är som jag – väldigt vanliga, men nog känner jag samma tillgivenhet för dem som du gör för dina svärföräldrar. Det är en Guds nåd att få ha vänliga människor omkring sig.
Så underbart! Vilken inspiration! Stort Tack Pastor Ulf för dina otroligt träffande och alltid så passande bloggar! Önskar dig och er en fortsatt underbar sommar!
Jag älskar Maj och Sten. De är så goa. Kommer aldrig glömma det samtal jag hade med Sten hösten 94 när det blev nödvändigt att börja försöka vända det usla äktenskap jag hade med mitt X till något gott. Jag var så nervös innan jag skulle träffa honom så jag gick in på Åhlens och köpte ett nytt läppstift – som om det skulle hjälpa mot nervositen. Nu gick det inte som jag hade hoppats med äktenskapet. Men hela prosessen startade med samtalet med Sten. En underbar människa att samtala med, och det var inget att vara nervös för :).
Jag hade äran att få ha Sten som ordinare lärare på bibelskolan läsåret 93-94. Han är en guldgruva i visdom och kunskap. De bästa anteckningarna jag har från bibelskoleåret är just Stens lektioner. Jag vet att det var många elever som såg honom som en morfar. Det är en verklig ära att få ha träffat både Maj och Sten. Jag hoppas att jag själv skall få åldras i sama gracila stil som de, även om de nu har det besvärligt med krämpor.
Nu blev det en massa superlativ om makarna Nilsson de äldre, men jag har bara sådana ord när det gäller detta underbara par.
Må gott och ha en bra sommar
Själv älskade jag stunderna att få sitta med mina föräldrar och deras vänner samt mina morföräldrar. De haralltid haft så mycket vist att säga. Deras berättelser från missionsfält och evangelisationsresor osv har haft en enorm impact på mig och ligger som en grund för det jag har gett mitt liv till.
Sten och Maj har jag haft förmånen att samtala med vid korta tillfällen. De är enorma guldkorn. Jag kan hålla med Ulf när han pratar om Majs intresse och enorma minne vad gäller andra människor. Enormt hur hon kommer ihåg och kopplar.
Varje gång jag haft förmånen att träffa dem, mest när jag kört dem hem från Livets Ord eller när jag klippt deras gräs, så har deras ord varit till oerhörd hjälp för mig i mitt liv.
Men det där verkar gå i arv Herr och Fru Ekman. Ni är enorma!
Hei pastor Ulf.
Så godt å lese om at dine svigerforeldre kan bo hjemme sine 93 år til tross,og at de får besøk regelbundet og at de betyr mye. Det er godt.
De eldres liv er like viktig som for alle andre mennesker, vår falne menneskehet må påminnes om å se på våre eldre slik.
Det er godt om verden kan se at de eldres liv er like viktig som vårt eget – hele tiden, livet ut.
Ved siden av min pastorsjobb tar jeg selv hand om min eldre, demente mor ved å bo hos henne, lage mat til henne, stelle huset, passe på henne, ta henne med på turer, lete etter henne om hun går seg bort, samtale (ikke minst) med henne etc, etc. Det har jeg gjort noen år nå og kommunen her stiller opp med litt støtte pr måned.
Min far døde for tretten år siden så hun er enke.
Jeg inspireres av ord i Jakobs brev: En god gudstjeneste er å ta seg av enker…og av alle ordene om at man skal hedre sin far og sin mor.
Det finnes mange flotte institusjoner med mennesker med store hjerter og mye varme som tar seg av de eldre på upåklagelig vis, men jeg tror at det å kunne bo hjemme, ofte i omgivelser en er vokst opp i, eller som de er er vant med, og det å ha noen av sine slektninger nære til hands, betyr så mye for mange eldre at det er viktig at vi er lydhøre overfor dette og forsøke komme våre (for)eldre til møtes så langt vi bare makter.
En gang er vi selv gamle. Tiden går fort.
Jeg kjenner ikke Mai og Sten, og har aldri hatt gleden av å prate med de,(skulle de vite hvem jeg er, skulle jeg bli veldig overrasket), men når de har så herlig datter og svigersønn, må de være veldig gudsfryktige og flotte mennesker. 🙂
(Ikke sant?) 🙂
Guds rike velsignelse denne fine årstid!
Mvh
Malvind Børresen,
pastor Austertana Misjonsmenighet.
Det Norske Misjonsforbund.
Intressant att läsa.
Jag har jobbat mycket på sjukhus och äldreboenden. Och jag har fått se och lära mig att de äldre i samhället har så otroligt mycket att ge oss som är yngre än de. Jag har sett hur många föraktar äldre bara för att de är långsammare än vi yngre. Men jag har bestämmt mig att alltid uppskatta och behandla de äldre med respekt och värdighet. Jag har flera gånger fått kortare pratstunder med äldre och dementa personer som i vanliga fall inte säger någonting över huvudtaget. De har då tackat mig för att jag behandlar de värdigt och respektfullt.
Glöm aldrig att respektera äldre människor. Glöm aldrig att de förmodligen förstår och hänger med i svängarna, även om det till en början inte verkar som om de gör det.
Sten och Maj är – och har varit alltid varit – fantastiska föredömen. De har en atmosfär av utgivande kärlek runt omkring sig som man väldigt gärna tar till sig.
Stens bok ”Blodsförbundet” gjorde från första stund den kom ut, ett mycket starkt intryck i mitt liv. Den blev livsförvandlande, vill jag påstå.
När min kära pappa fick Stens memoarer: Ledd av Guds hand” läste han den gång på gång. Ja, han fick aldrig nog av den. Min pappa skulle ha fyllt 97 år om han fått leva, men han fick gå hem till Jesus strax innan sin 81-årsdag. Förutom bibeln så är det Stens memoarer som betytt mest för min kära pappa när det gäller läsning.
Vår församling är oerhört priviligerade som har sådana guldgruvor som Sten och Maj, som troget år efter år burit- och bär – församlingens arbete och arbetare inför Guds tron! Önskar dem Rik Välsignelse!
Hmmm … det är gott med omtanke om svärföräldrar … När du så skriver att hon = din svärmor älskar ”UTLÄNNINGAR” … så börjar jag som undra … gör ni ordtrogna skillnad på folk och folk = människor alltså???
Jag som kämpat, åtminstone, tidvis för att få en fin relation till min svärmor blir också rörd. Min svärmor har i perioder ”hittat” gud och sedan känt att hon ”tappat bort” honom igen. Hon har varit ensamstående mamma med 3 barn, samtidigt som hon brottats med svårhanterliga psykiska problem.
Efter att själv ha upplevt postnatal depression har jag fått en helt annan förståelse för henne. Hon fick tyvärr en stroke under min graviditet och har idag svårt att hitta orden. Men i hennes ögon har en jag sett en förståelse för min situation och en ny kärlek till mig.
Tänk att bibelordet ”Det folk som vandrar i mörker ska se ett stort ljus” bär.
Att jag hittat den här sidan beror på min mans blogg om teologi och annat viktigt i livet. Hans oftast så fördomsfria sätt att ”pröva” och strävan efter att BEdöma istället för att döma sin omvärld gör att livets ord inte längre målas i svart (eller vitt) i vår familj. Min läkarstudent- och mammakollega Tekla som växt upp i Livets ord har också kraftigt nyanserat den bild jag hade.
Jesus är en, given för alla! Vi är alla del i kristikropp, Svensk kyrkliga som vi eller medlemmar i livets ord… eller som många, som (ännu) inte känt att de upplevt Guds närvaro.
Ett liv för döden, det vill jag ta vara på. ”Jag vill känna att jag lever all den tid jag fått, våga vara den jag är, se hur natten går mot dag…” Ur så som i himlen (En film som både visar mot Jesus på sitt sätt och så fundamentalt blandar ihop synd och skuld/skam – en fin sång iallafall!)
MVH
Carin Ölmunger – hemmahörande i Hjällbo Kyrka, Angereds församling, Göteborg.
If you read this please please tell them Barbie from USA never forgot their love and kindness and support- or how cute they looked together with Sten in his leather/skinn cap and Maj in her leather skirt walking downtown near Stora Torget window shopping…and holding hands!
Jag hade länge tänkt förbigå svärföräldrarbloggen. Men i mars 1984 bad Sten för mig över längden på ett ben, det högra var kortare… Svaret manifesterades direkt (enligt Sten).
Med tiden gick dock svaret om intet (på sent 80-tal).
Nu 24,5 år senare, är svaret manifesterat. Jag skriver detta vittnesbörd för att visa att fysisk hälsa är något man kan få vänta på. Och det måste till en ”strong faith confession” (Hagin). Dvs en stark muntlig bekännelse, för att uttrycka det på svenska språket. Trons vila har infunnit sig, och det är välsignat.