När vi flyttade in där vi nu bor så frågade vi lite om blomster på tomten. Inte mycket, sa förre ägaren. Rådjuren äter upp blommorna. Det var inte direkt några rabatter där och det behövs knappt för denna skogstomt. Lite blommor fanns dock och lite till vill man ha, så vi började plantera.

Vips var de borta. Rådjuren var framme. Ägaren hade rätt och grannarna bekräftade. Dessa bambiögonaktiga vackra varelser vandaliserar tydligen varenda tomt i grannskapet. Även när grannarna schasar bort dem står de lugnt kvar. De vet sina rättigheter. De behåller sin auktoritet och lever i sin inneboende trygghet. De tycker nog att de har full rätt att äta vadhelst för blomster människorsläktet behagar plantera.  

Och planterar det gör vi. Det ligger i ryggmärgen sedan Adams tid, att odla, bygga, utvidga, och beskydda sin lustgård. På baksidan av ett uthus har vi en praktfull rosbuske som undgått rådjuren. Idag gödde jag den, litet sent kanske, med kogödsel och fick gräva upp den gamla jorden. Den var stenhård, dålig, full av grus, knastertorr och såg helt obrukbar ut. Ändå växer denna vackra rosbuske upp vilket verkade ofattbart i denna karga omgivning och dåliga jord.

 Den fick mig att tänka på Sverige. Det kan se så knastertorrt och hur tokigt ut som helst på ytan i vissa sammanhang och omständigheterna kan verka formligen skrika ut att den kristna tron är ointressant, överspelad, fördomsfull eller till och med farlig enligt somliga.

Men den som lever djupare och hämtar sin näring därifrån kan ändå producera något vackert och andligt starkt som blir en gåva till den karga omgivningen. Nyckeln till ett starkt andligt liv ligger i att själv leva starkt på djupet med Gud i det fördolda och sedan våga leva ut det frimodigt i vardagen. Rosen gör både ock, och det märks påtagligt.

Rådjuren, ja nu har det alltså tillkommit en ny uppsättning utmaningar från djursläktet. Jag har satt upp en gärdsgård, den är väldigt vacker men den tar de sig elegant förbi. Rådjuren är också vackra och vet precis vad de vill så det blir en ny viljebrottning mellan människa och djur i regionen igen. Vi vill ha rosorna kvar. Inte kan jag tänka mig att de är rådjursfoder.

Någon frågade om Canadagässen. De har gått under jorden och syns nästan aldrig. Däremot ser jag nästan dagligen deras efterlämningar. De lever tydligen natt liv nu istället, samma plats, annan tid.