I en debattartikel i Dagen, 16 juli, hoppar Georg Andersson, Umeå på Olof Edsinger angående homosexualitet och bibelsyn. Andersson menar att Edsinger inte är lämplig som generalsekreterare för EFS ungdomsorganissationen. Orsaken är hans syn på homosexualitet som Andersson stämplar som ”boskstavstroende”. Anderssson radar upp ett antal yttranden som Svenska kyrkans läronämnd uttalat om sin syn på homosexualitet och det är väl ingen tvekan om att dessa uttalanden väger tyngre än Bibeln för Andersson.

Det är lite skrämmande hur människor som inte håller med en åsikt omedelbart far ut och kallar meningsmotståndaren för ”bokstavstroende” utan att någonsin förklara hur, på vilket sätt dessa meningsmotståndare skulle vara ”bokstavtroende” eller ”fundamentalister” och vad man själv menar med dessa termer. De är ofta emotionella tillmälen som det är så enkelt att ta till när man inte har så mycket annat att säga.

 Man undrar om artikelförfattaren månne själv tror att Jesus uppstod på den tredje dagen? Då är han ”fundamentalist” i den frågan. Tror han på jungfrufödelsen, att Jesus verkligen existerat, att apostlarna funnits, att Paulus blivit omvänd? Då är han ”bokstavstroende”. Tror han på korset, på försoningen och pånyttfödelsen? Då är han ”bokstavtroende ” även där.

Han menar förmodligen inte dessa grundläggande trossatser men vem ger honom rätt att göra självvalda distinktioner i bibeltexterna bara för att det finns bibelord han har svårt att acceptera? Citat efter citat i utalanden och skrifter från Svenska kyrkan som bejakar en sekulariserad världs syn på homosexualitet och naturligtvis inte vill klassificera den som synd. (Även om nu Pridefestivalen använder just ordet ”synd” och skryter med att de ”syndar” och ”spränger gränser”.)  Anderssson verkar i dessa åsikter företräda en ”handboksfundamentalism” och verkar ha förläst sig på nutida politiskt korrekta skrifter.

Insändaren är väl planerad lagom till årets Pridefestival och kanske ingår i ett patetiskt försvar till ärkebiskopens närvaro där. Vem vet? Påhoppet på Edsinger stämmer väl med de ultimatum som mer och mer ställs emot förkunnare som vågar hysa en avvikande åsikt idessa frågor och som fortfarande hävdar att Biblen har något att säga här. Det är ganska typiskt för dessa företrädare att hota med att förkunnare inte skall få ha kvar sina positioner om de inte böjer sig.

Bara på kort tid har jag träffat flera präster som ”köpts ut” när de inte böjt sig i dessa frågor. Likriktningen och den politiska agendan framstår, trots vad Andersson försöker säga, som obehagligt glasklar. Här ges inte utrymme för att ha bibliska baserade ståndpunkter och präster med bibliska åsikter har knappast någon framtid inom detta maskineri som verkar mala på och med benhård konsekvens stöta bort oliktänkande, speciellt om de råkar tro på Bibeln.