Ja, nu sitter jag här vid datorn igen med trött kropp och lite svidande ögon efter en intensiv arbetsvecka. Vi har precis kommit hem efter sista konferensmötet med predikan av Robert Ekh som talade om Gud, Bibeln och sex. Ganska passande med tanke på Europridekonferensen som vi verkligen är ett starkt alternativ till, fast vi funnits längre. Så hade vi födelsedagskalas för sonen Benjamin med stojande barnbarn och familjer och den sista energin rann iväg, men roligt ändå.

Det är en härlig känsla att vi kunnat genomföra konferensen igen och faktiskt kunnat betjäna troligtivs mer besökare än någonsin. Det har varit en härlig blandning mellan svenskt och internationellt, mellan mer traditionell förkunnelse och ny, mellan frihet och form, tradition och förnyelse, kyrkligt och frikyrkligt, m.m. m.m. 

Jag tror faktiskt att denna konferens har en uppgift att dra människor från många olika sammanhang och smälta dem mer samman. Jag tror att Herren håller på att steg för steg förena och smälta samman sitt folk och att vi är på väg att på allvar upptäcka varandra vid korsets fot, i Bibeln och genom den Helige Andes liv och verkan på oss alla. Kanske är det en av våra uppgifter att vara med att se hur detta mer och mer blir verklighet i Sverige och att skapa förutsättningar för ett bredare genombrott för evangeliet in vårt land.

Det finns ett sår, ett brott i svensk kristenhet som jag tror Herren vill hela och det har inte med de senare årens kontroverser att göra. Det har med den mer en hundra år gamla sprickan mellan svensk kyrklighet och svensk frikyrklighet att göra. Det är nästan som Nordriket (Israel) och Sydriket (Juda) i Bibeln och den varaktiga splittring som rådde där. Personligen tror jag att formen, fastheten, och de centrala klassiska lärorna i Svenska kyrkan, det objektiva i tron, och väckelseströmmarna, det personliga och innerliga livet i Gud och evangeliserande i frikyrkan, det subjektiva i tron, måste komma samman igen. Båda dessa delar av svensk kristenhet har på olika sätt drabbats av sekularisering, liberaliserande teologi och tendenser till avfällighet gentemot den klassiska tron. Detta har säkert skett som ett resultat av att man splittrats, marginaliserats, försvagats och därmed förvärldsligats och till detta tappat engagemang och medlemmar.

En ny besökelesetid i Sverige med en ny kärlek till Jesus behöver dessa båda delar med sig och därför behöver glöden och kärleken, troheten till Ordet och Anden, korset och missionsbefallningen uppeggas igen hos oss alla. Vi behöver alla dras emot centrum och mötas vid korsets fot för att evangeliets kraft skall kunna penetrera Sverige ännu starkare. Jag hoppas och önskar att Europakonferensen har varit med och bidragit till att vi ännu mer går åt detta håll.