Precis som Göran Skytte såg jag Alexanders Bards kommentar i Svd om att Bard ”hatar kristendomen eftersom den är så dum”. Precis som Skytte tänkte jag att detta hade Bard knappast kunnat säga om Islam, homosexuella eller någon annan grupp i samhället men eftersom det är kristendomen verkar det gå bra.

Inte vet jag vilken eventuell religiös bakgrund Bard kan tänkas ha eller vilka kristna han kan ha träffat. Ingen av oss är centrum i universum. Ingen av oss har fullt koll på läget eller vet allt, så man får väl förmoda att denne Bard, som i Svd:s intervju verkar vilja framstå som något av en yttersta kulturelit (han verkar vilja ha ambitionen att bli en ny Strindberg) kanske inte har en helt saklig referensram när det gäller vad som är dumt eller inte. Det man hatar brukar man inte riktigt kunna lära känna.

Apropå hat så är det ju detta man bruka skrika, eller fobi, när någon i Sverige våga ha avvikande åsikt angående gaylivet. Vem vågar idag övrhuvudtaget påstå att homosexualitet skulle vara synd? Inte Svenska kyrkans främsta representanter i alla fall. Ärkebiskopen, vars personlige assistent är lesbisk präst, verkar ju redan ha sin agenda klar. Därav närvaron på Pridefestivalen. Att ha en åsikt om detta kan nog snabbt rubriceras som både hat och fobi i dessa kretsar.

Det är inte lätt att tycka annrlunda i det moderna Sverige. Men nödvändigt, både för demokratin, för tankefriheten och för evangeliets sanning. Att kasta ut evangeliets innehåll för att behaga en brölande skara kulturradikaler kan bara i längden sluta med kaos.