Det verkar som vi kristna ofta har hämningar när det gäller det offentliga samtalet. Vad jag kan se av kommentarerna på min blogg ibland, finns det minst två diken vi lätt hamnar i. Det ena är aggressionen. Man är arg och skjuter iväg sina känslor. Det andra diket är rädslan att uttala sig eftersom man inte vill döma. Här föregår så vitt jag kan se lite missförstånd. Det ena missförståndet är att ett uttalande om en företeelse som man av olika anledningar inte hålller med om, tex på biblisk grund, automatiskt klassas som ett fördömande av det man inte håller med. Det är intellektuellt oacceptabelt att tänka så. Vad jag kan se är att inte hålla med och att fördöma två helt olika saker. Att därför sätta munkavle på människor med uttalanden om att man inte skall döma är att missföstå vad det hela handlar om.
Det är naturligtvis självklart att människor på ett sakligt sätt måste kunna få redovisa sina ståndpunkter utan att av kristna betraktas som dömande eller av sekulariserade bli betraktade som om man är full av hat och fobier. Detta är en dålig men ofta effektiv retorisk metod att förskjuta ett samtal från en saklig nivå till en känslosam och ofta osaklig nivå.
Ett exempel på detta är Pridefestivalen och Skyttes artikel i SvD som har fått många kommentarer på denna blogg. När kristna menar att vi skall inte säga något alls om ärkebiskopens närvaro utan istället borde vi vara där allihop för att evangelisera så har man nog rejält rört ihop begreppen. Det är två olika frågeställningar. Vi skall absolut vara där för att evangelisera, inte provocera, precis som vi skall vara överallt i samhället för att vittna om Jesus. Frågan var om det var detta de kyrkliga företrädarna gjorde eller om de var där för att legitimera den livstil Pridefestivalen gav uttryck för? Sådana frågor måste få ställas utan att folk flyger i taket.
Frågan är också om man som kristen får ifrågasätta den livsstilen? Till detta kommer att det sätt varpå Paulus tar upp olika etiska och moraliska frågor i Nya Testamentet klart ger vid handen att han visst uttalar sig om både frågor, företeelser och personer i sin samtid där han inte höll med.
Att lägga teologisk munkavle på troende eller ge dem dåligt samvete genom att kalla dem dömande är varken uppbyggligt eller produktivt. Att det visst har förekommit dåligt genomtänkta och ibland aggressiva osakligheter gör inte att man skall lämna det offentliga rummet. Tron är inte en liten privatsak.
Dessutom tror jag att det går att ha ett hyfsat och faktiskt positivt samtal mellan de som är meningsmotståndare och att man kan ge sina skäl kärleksfullt och ändå stå fast vid sin övertygelse. Det ger nog störrre effekt än att aldrig vilja störa eller blanda sig i. Speciellt i en tid då man riskerar att bli totalt smutskastad om man har politiskt inkorrekta åsikter. Det ligger i de sekulariserande vindarnas intresse att kristna skall tiga, stå stilla i sina led och inte störa den allmänna utvecklingen. Sedan betyder det inte att de som utalar sig inte också ber och vittnar i en kärleksfull anda. Det ena behöver inte utseluta det andra.
Det var bra skrivet, Ulf! Mitt i prick.
Tack!
Det har varit en hel del skriverier kring ärkebiskopens närvaro/frånvaro vid några större arrangemang på senaste tiden.
Visst kan man undra varför ärkebiskopen inte var närvarande vid Jesusmanifestationen. Frågan är berättigad. Om man är intresserad av svaret så är det troligtvis att han befann sig på biskopsvigningen i Uppsala domkyrka.
Man kan också undra varför han var närvarande på Pridefestivalen. Jag tror att det beror på att det är ett ställe där det behövs en ökad kristen närvaro. Jag ser inget konstigt i det.
Kanske vissa troende tycker såhär och har bibeln som referens, att det mått man mäter åt andra ska det bli mätt åt en själv. Vi alla är syndare så om man pekar på andras fel så mäter Gud på samma sätt åt oss. Det har jag respekt för. För det andra så kanske troende tycker man inte har rätt att dömma. Jag tycker det bibelordet handlar om att man har inte rätt att dömma om man inte har klar och tydlig information i situationen.
Jag tycker man borde få uttrycka sig om livsstil.
Jag tror tex på sex inom äktenskapet, de är min livvstil och om någon skulle fördömma det så skulle jag inte ta illa upp.
Själv tycker jag det med pride, är att håna Gud. Pride, kommer från proud, som betyder stolt. Bibeln säger att Herren avskyr stolta ögon och högmodigt hjärta. Oavsett situationen så är de på en farlig väg. Iallafall en som har vördnad för Gud, vill undvika allt som inte behagar Honom.
Tror inte du kommer hitta någon kyrkofäder som haft/har en betydande del i kyrkans framväxt som
skulle legitimera en ”pride” livsstil. Tror att de skulle benämna den livsstilen som den breda vägen.
Visst kan man undra varför ärkebiskopen inte var närvarande vid Jesusmanifestationen. Frågan är berättigad. Om man är intresserad av svaret så är det troligtvis att han befann sig på biskopsvigningen i Uppsala domkyrka.
Den konspiratoriskt lagda skulle fråga sig om inte arrangörerna för Jesusmanifestationen var väl medvetna om att alla biskopar och Svenska Kyrkans ledning var upptagna den helgen med biskopsinvigningen och kunde inte närvara i Stockholm den helgen.
Men så beräknande kan väl ingen god kristen vara?
Lite helgad humor:
Ulf Ekman vår blogghjälte har fått en gloria!
Titta snabbt på bilden av Ulf Ekman längst upp till höger på sidan, och lägg märke till ringen som kaffekoppen bildar över hans huvud. Jämför så med bilden på denna link:
http://www.advisor.com/f/img/saint-1_160x121.jpg
På åttitalet tyckte jag att Ulf kunde vara lite snarlik Clark Kent, men här ovan är det minnsan Helgonet, Simon Templar min gamla serietidningshjälte som framträder (dock med skägg). 🙂
PS!
Glädjande för alla norrmän är att Ulf talar tillsammans med Peter Halldorf på Jesus Festival i Oslo, i Ekeberghallen.
Ulf har kvällsmötet fredag 8/8 kl 19.30, båda två har samtalsmöte på lördag, och sedan firas nattvardsgudstjänst med Halldorf på söndag. DS!
så bra å lese, takk ulf.
Jo, du Josefin, det finns de som behöver bli räddade därifrån. Det finns dock ett problem här – då kanske vi borde ställa just den fråga som Ulf Ekman ställde idag:
”…om det var detta de kyrkliga företrädarna gjorde eller om de var där för att legitimera den livstil Pridefestivalen gav uttryck för?”
Helt ärligt så borde kristna verkligen ifrågasätta det budskap, de signaler, som tragiskt nog många präster och biskopar m fl skickar ut i det offentliga rummet idag.
Tack och lov att det finns sådana människor som du pastor Ulf, med en sådan både Andlig och naturlig vishet och klarsynthet.
Evy
Hej!
Tack för inlägget!!!
Det är verkligen så att man drar sig för att uttala sig i dett ämne offentligt. Man är rädd för att bli verbalt på hoppad för att man inte tycker som många andra och då menar jag specifikt i ämnet om homosexulaitet.
Så fort det är någon som vågar ha en avikande uppfattning i denna sak så kallas det för att man har fobi.
Det är som att säga att jag har fobi emot moderater för att jag inte håller med dom. (Om det skulle vara så).
Det som jag tycker är så ”skönt ”med dig Ulf är att du har vågat under så lång tid säga så många obekväma saker som jag tror många bara tänker. Och då inte bara för att vara just obekväm utan att det också är substans i det du har sagt.
Mvh Örjan.
Ibland undrar jag allt hur du får till det ulf. Mitt i prick alltså. Har mött massvis av meningsmotståndare här i göteborg som det går att ha en både trevlig och jesus centrerad konversation med. Behövs bara lite kärlek.=)
Exakt ! Men jag uppfattade inte att någon flög i taket, om det var kommentarerna på denna blogg som du åsyftade.
( Ser framemot nya blogginlägg varje dag)
Problemet är att vi som är på pridefestivalen inte ser det som att vi har en ”livsstil” uttan att det faktiskt är något vi är födda med, alltså inget val. Därför kan man mycket väl anse att kritik är fördömmande eftersom man inte kan rå för hur man är född. Varför anses kärlek mellan 2 vuxna myndiga individer som fel? varför, varför? Hur många kristna homosexuella har inte farit illa pga att de ständigt får höra att det är något syndigt med hur de är! Man kan inte rå för hur man är född, när ska ”Pastor EKman” m.fl inse detta?
Ärkebiskopen var inte med vid Jesusmanifestationen för att det var biskopsvigning den dagen, något arrangörerna av Jesusfestivalen visste långt innan, kanske ville de medvetet utesluta Svk?
Jag citerar Dig Ulf;
”Ett exempel på detta är Pridefestivalen och Skyttes artikel i SvD som har fått många kommentarer på denna blogg. När kristna menar att vi skall inte säga något alls om ärkebiskopens närvaro utan istället borde vi vara där allihop för att evangelisera så har man nog rejält rört ihop begreppen.”
Håller fullständigt med dig, och jag undrar om dom som skriver så själva har varit på Pridefestivalen och evangeliserat i någon form någon gång.
Det är lätt att säga vad vi borde göra istället för att faktiskt göra det.
Jag var där för ett par år sedan.
En riktigt varm dag stod vi i Tantolunden innan entren och bjöd på kall saft samt Nya testamenten till dom som ville ha. Vi fick många seriösa varma samtal och många kom fram och frågade;
”Får man ta ett sådant där testamente.”
Inte ett enda hårt eller dömande ord uttalades den dagen vid vårt saftstånd, men däremot var det glädje och vi skrattade mycket tillsammans.
Lärjungarna sa; ”Att det vi har sett och hört, det talar vi om.”
Jag tror att om jag ser till att hålla min egen relation med Jesus fräsch och levande då kan jag uttala mig i mycket utan att vara dömmande.
Men det kommer alltid en massa religösa tramsiga kommentarer, från i första hand kristna, när jag gör något för Jesus, andra till hjälp, och jag tror att det i första hand kommer av att en del kristna skäms för evangelium.
Men som bekant behöver vi inte skämmas för Jesus, vår broder och vän, Han som räddat oss från en evig fördömmelse.
Nu skall jag till Katrineholm i två dagar och berätta om vad Jesus gjort och förmår göra.
Det är marknadshelg och ett par församlingar har gått samman och ställt upp ett vittnesbördstält mitt i staden. Så om du som läser detta är i Katrineholm så varmt välkommen.
Det börjar kl. 20 ikväll.
Med vänskap och välsignelse;
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Och ja, på frågan om vi får ifrågasätta livsstilar.
Men det finns en viss rädsla för det. Och så hamnar man istället i de två dikena. Inte bara här utan i kristna sammanhang i stort.
Det är många tonåringar som hamnar snett när vi inte talar om vad Bibeln lär. Jag tror vi måste börja ifrågasätta.
JESUS är bäst!
Trist att vissa ska flyga i taket bara för att någon annan har en helt annan åsikt än vad denne har själv.
Tyvärr lutar samhället mot att oskadliggöra alla som har en avvikande åsikt. Detta är både sekteristiskt och farligt för demokratin.
Det behövs folk som reser sig upp och talar vad ordet säger. Ordet har i vissa tider förfalskats för att passa en viss grupp människor.
Jag tror att de som reagerar så kraftfullt mot vad många tror om den där festivalen i Stockholm. Känner sig träffade av ordet. Och det är ju ingen skön känsla att bli träffad av Guds ord om man lever i synd.
Nu påstår jag inte att alla upprörda lever i medveten synd. Men vissa livsstilar är och kommer alltid att vara synd. Vare sig vi gillar det eller ej.
Hasse Gardelach´s kommentar;
”Håller fullständigt med dig, och jag undrar om dom som skriver så själva har varit på Pridefestivalen och evangeliserat i någon form någon gång.”
Det var inga dom det var jag.-om det var utifrån den här bloggen du tänkte, eller menar du i största allmänhet?….
och nej, jag har inte varit på pride-festivalen.
Det finns många skäl till det och lika många skäl till att inte ha varit på många andra platser heller…. Kanske min fråga skulle ha varit: om någon har kännt sig manad till att åka dit, för att på så sätt uppmuntra det. Hade det inte varit trevligt om vi var fler där?
och nej, jag skäms inte för evangeliet. Jobbar utifrån det varje dag.
Var välsignad i Katrineholm!
Har översatt en bra liten essä om: Hur man är oense.
Som behandlar just olika sätt att besvara något någon annan säger, svara på känslonivå, förtal, på sak osv… Bra och rätt kort.
Tror att vi måste passa oss för att bli ”gnällkärringar” allihop i alla händelser.
Och ibland – inte alltid – men det finns tillfällen där vi får låta Sodom och Gomorras invånare måste få mogna till i sina synder innan varningen och maningen till omvändelse kommer.
Det är inte så mycket strid och kamp att få ner ett moget äpple, som en kart.
Jag tror att många som medverkar i Pride upplever att de är födda med sin sexuella läggning, likt Bilbo som kommenterade ovan. Där är det bra med en ifrågasättande attityd, tycker jag. Genusvetenskapen, som HBTQ-folket ofta hänvisar till, gör gällande att INGEN föds med sin sexuella läggning. Däremot kan man förmodligen födas med olika grad av predisponering åt det ena eller det andra hållet.
Men samtidigt måste man förstå att man ofta klampar runt i människors sår när man diskuterar denna fråga. Homosexuella har ofta fått lida förföljelse under framför allt sin uppväxt. Jag tycker många kristna som diskuterar frågan saknar den förståelsen.
Generellt gillar jag det du skriver i detta inlägg, och jag tror verkligen orden du säger om diskussionsklimatet kristna emellan, behöver sägas om och om igen.
Det är genupsättningen avgör detta, och inte nån s k genusvetenskap. Du kanske inte förordar den (direkt), John, men, hur som helst:
Det är vad y-kromosomen säger, som fäller avgörandet. Den säger att du är man, från början till slut, vad
än kanske andra röster säger. Motsvarande y, som mannens , kan inte hittas hos kvinnan, det kan det aldrig någonsin göra heller.
Så man föds till man ELLER kvinna, antingen eller, och det går alltid att se på den grundläggande uppsättningen i kromosomerna. Det säger också Herren, skaparen.
Det är genuppsättningen, som…(ska det vara) M V H
Staffan Johansson:
Ju det är ju ett poäng.
Men har vi alla glömd syndafallet och des konsekvenser?
Jag är fallen på många områden, i med själv är jag en fattig syndare.
Alla människor har mer eller mindre brister, svagheter och krankheter som en konsekvens av syndafallet, hur dessa ser ut är ju olika från människa till människa. Om en människa har en fallen sexualitet, så går det inte att argumentera ”det säger också Herren, skaparen”- eftersom människan är fallen, och ingen av oss har blivit totalt återupprättade i Kristus.
Här görs ingen skillnad, alla har förlorat härligheten från Gud, oberoende av ens sexuella läggning- Gud gör inte skillnad på människor då vi alla är syndare.
Däremot måste vi börja predika Korset, hoppet och nåden! Var och en av oss har möjligheten att bli helgade, upprättade och återupprättade.
Att vår Fader skapade oss till man och kvinna var väldigt vist. En naturlag. Guds finurliga ordningar är fantastiska.
Det är svårt att vara kvinna idag i Sverige på det sätt som Gud hade tänkt det. Man också för den delen. Inte konstigt att avvikelser inom det sexuella ökar när vår sexualitet,manligt och kvinnligt suddas ut.
Många kommentarer jag fått förvånar mig,(även bland kristna vänner) när jag berättar att jag är hemma med mina barn.
Att komma dragandes med något så gammalmodigt! Nä, allt ska vara nytt o fräscht, självförverkligande! Pride/homosexualitet är lättare accepterat i politiska sammanhang, kärnfamiljen utkastad.
Att homosexuella har en hög självmordsstatisk talas det inte om. Återigen så kan inte Sveriges politiker ge oss det vi behöver. Det kan bara Jesus.
Tips! Teen Challenge i USA har länge arbetat/evangeliserat bland homosexuella, läs gärna om det.
Tack också till David Fredin för texten om: ”Hur man är oense” 😉
Den med glorian var kul :)))))
Men ska ni inte sluta prata om det där med ”livsstil” snart? Det är inte fråga om ett val, det är fråga om medfödd läggning, och bland homosexuella finns precis lika många ”livsstilar” som bland heterosexuella. Många vill leva troget i par, till exempel.
Innan man bestämmer sig för om man ska ”uppmuntra” Pride eller inte, ska man kanske våga sig dit för att se vad det är fråga om. Pressen väljer gärna uppseendeväckande bilder, men det är faktiskt många som går i tåget som inte är det minsta utklädda (eller avklädda).