Skönt att vara hemma igen efter 10 dagars bortavaro. Det blev lite väl oregelbundet med bloggen men så är det när man är på platser där inte ens telefonen fungerar ordentligt. Faktiskt ganska skönt att vara helt urkopplad ibland.
Dessa dagar har vi tillbringat i Oslo, Göteborg och Franska alperna. I Oslo var det riktigt roligt att besöka Jesusfestivalen som är en konferens som har börjat i år för första gången, arrangerad av Jesus Church och Stephan och Anne Christiansen. Det var en härlig ande, underbar lovsång och en stark förväntan på Herren i konferensen. Den kommer säkert att växa sig stor och stark med åren. Det kändes att det var liv i den, inte bara ännu en konferens. På ett dygn hann jag med 4 pass. Ett om den Helige Ande, ett om mognande tro, ett om ledarskap och så ett samtalsmöte med Peter Halldorf. DagenMagazinet refererade detta och du kan gå in och se det här, här och här.
Det är alltid roligt att samtala med Peter som är genomtänkt, andligt stark, vänlig och ibland kärleksfullt provocerande. En del åhörare fick nog lite att tänka på med det verkade gå hem eftesom det blev en rungande applåd efteråt.
Sedan var det dags att ha ett dygns avkoppling med Calle och Monica Severin på vägen till Geneve. Vi sprang omkring några timmar och tittade på våra respektive barn- och ungdomsplatser i Göteborg. Det var riktigt härligt och så skönt att träffa trossyskon i andra sammanhang än bara arbete.
Så vidare till Frankrike och några dagars vila, som blev rätt intensivt i alla fall. Livet har en tendens att vara så här, intensivt. Några nunnor hade sagt att om ni vill koppla av så kom till vårt kloster så kan ni gå i bergen och koppla av. Det var perfekt! Enkel men underbar mat. Fantastiska vandringar och en hänförande utsikt gentemot Mont Blanc.
Vila?? Nja efter ett tag tog samtalen över och både systrar och bröder ville veta hur man hör den Helige Ande, hur man lever i Ordet, hur Anden förmedlar tilltal in i våra liv, vad Herren gör idag i Europa, vart är vi på väg, hur det kan hända mer mirakler m.m. m.m. Det var en otrolig hunger, öppenhet och glädje. Tusen gånger hellre en sådan här ”semester” än en vecka på Kanarieöarna (även om det inte heller är fy skam). Det blev mycket tid för bön och inget är så uppfriskande som att vara i en atmosfär där alla ber men ingen begär något av en så man kan vila i Gud och umgås i Anden. Oj, vad härligt!
Imorgon början terminsuppstarten på allvar. Det skall bli så roligt attt inleda hösten och det känns verkligen som om det finns en förväntan på vad Herren skall visa oss i höst.
Semester i franskt kloster låter uppfriskande. När startar Livets ord en kommunitet? Bibeln menar ju att vissa är kallade att leva i celibat, men ingen är ju kallad att vara ensam. Varför inte starta en kommunitet där människor kan leva ett liv eller några år? Varför inte ta ett år i avskildhet i ungdomen innan man gifter sig? Eller några år på livets höst? Nu finns det ju andra kommuniteter, men inte så många inom vår del av kristenheten. En livets ordsk sådan skulle säkerligen göra att fler människor upptäckte skönheten i en sådan livsstil, vilket skulle vara till gagn för oss alla.
Ja det är inte dumt att bo i kloster ett tag.
Själv försöker jag dra mig tillbaka till Östanbäcks kloster 1 vecka varje år. Det är en så härlig andlig atmosfär där!
Och att bero på klosterlivet – hur kommer det sig att celibatet är så nedvärderat inom västerländsk kristenhet?
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Jag bara undrar: Vet inte nunnorna och munkarna hur man lever i Ordet, hör Anden och så vidare. Hela deras existens är väl vigd åt just detta? Låter konstigt att Ulf Ekman måste undervisa dem om det kristna livets elementa. Eller missar jag något här?
/Jompa
Så härligt och så nyfiken jag blev på det klostret – älskar ju att varndra! Vad hette klostret…?! Tack, för en fantastiskt bra blogg!
Herlig å høre! Så godt at dere har hatt noen gode dager i et kloster. Dette har jeg selv opplevd, så jeg vet hvordan det kjennes. Bønneatmosfæren, stillheten, freden er bare vidunderlig!
Jeg ser du blir kritisert med en voldsomhet nesten uten sidestykke, for dine forbindelse med katolikker og ortodokse. Men følg Ånden, Ulf. Gud har sitt folk overalt, og vi har mye å lære.
Skulle så gjerne ha hørt deg og Peter Halldorf i Oslo, men da lå jeg på operasjonsbordet på en hjerteklinikk! Nå hviler jeg ut og ser på partnervideoer fra Uppsala.
Gud velsigne deg og dine og din forsamling.
Bjørn Olav Hansen
baptistpastor fra Norge
http://www.bjornolav.blogspot.com
Det vore bra om det i alla fall fanns ett enskilt kapell pa Livets Ord: Jag deltog i Europakonferensen i Uppsala vilket var roligt, intressant och inspirerande men det enda jag saknade var en plats att dra sig undan till ibland att be; hittade inte En sadan plats, kyrksalen stangde mellan workshops etc och med 15000 deltagare var det ibland som att vistas pa Waterloo station i London.
Please: fixa ett kapell!!
God bless.
Krya på dig Björn Olav!
Spennende samtale med Ulf og Peter. Les mer om det her:
http://www.dagenmagazinet.no/artikkel.asp?Artid=29918
http://www.dagenmagazinet.no/artikkel.asp?Artid=29928
http://www.dagenmagazinet.no/artikkel.asp?Artid=29929
Møtet du hadde fredag kveld i Oslo var herlig! 🙂 Elsker å høre OG oppleve Den Hellige Ånds nærvær, vi trenger ham virkelig mer og mer, ikke bare som kraften, men personen!
Spennende å se hva Gud vil gjøre i Kristi kropp denne høsten! Bless!
jompa:
Jag tror det finns en enorm hunger i Katolska Kyrkan efter Anden. Jag har flera katolska vänner och har samtalat med mången fler. Om jag har analyserat situationen rätt så verkar det som om påven och hans enklav är ganska postiva till den karismatiska väckelsen men att det tyvär verkar finns att slags ”andligt lock” av präster som inte förstått detta och hindrar församlingsmedlemmarna att få ta del av undervisning och utgjutelsen av Anden.
Så kan det vara på detta kloster. Dom har säkerligen en brinnande längtan efter Gud (kan man få annat när man vigt sitt liv åt bön?) men har blivit hindrade och stockkonservativa präster som ansett detta som något tvivelaktigt.
Men låt oss be för att Katolska Kyrkans medlemmar skall öppna sig mer för Anden (för dom har ju Honom i sina hjärtan redan) och våga plocka frukterna som erbjuds.
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Det med ett kapell på stora konferenser var ett väldigt bra förslag! Och det är jättekul att höra om att det händer så mycket andligt i kloster osv.
Det är spännande att se vad Gud gör 🙂
Härligt att du fick koppla av i en skön omgivning. Med härlig natur mm.
Det ska bli roligt och spännande med en ny termin.
Jag har lyssnat till Pastor Ulf i 24 års tid.
Alltid blivit välsignad och upplevt att det bara har sagt Amen i mitt hjärta.
På senare år har man ibland undrat i sitt hjärta över det här med det katolska, och det nyvaknade intresset för detta.
Jag tror dock att vad dessa hungriga nunnor och övriga katoliker främst behöver är undervisning. Rätt undervisning i stor kärlek och vishet.
Precis det som jag anser att P.Ulf är mycket lämplig till. Jag har alltid sagt att det finns ingen som har en så stor både naturlig och andlig vishet som P.Ulf .
Så att dessa människorna förstår att det enligt Bibeln är fel att be till människor eller att tala till de avsomnade som ju spiritisterna gör.
Även om det finns människor som man verkligen uppskattar som stora tros människor och kanske tycker är helgonlika.
Samt att Maria bara var en människa, trotts hennes fantastiska uppgift att föda Guds son till världen.
Visst ska vi se med stor tacksamhet och respekt till Maria och även andra människor, typ apostlarna i bibeln och andra.
Man får ju inte tycka att det är helt okej med den katolska villoläran i detta fallet med Maria eller helgondyrkan, bara för att en del av dem blir andedöpta.
Men det är det väl heller ingen karismatisk kristen som tycker.
Men Gud ser till hungriga människor som verkligen längtar efter mer av Gud i sina hjärtan var vi än befinner oss i för samanhang.
Han ger oss det vi längtar efter och behöver. Dock icke för att han på så sätt assepterar allt som föregår innom vissa sammanhang.
Jag är fullt förvissad om att jag i fortsättningen kan helt lita på att Gud leder P. Ulf på rätt väg och visar honom i allt vad han ska göra.
Och att Gud har utvalt honom på ett särskilt sätt även när det gäller gemenskapen mellan alla Guds barn.
Tvivlar du på detta eller har du någon annan uppfattning, så bed till Gud för Ulf Ekman och hans med arbetare, att allt blir enligt Guds vilja.
Det är sannerligen ingen lätt uppgift som P. Ulf har fått denna gången heller.
Men han är ju vad vid spott och förakt och oförstånd från vissa människor.
Tyvärr är jag inte med i Livets Ord i Uppsala ,på grund att jag har 45 mil dit.
Men har ändå alltid ansett Ulf Ekman som min andlige Fader.
Så Gud välsigne dig Pastor Ulf. Vi beder för dig och Guds vägledning och beskydd.
Ny termin och nya möjligheter att utbilda unga människor till att ta ansvar i samhället.
Själv har jag ”fullt ös” i skörden av spannmål och vi får tröska i mellan skurarna.
Stå gärna med i bön om uppehåll i regnet en månad
så vi både kan skörda klart samt höstså.
Var på bönedagar med ”Whorshipsweden” i Gällaryd i helgen. Det hände enormt mycket, nya beslut, nya områden intogs, nytt hopp för Sverige är en bra sammanfattning.
Så mycken välsignelse till Er alla tills vi hörs igen. Längtar redan till nyårskonferensen.
Mvh. Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Broder Samuel. Förstår hur du tänker, tror jag. Men visst kan det också verka lite förmätet att den karismatiska väckelsen på 1970-talet, med rötter i pingstväckelsen i början av 1900-talet, måste upplysa dessa människor om Andens liv? Klosterrörelsen växte fram på 300-talet och har under århundraden utvecklat sitt andliga liv. Det finns en sorts kristen variant på den sekulära framstegstanken bakom ditt resonemang: det andliga livet blir bättre med tiden. Alternativt en sorts guldåldersmyt med efterföljande katastrof och upprättelse: kyrkan levde i Andens kraft under nytestamentlig tid, men sedan dog det andliga livet under tyngden av kyrklig byråkrati och maktkamp, för att till sist bli upprättat av den karismatiska väckelsen. För en kyrkohistoriker är detta en minst sagt suspekt historieskrivning, den mynnar ut i att vi är det senaste och fräschaste utskottet på det andliga livets träd och förmörkar vårt rika andliga arv. Och denna syn är heller ingen bra inställning om vi ska sträva efter kyrkans enhet. Jag ser det så här: Pastor Ulf har under många år undervisat om kyrkan som om trosrörelsen är den senaste i en ganska lång rad av upprättelser: först läran (reformationen), sedan livet (metodismen), sedan kraften (pingstväckelsen) och till slut tron och de andliga vapnen och så vidare. Men pastor Ulfs hjärta verklar klappa för en mycket mer ödmjuk och historisk syn i de senaste årens närmanden till de historiska kyrkorna. Jag hoppas att den karismatiska teologin också kan reformeras till att se hela kyrkan genom hela historien i ett mer positivt ljus. Så ser jag på det.
Frid,
/Jompa
http://www.dagenmagazinet.no/artikkel.asp?Artid=29918
– Tenk om det går 1.500 år før Jesus kommer igjen?
– I historien er det alltid klostervesenet som har reddet kirken, sa Ulf Ekman.
Ulf! Vad menar du med dessa uttalanden?
I historien er det alltid klostervesenet som har räddad kyrkan, sa Ulf Ekman på Jesusfestival i Oslo nyligen.
I samtal Med Ekman, i Oslo, efterlyste Peter Halldorf klostermiljöer som kan tjena till att uppväcka kyrkans andliga liv.
Halldorf sa också att før 500 år sen var det bara en kyrka. Ekman la till at det har blivit 30 000 protestantiska rörelser sen dess. Var det bara ett konstanterande Pastor Ulf? Eller menade du det positivt eller negativt?