Skönt att vara hemma igen efter 10 dagars bortavaro. Det blev lite väl oregelbundet med bloggen men så är det när man är på platser där inte ens telefonen fungerar ordentligt. Faktiskt ganska skönt att vara helt urkopplad ibland.

Dessa dagar har vi tillbringat i Oslo, Göteborg och Franska alperna. I Oslo var det riktigt roligt att besöka Jesusfestivalen som är en konferens som har börjat i år för första gången, arrangerad av Jesus Church och Stephan och Anne Christiansen. Det var en härlig ande, underbar lovsång och en stark förväntan på Herren i konferensen. Den kommer säkert att växa sig stor och stark med åren. Det kändes att det var liv i den, inte bara ännu en konferens. På ett dygn hann jag med 4 pass. Ett om den Helige Ande, ett om mognande tro, ett om ledarskap och så ett samtalsmöte med Peter Halldorf. DagenMagazinet refererade detta och du kan gå in och se det här, här och här.

Det är alltid roligt att samtala med Peter som är genomtänkt, andligt stark, vänlig och ibland kärleksfullt provocerande. En del åhörare fick nog lite att tänka på med det verkade gå hem eftesom det blev en rungande applåd efteråt.

Sedan var det dags att ha ett dygns avkoppling med Calle och Monica Severin på vägen till Geneve. Vi sprang omkring några timmar och tittade på våra respektive barn- och ungdomsplatser i Göteborg. Det var riktigt härligt och så skönt att träffa trossyskon i andra sammanhang än bara arbete.

Så vidare till Frankrike och några dagars vila, som blev rätt intensivt i alla fall. Livet har en tendens att vara så här, intensivt. Några nunnor hade sagt att om ni vill koppla av så kom till vårt kloster så kan ni gå i bergen och koppla av. Det var perfekt! Enkel men underbar mat. Fantastiska vandringar och en hänförande utsikt gentemot Mont Blanc.

Vila?? Nja efter ett tag tog samtalen över och både systrar och bröder ville veta hur man hör den Helige Ande, hur man lever i Ordet, hur Anden förmedlar tilltal in i våra liv, vad Herren gör idag i Europa, vart är vi på väg, hur det kan hända mer mirakler m.m. m.m. Det var en otrolig hunger, öppenhet och glädje. Tusen gånger hellre en sådan här ”semester” än en vecka på Kanarieöarna (även om det inte heller är fy skam). Det blev mycket tid för bön och inget är så uppfriskande som att vara i en atmosfär där alla ber men ingen begär något av en så man kan vila i Gud och umgås i Anden. Oj, vad härligt!

Imorgon början terminsuppstarten på allvar. Det skall bli så roligt attt inleda hösten och det känns verkligen som om det finns en förväntan på vad Herren skall visa oss i höst.