Vi berömmer oss av att vara i informationssamhället. Vi har, som aldrig förr, tillgång till en myriad av information. Flödet är oerhört och aldrig sinande. Tillgången till information verkar obegränsad. Ändå, eller kanske tack vare detta, så verkar det som vi vet mindre och mindre. Vi kanske inte orkar med allt detta informationstryck emot våra sinnen. Det blir helt enkelt för svårt att vara selektiv, att prioritera, att dyka djupare, eller helt enkelt veta hur man skall handskas med eller kunna lita på all den information som surrar omkring oss.
Till detta kommer en mer eller mindre uppgiven attityd av att ”det som är rätt för dig är inte nödvändigtvis rätt för mig och det finns inte något som egentligen är objektivt rätt.”
Postmodernisterna har fått oss att mer eller mindre misströsta om språkets förmåga att förmedla objektiva realiteter. Vi lever alla i vår egen subjektiva ”story” som vi inte kan ta oss ur, menar en del. Vi skulle alltså vara fångade i någon slags total subjektivistisk relativism och det får vi ändå leva med och misströsta om att någonsin kunna veta om något är sant eller inte. Det blir deppigt och i längden omöjligt att leva med.
Till detta kommer vår historielöshet och förakt för det förgångna. Vad kan historien egentligen lära oss som ju är ”cutting edge” och står på ett högre utvecklingsplan?
Blanda ihop denna subjektivsm och denna historielöshet och slå sedan på Ring P1 och du får några minuters tragikomik eller ibland rena skräckupplevelser. Glöm bio, det behövs inte!
Nyligen hörde vi om historielärarnas okunnighet angående Förintelsen. På Ring P1 kom den ena märkliga åsikten efter den andra. Dels fanns det sådana som inte tyckte att det var värt att veta något om Förintelsen med tanke på vad som händer i Israel idag. Att det finns problem i relationerna mellan israeler och palsestinier skulle alltså bestraffas med att människor inte skulle känna till något om Förintelsen. Makalöst!
Sedan fanns det sådana som tyckte att man inte skulle lära sig historiska fakta överhuvudtaget eftersom det är nutiden. och bara den, som är viktig. Fakta verkar ju också så jobbigt att kunna. Det är nog ungefär som att säga att det är ingen idé för en tandläkare att skaffa sig en utbildning för när han en gång står där med patientens tänder så är det ju ”nuet” som gäller. Utan bakgrund, ingen väg framåt, bara förvirring!
Alla dessa uppfattningar, att vi egentligen inget kan veta, att inget är objektivt, att historien inget betyder för oss idag, att fakta är onödiga, måste vi radikalt göra upp med annars nedvärderar vi oss själva som människor. Vi blir offer för allsköns tyckande och rena fördomar. Vi blir utsatta för propagandistiskt indokrinering. Vi hamnar i händerna på dem som ägnar sig åt historieomskrivning och som säger att Förintelsen inte existerade, att det inte var så farligt egentligen, att kunskap om detta inte har inte har någon betydelse osv. Eller också sitter vi och ser på kristen TV och tror aningslöst på dem som säger att de har fått tag på änglafjädrar i olika färger. Vi blir helt enkelt både lurade och löjliga.
Är det nåt speciellt tv program du tänker på när du skriver detta;”citat” Eller också sitter vi och ser på kristen TV och tror på dem som säger att de har fått tag på änglafjädrar i olika färger. Vi blir helt enkelt både lurade och löjliga. ”slut på citat”
Tack för oftast intressann blogg,,,
God Bless U
Lucas!
Vi har en bra relation till församlingarna i stan. Vi är med i Uppsala Kristna Råd
tillsammans med övriga församlingar. En av våra medlemmar är med i styrelsen och en av våra pastorer är ordförande i skol- och ungdomsutskottet. Alla församlingsledare i stan, alltså pastorer o präster, träffas minst ett par
gånger varje termin och ber o samtalar och kommer överens om vad vi ska göra tillsammans. Där har vi varit med de senaste sex åren. Vi har bl.a. haft gemensamma gudstjänster ett par gånger per år de senaste fyra-fem åren. Du frågar också specifikt om Pannkakskyrkan. Jag tror att folk i Uppsala, även i vår församling, är medvetna om vad Pannkakskyrkan är. Flera av våra medlemmar har också varit med från början.
Vi upplever att vi bara är i början när det gäller allt som Herren vill av enhet och att det finns mycket mer att växa in i. Om vi har tålamod, sätter vår förtröstan till honom och är öppna mot alla delar av Kristi kropp kommer vi att få uppleva mycket mer av det.
Var välsignad!
Robert Ekh
andrepastor på Livets Ord
Kära Ulf,
jag har tänkt på en sak som en kompis uppmanade mig att skriva till dig om här. Jag vet inte riktigt hur mycket sanningen jag talar nu men det är bara en sak jag tänkt på.
Senaste åren har du talat mycket om ekumenisk enighet, vilket jag har tyckt är fantastiskt bra. Livets Ord har sammarbetat mer med Svenska Kyrkan genom t.ex. Oasrörelsen och du har deltagit på till exempel Nyhemsveckan som Pingströrelsen håller i. Dessa saker vill jag verkligen berömma dig för att du gjort.
Jag kommer från Borås, som kanske har ett ganska unikt ekumeniskt arbete med kyrkorna i staden. Borås med omgivningar har totalt 15 kyrkor och vårt arbete tillsammans är ju fantastiskt bra om jag får säga det själv. Ungdomarna har tillsammans en gång i månaden gemensama ungdomssamlingar i någon av tre olika kyrkor och de arrangeras varje år gemensamma volleyboll och innebandy turneringar. Därav en hel del andra möten tillsammans med ungdomarna. Vi har en gemensam ungdomskonferanss varje år också som heter K.UNG. Detta är ju ett fantastiskt arbete och vi har dessutom gemensam street mission genom Pannkakskyrkan (www.pannkakskyrkan.se).
Uppsala är ett annat fall i den här frågan och där visste man knappt vad Pannkakskyrkan var fast att det var där det startade. Jag har funderat på hur LO sammarbetar med andra kyrkor i sin egen hemstad och aldrig hittat något svar. Har ni till och med delade street mission? Självklart ska man få ha egna saker för sig som kyrka och församling, men hur sammarbetar LO med andra kyrkor? Jag har hört att det har varit svårt för att accepteras av andra församlingar med tanke på det förflutna, men nu har väl ändå känslorna svalnat lite?
Har Livets Ord glömt sin egen hemstad när det gäller det ekumeniska sammarbetet?
Snälla svara.
//Lucas
Utan tvivel är dessa strömningar något att verkligen ta på allvar som kristen. Tyvärr rustas man inte som kristen i Sverige för att möta dessa tankebyggnader, detta blir ett problem både för en själv och för de människor vi är satta att vara ljus och salt för. Ett postmodernistiskt tänkande smyger sig på och är betydligt mer lockande än ett ateistiskt.
Högst beklagansvärt att då se hur vissa kyrkoprofiler anammar postmodernismen för att kunna vara ”relevanta i vår kultur”, istället för att vässa argumenten emot den. Vad de kanske inte inser är att en postmodern kultur vore omöjlig: Hur skulle det exempelvis se ut om man avfärdade varningarna på burken med råttgift som en subjektiv åsikt?
Selvsagt så finns forintelsen. Men jeg skjønner jo de som ikke vil tro på den for den er jo så grusom. Det er jo bare en lang historie av tortur. Det er og har vært så mye tortur og man slutter aldri å bli sjokkert over hvor grusom torturen kan bli.
Men det er lettere å høre om forintelsen når det finns et lysglimt i mørkret. Irene Sendler var et slik lysglimt. Synd hun ikke vant fredsprisen, hun hadde fortjent den.
http://www.youtube.com/watch?v=ZXP5Gvxqgsg&feature=related
Håller med,Ring P1 är en enda sörja av fördomar och gnäll.
Risken är att vi låter likadant runt kaffeborden. Teologisk och politisk historielöshet öppnar dörren för allsköns populism.
verkar som att vi på något sätt har en förmåga av att aldrig lära oss av våra tidigare misstag. Sedan när vi väl hamnar i ett sådant samhälle som vi nu lever i idag så klagar vi och gör inget åt saken. Någon sade att ”we learn from history that we do not learn from history”. Detta passar verkligen bra i vår ”postmodernistiskt, allt är relativt” samhälle.
Jag önskar att du Pastor Ulf kan skriva mera om detta.
I vinter underviste jeg på et ledertreningskurs for unge kristne. Jeg oppdaget at mange av dem hadde sin kunnskap om ”hvordan Bibelen ble til” fra DaVinci koden. De ble helt fascinert da de fikk høre hvordan NT egentlig ble til…
Ljussnar Pastor Ulf på P1?
Kan inte låta bli att små skratta lite, jag matar mig med en hel del man kanske kan kalla onyttig, som action filmer, sci fi, komedi etc etc- Men jag tycker om att se det filosofiska i det hela, oberoende om det är ”Fight club”, ”Gudfadern” eller ”Austin Powers”. Som exempel i går såg jag filmen ”Prison Block”, en ytterst intligent film, och der kom bla. fram nån person på 1700 talet som het Willie Lynch, sökte upp detta- visade sig vara en myt, men trotts att det är en myt har dessa tankegånger haft stor inflytande på svarta kyrkor, speciellt uttryckt i svart befrielse teologi. Så där lärde jag helt enkelt en hel del genom att se en profan film.
P1 däremot, tycker jag är så extremt subjektivt, sekulär, och politisk korrekt att det är till att kräkas av. Min flickvän tycker om att ljussna, men jag tycker det är som att ljussna på ”komunist radio”- hjärn tvätt!
Viktigt att se, höra, och vara med i samhälls utvecklingen. Men vill verkligen inte anbefalla att spendera för mycket tid att ljussna in såsom P1.
Kring ”ängla fjäder”, ja detta är en lustig sak. Här tror jag det behöver bättre undervisning va kristen ledarskap egentligen går ut på, församlings ledaren är inte en ledare utan tjänare först och främst.
Vi måste också bli duktigare att påpeka hur viktigt det är för den enskilde att läsa och studera Skriften, och pröva allt!!
Gud välsigne dig!
Kunskapslöst samhälle? Ja din kunskap i svenska skrivna språket är det inget fel på. Där ligger jag i lä. Många långa fina ord och uttal så jag fattar inte så mycket måste jag erkänna.
Men en sak är säker att judarnas sak är vår då vi är inympade i det äkta olivträdet och därmed deras historia som vi följt ända sen jordens skapelse. I historien ingår även förintelsen.
Sen må andra lobbyister säga vad dom vill.
Och så till skördandet. Idag slog vi rekord och skördade 15 hektar. Det blir 12-timmarsdagar nu men som bekant så är så med hårt arbete att det
”Fodrar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd” =)). Halleluja!
Med vänskap och välsignelse;
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Men varför är du då förmeddlar av Tron igenom trosförkunnelsen. Om du vill stå för fackta och sanning och Histioricitet . En lära som lär oss att förnecka sanningen om problem och ohälsa. Med en positiv bekännelse och säga att allt är väl när det inte är det .Med ett lite stöd hjälp medel till hjälp för den som vill också.Den lilla Gulla troshjälpen . Istället för att var sund i tron och erkänna verckligheten och sanningen som den är . Och Be Gud om nåd för Kristi Kors och Uppståndelses skull istället .Oavsett hur det är ,eller vad det gäller ,så att han ger nåd. Och gör allt väl som han vill .Även om det blir på ett annat sätt än vi tänkt oss.
För vem är Gud ,vi eller Gud . Eller vår Lära telogi . Eller vår ide , uppenbarels, vision, eller Gud . Eller pastorn och vår kyrcka och vår enhet eller ambition om enhet eller annat eller Gud. Och är det Guds vilja som ska råd eller vår och andras eller nåt sammhangs.Så vill du uppmuntra till Histioricitet sanning och fackta börja med det när det gäller sundheten i tron med .Ronny Frid.
På tal om fördomar kanske det också vore bra om inte begreppet ”postmodernism” slängdes omkring hur som helst i diskussoner, kanske särskilt inom kristna led. För vilka så kallade postmoderna tänkar/filosofer (Foucault, Derrida, Lotyard exempelvis) skulle stämma in i att allt är subjektivt och att ”det som är rätt för dig är inte nödvändigtvis rätt för dig”? Har pastor Ulf verkligen läst dessa tänkares texter?
Utan att bli långrandig här så kan man kanske säga så här: Modernism: sanning är något objektivt, relativism: sanning är något subjektivt, postmodernism: sanning är konvention. När postmoderna filosofer talar om sanningsbegreppet så lämnar de dessutom epistemologiska och ontologiska frågor därhän och är mer intresserade av hur talet om sanning har tydliga maktdimensioner. foucault, exempelvis, talar gärna om hur olika ”sanningsregimer” etablerar sig, och detta sker via språket och ligger inte på ett individuellt plan.
Relativism och postmodernism är helt enkelt inte samma sak, och det vore väl klädsamt om du, Pastor Ulf, verkligen läste primärkällorna och inte hänföll till slagordsretorik på det här sättet?
Mycket faschinerande och tänkvärt inlägg du har
skrivit Ulf. Allt detta prat om att ”vi kan
ingenting veta” och att man därför inte får säga
saker som att Jesus Kristus är den Sanningen.
Visst. Jag kan hålla med till viss del… Jag, Samuel Varg Thunberg, kan inte peka på alla sakfrågor och säga ”såhär är det”. Dock vill jag bestämt påstå att jag kan peka på Jesus Kristus och säga ”Han är Sanningen!”.
Till detta kommer, naturligtvis, att vi ska kunna se på historien och prata om vad som skett. Förintelsen är nog det bästa moderna exemplet vi har för historieförvanskning. Att vi inte talar mer om detta illdåd, denna våldtäckt på hela mänskligheten, är förvånansvärt. Låt oss inte glömma bort vår historia. Utan den kan vi inte känna oss själva idag. Och låt oss också vända blicken mot vår samtid. Vart sker krig, folkmord och allehanda orättvisor idag? Har vi lärt oss något av historien då vi låter sådant fortgå?
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Det er en annen side ved det kunnskapsløse samfunnet som også er interessant, og det er den kunnskapsløshet som finnes blant de kristne om andre kristne sammenhenger enn deres eget, og den store bristen på kunnskap om kirkehistorie. For enkelte ser det ut som om alt begynte med reformasjonen, for ikke å si Azuza street. Jeg setter stor pris på at pastor Ulf hjelper mennesker til å se de store linjene og sammenhengene.
Ulf E! Väldigt ovanligt för att vara dig, så ser du i detta ditt blogginlägg för ensidigt, på postmoderniteten enligt min åsikt. Att den mest bara är en begreppsram för subjektiv, relativistisk, ytlig mångfalds- och kunskapslös, information. För mig syns tillvaron vara uppbyggd av minst trettio paradoxmotsatser mellan modernitet och postmodernitet. De som Gud och möjligen hans universelle motståndare till en del, gett reellt utrymme för i vår värld. Och i historiens långa fruktansvärda skeende, har motsatserna konfronterats med varann, tills de som bäst i insiktsfulla processer kan mynna ut i ett paradoxsamspel med sina motsatser. Till sist kan högre andligt/konkret objektiva, sanningar, och insikter om en högre rättvisa erkännas. De som alltid funnits innerst i oss, som allmängiltiga och ytterst gudomliga begrepp, anser vi nog.
Och i ”världens modernaste land”, Sverige, där nyttans förstånd nästan ensamt styrt tills nu, blir det mer plats för förnuftets andliga och emotionella tankar, i postmodernitetens 2000-tal, där subjektiva upplevelser och känslor blir allt viktigare. Politikens pragmatiska, materialistiska förstånd räcker då inte ensamt till, utan andlighet och religion blir allt väsentligare. Men det räcker då inte med att bara ständigt ropa på väckelse. Utan att i en väldigt tydlig ”marknadsföring” samtidigt visa på, vilken omvälvning, som den yttersta tiden kan föra med sig.
Och vi måste nog förstå något om, att beroende på våra enskilda karaktärer, så väljer vi medvetet eller omedvetet vår framtid, innan domen. Detta om vi vill till Guds rikes paradisiska ”eviga nu”, eller om vi vill nya utmaningar i modernitetens globala, universella återstart. Den som sker österut och söderut i de sekulära samhällenas nya krökta rumtidsframfart i Guds liggande, ”eviga” åttas andra cirkel. Vi kristna kan vara del i det mestadels sekulära samhället ett tag till, innan nuvarande tid når de krökta cirklarnas mittpunkt. Därefter vid tidens slut sker Kristi återkomst, enligt bibeln. Och den är mycket nära nu enligt vad jag tror, att även du tror.
Vissa hittar änglafjädrar…men varför göra hönor av fjädrar nu också. Både Stefan Swärd och Sten-Gunnar Hedin har ju rätt, det är ju bara två olika sätt att se på saken. Båda har en poäng där (två poäng tillsammans), om man vill se förbi tuppfäktning och skyttegrav.
Huvudet på spiken Björn Olav. Man kan kanske till och med drista sig till att antyda att reformationen öppnade dörren för en uppsjö av förkunnelse baserad på märkliga uppenbarelser av olika kulör.
Du har helt rätt Ulf, naturligtvis finns det en objektiv sanning som vi bör söka och då ingår det förstås att lära sig av historien.
Jag är inte troende men diskuterar just detta en del på nätet och jag önskar att jag fick lite hjälp av kristna debattörer, men jag är osäker på om det är möjligt.
Från de kristnas perspektiv finns det natuligtvis bara en väg till sanningen, men jag uppfattar ändå saken som att de kristna har ett intresse av att de ickekristna tänker någorlunda rätt.
Så, rent strategiskt undrar jag om de kristna kanske borde försöka ge sig in i diskussionen från en annan vinkel än att endast tala om Jesus vilket i vissa sammanhang verkar vara ofruktbart.
I ditt inlägg här beskriver du ett dike väldigt bra, att man inbillar sig att sanningen är relativ och därmed inte så viktig. Det andra diket är du helt klart medveten om, nämligen att man inte alls vill kännas vid det subjektiva och inbillar sig att det enda som finns är det vetenskapen kan beskriva.
Här vet jag att miljarder religösa i grunden delar min världsbild men jag upplever mig ändå oerhört ensam i mina tankar eftersom de religösa sällan tar diskussionen ur ett filosofiskt perspektiv. Kanske är världsbilden så självklar att den inte bör diskuteras eller så råder det förvirring även inom kyrkan i hur man ska uttrycka sig.
Nu har jag halkat in på ett bananskal på din sida och det har gjort att jag klickar vidare på alla möjliga kristna sidor, kanske finns denna diskussion någonstans, men i så fall borde den komma ut i ljuset, utanför kyrkan.
I detta informationsflöde så kan man gå i två diken.
1Man tror på allt man läser eller hör på de olika medierna.
2 Man tror inte på någonting.
Jag har träffat på karasmatisk kristna som på allvar menar att under inte existerar i dag. De skriver/säger; ”Vi kristna sprider gärna och ofta rykten om mirakler. Utan att veta att de är sanna, och oftast är de inte sanning”
Jag tror att många kristna i Sverige vägrar att tro på mirakler bara för att de själva inte ser några mirakler ske. Och jag tror det är därför vi inte ser så många mirakler i Sverige.
Nu menar jag inte att hacka på dig för att du inte tror på änglafjädrar. Det är absolut inte det jag talar om.
Skulle du inte kunna ta och skriva lite om under och mirakler? Kanske undervisning eller skriva rent allmänt. Eller skriva om mirakler du själv sett eller personligen varit med om?
Bra skärpa i dina bloggar Ulf. Det som skiljer det moderna från det postmoderna är framförallt, enligt mig, avsaknaden av gemensamma projekt i den nya tiden. Fukuyama skrev 1988 om ”historiens slut” just pga av att vi, Västerlandet, uppnått allt och att den liberala marknadsekonomin segrat. Framtiden skulle sålunda bestå av privata visioner, självförverkligande och subjektivt tyckande, och så blev det.
Förintelsen m.m blir därför ointressant och tråkigt eftersom det inte berör mig och mitt liv, åtminstone inte konkret. Inte så att man förnekar det, men det berör ju inte MITT liv
När jag talar med mina gymnasieelever om gemensamma projekt, så är det få som kan hitta några eller ens bry sig om frågeställningen. Nutidsmänniskan är uteslutande invävd i sin egen värld/berättelse på jakt efter lycka, skönhet och tillfredställelse för sig själv, att finna mening kommer möjligtvis på 4:e plats. Tyvärr slutar jakten i apati, bitterhet och uppgivenhet
för de flesta
Hej,
För att någorlunda förstå nu tidens världsbild, varför saker och ting ser ut som de gör måste vi veta vad som har hänt decennierna innan.
Allt som händer idag, alla beslut makthavarna tar kommer att påverka världen decennier framöver.
Att förneka vår historia eller blunda för visa händelser influerar människans identitet och självbild.
Min familj har besökt Auschwitz i Polen. Det gjorde stark intryck.Gaskamrarna och ugnarna finns kvar.
När det gäller inställningen till Förintelsen påverkas många av mångårig anti Israel vinkling i media-tror jag.
Kommunismen då?
Vad kommer nästa generation att veta om Berlinmuren, Ceausescu osv, osv?
På samma sätt som förfäderna i Israel berättade för deras barn vad Gud har gjort för de( och det är deras historia) har vi ett ansvar att berätta
vår historia för kommande generation.
Utan historia är man utlämnad till sig själv och sin egen fantasi. Nu tidens ” rätt” kan vara morgondagens ” fel”.
Tack Gud för att Du har gett oss riktlinjer om vad som är rätt och fel och i Dig finns inte ”nu” tid och ”då” tid. Vilken trygghet vi har!!!!!!
Bless
Herdens röst
Andens kommunikatörer
kryddar sitt tal
med salt.
Man får vara tacksam för
att det svider en stund
innan man nyktrar till
Fötterna får fast mark
och kontakt
Varför går fullvuxna får vilse
i en okänd skog
utan vatten och grönt gräs
Lammen är nyfikna
följer färggranna fjärilar
och stundens nöje
men moderfåren?
Under tiden verkar nåd
lyssna på rösten
dagar går
bräkande av får
innan egenviljan
denne oomskurne filisté
faller för en enda sten
Så lyssnar man igen
på Herdens röst
och själen böjer sig
stillar sig åter
som ett avvant barn
i sin moders famn.
som ett lamm
Hur ofta kommuniserar inte Anden
med kraft och överbevisning
som träffar och tar tag
i det innersta
Genom enstaka ord
fragment som fastnar
portioner av destillerad sanning
som rör om i känslosvallet
Borrar i själen
perforerar pannan
raserar påbörjade byggen
tankebyggnader och stolthet
lämnar nittionio
Herdens röst kommuniserar
så att det sjunker in
sakta för han moderfåren fram
Tack Jarle för din finna dickt.
Det kan nog inte nog poängteras (ville jag också säga) vikten av historiekunskap, och en rätt sådan. Gud är också historiens Gud, bibeln ett mäktigt dokument fyllt av noggrannt återgiven historia.
Här går även att få en bakgrundsbild av – och en insikt – angående judehatet, antisemitismen, som alltjämt finns under ytan i samhället, som än en gång vill hävda sig.
Därför är det farligt att bli otydlig här, och lätt att dras med i sådana strömningar. Det gäller att få reda på sanningen, hålla upp den och sedan välja sida.
Tänk om de har fått tag på änglafjädrar, då. Det kanske är sant. Jag vet inte.
Men jag håller med om att man inte ska låta sig matas med vad som helst.
All historieskrivning behöver inte vara sann även om den är gammal. Om tre personer bevittnar samma händelse kommer man att få tre väldigt olika beskrivningar om vad som hänt. Vad vi kan veta är att troligen har det hänt något. Däremot om det är väldigt många som har samma historia att berätta ökar sannolikheten att den är med verkligheten överensstämmande.
Att under sker i Jesu namn är det många som vittnar om så det torde vara sant. Likaså har förintelsen allt för många bevis för att kunna ifrågasättas.
Men jag vänder mig emot medias sensationslystnad. Deras ständiga hunger efter att sälja lösnummer och att hålla kvar sina prenumeranter och lyssnare. Den informerar om vad som helst – ju snaskigare dess bättre. De tar inget ansvar för all denna information som fastnar i folks medvetande. Och folk tror att detta är Sanningen (det står ju i tidningen) Jag håller med: ”vi blir helt enkelt både lurade och löjliga”
Kanske är det så att folk inte är riktigt intresserade av sanningen, utan väljer att tro på det som känns politiskt korrekt.
Tack Ulf att för du tog med min Kommentar nu har du min respeckt och mitt fötroende . Som gammal halvärsting måste jag säga även om det bara är Guds Nåd . Du är en vercklig Tuffing…
Jag mennar förstås igenom Guds nåd bara, med all Guds tro hopp och kärlek Godhet. Mackt och Myndighet och mildhet och nåd och sanning i ditt liv och din tjänst härefter enligt Guds ord som Gud helst vill är min bön till Guds ära blott. Med ödmjukhet och tacksamhet och sacktmod och förkrosselse och över Guds nåd för Gott bara och till Guds ära och inget annat i Jesus namn, amen!!! Men att ta med min föra kommentar visar på trovärdighet och civilkurage hos dig . Men det är ju förstås som sagt bara Guds nåd till Guds ära bara att tack Gud för vilcken nåd du lever i Ulf .Och du är i Guds nåd min gammle pastor Gud välsigne dig. Detta bådar gott för framtiden ,må de få bli som Gud vill alltid och för evigt i frid med Gud med Guds kärleck som aldrig förgår igenom Guds nåd med allt och igenom allt till Guds ära inget är omöjligt för Gud om jag har Gud vad mer behöver jag , Amen!!!
Tack Ulf frid Broder och Gud välsigne dig ! Och förlåt om jag gjort dig nån skada med min Kommentar eller på annat vis .Och må Guds nåd då göra allt väl igen på ett frid fullt vis .och överhuvudtaget som Gud vill i fortsätningen . inget är omöjligt för Gud som sagt och allt förmår den som tror .Det har jag lärt av dig Ulf. Frid Ronny
Utan att vara för kritiskt nu så förstår jag att man som ledare för ett kristet sammanhang är rädd för postmodernism på det sättet du beskriver det. Det finns mycket positivt som det postmoderna gör för individer också, man uppmuntrar ju faktiskt individer att tänka själva och inte svälja allt med hull och hår.
Och det kanske inte alltid är bra i ett sammanhang där man gärna vill berätta för folk hur det ska vara. Rent generellt är frikyrkan ganska tillrättalagd på det sättet och postmodernism kan ju då verka hotande.
Jag tror nog att vi måste ställa oss inför detta och leva i det på ett eller annat sätt. För samhället kommer bara bli än mer postmodern och då finns det risk att vi kristna står där och ropar att: ”allt var bättre förr”.
Filosoferna fastlog att det finns två slags kunskap:
1. Kunskap à priori
2. Empirisk kunskap
Pkt 1 betyder att man har kunskap om något på förhand. Pkt 2 betyder att man får kunskap efter att ha iakttagit något.
Vilken kunskap är mest värdefull?
I biblisk belysning torde förhandskunskap vara mer värt.