Mitt liv består av terminer, höst, vår och sommar. Däremellan spridda skurar av enstaka ledig tid. Sommaren blir ju lätt högsäsong så det kan bli hektiskt, men härligt.

Nu har hösterminen startat på Livets Ord för bibelskolan, och universitetet. Det var så härligt att träffa både bibelskoleleverna och studenterna på LOU. Härliga, friska, vakna och andligt hungriga. Det bådar så gott för framtiden. Det finns ett så stort behov både av en ny generation av pastorer och en ny generation av andligt starka, mogna och överlåtna gudsmänniskor som både kan sin teologi och känner sin Gud.

Det kommer ju direkta frågor till mig med jämna mellanrum och som jag skrivit förut kan det blir svårt att direkt besvara. Det kom en fråga om vår lokala enhet och där kan jag bara säga att det är ingen tvekan om att vi har jobbat mycket på detta och att det ekumeniska klimatet förändrats rejält i Uppsala, men mer kan alltid göras naturligtvis.

Någon tycker att jag inte skiljer mellan relativism och postmodernism. Jodå, det är naturligtvis skilda begrepp och kan inte klumpas ihop. Det var olyckligt om det verkade som att jag gjorde det. Man behöver däremot inte ha läst alla de postmodernistiska filosoferna i helhet eller på originalspråk för att komma med vissa uttalanden. Det finns ju faktiskt en del beröringspunkter mellan postmodernismen (som i och för sig kan ha sina förtjänster också när det gäller öppningen emot en andlig/övernaturlig sfär) och relativismen. Det tror jag ingen skulle förneka, men samma sak är det naturligtvis inte och det menade jag väl inte heller.

Någon är lite undrande över att jag sa i Oslo att ”tänk om det dröjer 1500 år innan Jesus kommer”.  Det var alltså inte en tidsberäkning och jag har inte detta årtal som en absolut eskatologisk övertygelse. Min huvudpoäng var en annan, nämligen att vad gör vi om Jesus inte kommer i vår livstid? Då måste vi på allvar förbereda nästa generation och överföra tron till dem och arbeta intensivt på att säkerställa kristendomens överlevnad i framtiden. Det var detta jag menade. Bibeln är klar på att vi verkligen skall förvänta oss Jesus snart men t. o.m.  Paulus, som förväntade sig Jesu snara ankomst fick inte uppleva den. Inte heller Luther eller Lewi Pethrus som båda hade en stark förväntan.

Till sist: Någon undrar varför lyssnar på P 1 ibland. Jaså, varför inte? Praktiskt i bilen och koncentrerade nyheter och man slipper TV-bilden. Var jag går i skogar berg och dalar kommer man nog att få höra mycket vinklat och bedrövligt. Det får man väl i någon mån stå ut med?