När jag skrev om heliga och orena bilder var det någon som tyckte att jag bara skrapade på ytan. Helt rätt, och man kan inte mer än så i en kort bloggkommentar. Speciellt om ämnen som det skrivits många och tunga bokvolymer om.
Det är nog viktigt att komma ihåg att synen på heliga bilder skiljer sig både mellan och inom protestanter, katoliker och ortodoxa. Vad jag siktade in mig på var en slags vulgäruppfattning bland oss protestanter, både om hur vi uppfattar att andra använder bilder, där är det inte säkert vi vet så mycket egentligen och våra fördomar tar lätt över, och hur extremt vissa väckelsekristna grupper har blivit i sin misstänksamhet emot användandet av bilder överhuvudtaget. Jag var själv påverkad av detta i ett visst skede i min andliga utveckling. I det tomrummet producerar alltså andra falska andliga bilder.
Det är nog ingen tvekan om att det i en del väckelsekretsar har funnits en stor motvilja att ha religiösa motiv i sina hem, kyrkor och kapell. Väggarna har varit nakna och i hemmen har det varit antingen bibelord i korstygn eller tavlor med naturmotiv. Här har man uppfattat bildförbudet på ett extremt sätt. GT:s bildförbud gällde att inte avbilda och tillbe. I NT har Gud avbildat sig själv genom Sonen och han tillbes. Ingen tror väl att om man hänger upp en tavla föreställande Jesus så tillber man den tavlan. Vi kan naturligtvis ha andlig konst, gammal och modern i våra hem och kyrkor. Den är ett uttryck för att det andliga livet inte bara är något inre osynligt utan yttre, synligt, inkarnerat.
I våra hem har vi bilder på våra nära och kära. I mitt studierum har jag två foton på min mamma och två på min hustru och bilder på mina barn. Ibland när jag sitter där och ser på dem kan jag bli så glad och tacksam att jag tar upp en av dem och pussar den i ren förtjusning. Men tillbedjan, nej knappast, men kärlek och respekt.
Nåväl, det jag siktade in mig på var mer fattigdomen och fördomarna hos oss själva när vi inte vågar utsmycka och använda de gåvor av skapande Herren har gett oss i evangeliska kretsar. Här kan vi alltså acceptera vissa former men inte andra och en del verkar hysteriskt livrädda för att ge yttre form och bild åt det andliga livet.
Här har den karismatiska väckelsen hjälpt många att våga använda kroppen, inte bara munnen, i sin lovsång och tillbedjan. Dans, flaggor och banderoller m.m. på moderna karismatiska konferenser skiljer sig egentligen inte så mycket från de mer traditionella historiska formerna som vi ofta har ondgjort oss om och kallat ”religiösa”.
Att därtill kalla ett kors ”religiöst” är ju pinsamt. Idag bör vi mer än någonsin lyfta fram korset, både i ord och bild och framförallt dess kraft.
Islam har ett bildförbud och det är då sannerligen inget att peka på som exempel. Jag tror att deras bildförbud är en del i förnekandet av inkarnationen, att Gud i Jesus blev människa och att vi kunde se, höra, ta och beröra honom, Joh. 1:14, 1 Joh. 1:1-3. Något som Islam förnekar men som vi tror av hela vårt hjärta och där, i Sonens människoblivande, hans korsdöd och uppståndelse ligger vår frälsning.
Att se på Jesus på en flanolegraf det har ingen problem med men om man målar Jesus med lite guldfärg och i en annan stilart då blir det farligt. Vi kristna kan vara lite lustiga i bland…
Att så många inom den protestantiska sfären har problem med bilden kan bero på att man inte har förstått eller tagit tid att begrunda inkarnationen – att Gud blev människa, kommen i köttet. I Jesus, i en fysisk verklig person, ser vi Gud manifisterad i sin fullhet, en avbild och utstrålning av Guds härlighet.
Paulus målade med sitt tal Kristus så som korsfest. Låt dessa Kristus-målningar, genom ord, pensel, film eller musik beröra världen och upphöja Jesus.
/Remi
Tack Ulf för att du förklarar lite mer. Och du har rätt, det är inte så lätt att dyka ner djupt i ett ämne på en blogg. Jag håller med dig om att bilder, gamla och nya, kan vara till oerhörd välsignelse. Men går man inte för långt om man hävdar att bilden är något mer än en bild, och säger att den faktiskt manifesterar Gud? Finns det något bibelord på det?
Javisst jag ska be att hjälparen kommer till dig han ska undervisa dig du är benådad därför dömer jag dig inte
läs igenom samtliga
http://teofilus-pa.blogspot.com/2008/09/frltelselagen-sprids-frn-himlen-till_5754.html
Jag blir så glad av att läsa dina utläggningar Ulf. Det finns inte mycket att tillägga… kan inte ens komma på någonting just nu. 🙂
Du är en mycket vis man och jag hoppas jag kommer få previlegiet att en dag få träffa dig.
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Hej Ulf!
Ursäkta det här är ingen kommentar.
Jag ville bara be Dig kommentera det här med experimentet de gör idag. Vad säger bibeln?
Jag har flera som ringer till mig idag och har dödsångest, och jag vet inte riktigt vad jag ska säga, för jag blir också lite rädd…
Mvh
Annbritt
Tack pastor Ulf: mycket fint inlaegg.
Jag ber till Jesus och ett kors eller en bild av Jesus inkarnerad (vi vet forstas inte hur han sag/ser ut)hjalper mig att koncentrera mig pa boenen, att taenka pa Honom.
En andedopt manniska tillber inga ‘bilder’men vi vill bli paminda om vem som ar vaegen, sanningen och livet..
Någon nämner flanellografen – vilken välsignelse det har varit för många med mig!
Ulf, dina förklarande ord om ”avbildandeskräck” förklarar ju saken:
Inga kristna konstutställningar att vänta på ett bra tag alltså, eftersom alla är rädda för att råka avbilda Gud..?! Så tokigt det kan bli…
Och scene står öppen för oheliga konstnärer…
Troende borde verkligen fylla den istället och visa på en helig Gud – på ”Immanuel” (Ordet som blev kött – vår räddning).
Jag kom just att tänka på en liten lustig sak angående detta. Att visa bilder på stora Gudsmän och Gudskvinnor brukar inte vara något större problem, men när det kommer upp en bild på Jesus, som är roten till allt som dessa Herrens tjänare gjort, då är det plötsligt fel att visa bilder.
Jag tror att bilder är bra att ha. En del saker uttrycks genom bäst ord, en del bäst genom musik och en del måste uttrycks genom bilder. En bild är ett fantastiskt sätt att måla upp och levandegöra något. Ofta tänker vi på all musik som vi fyller oss med och glömmer nästan hur otroligt mycket bilder vi möter varje dag, i stillastående såväl som rörlig form och överallt från gatan till vårt hem.
Varför då inte ha en bild som målar upp Jesus, för att påminna oss om honom i vardagen och levandegöra honom för oss?
Alla har väl en bild i sitt innersta av Jesus, eller hur.
Jag har min bild och den målar jag gärna.
Jag har nu fått en beställning på en tavla till Församlingshemmet där jag bor.
Jag målar Jesus som fåraherden ,med psalm 23 som utgångspunkt.
Jag älskar att måla min Frälsare och Herre, den jag älskar mest av alla.
Skulle jag inte få måla den bild som jag har innom mig av min Herre.Naturligtvis inte för att tillbe. Men för att förhoppningsvist glädja andra med.
Är inte den gamla familjebibeln underbar med alla dessa bilder.
Likaså barnens bibel.
Tänk vad den talar till barnen, som inte kan läsa.
Så lägg av ni som tror att ni är så förståndiga och vet vad som inte får finnas på väggarna.
Intressanta reflektioner kring personliga upplevelser av bilder som Samuel o Evy gör ovan, så positivt laddade!
Samtidigt finns en fara i att presentera en färdig bild, där mitt personliga möte med Jesus inte kan finnas med. Jag får bara svälja en färdig bild(såvida inte alla kan bidra med sina olika bilder samtidigt). Å andra sidan kanske det är precis vad jag behöver se (de vita i apartheidregimen hatade de svartas negroversion av Jesus t.ex.)
Bilder ÄR farliga – därför att de målar upp saker i våra sinnen så omedelbart! När vi väl sett bilden, är det för sent att värja sig. Den sitter där. När vi läser eller lyssnar på något, KAN vi värja oss (bara lyssna passivt, sluta läsa, lämna rummet…). Jag tror det är därför det finns olika slags varningar för bilder/”det ögonen ser” i bibeln.
ÄNTLIGEN en protestantisk pastor som på ett tydligt och enkelt sätt förklarar den enorma skillnad Guds människoblivande (inkarnation)utgjorde. Nu kan vi faktiskt se Gud utan att dö och Gud själv har på ett naturligt sätt tagit bort förbudet att avbilda Honom. Gud antog kött!!
Något man har sett får man de facto avbilda. Sonen, till skillnad ifrån Fadern gav sig ofta till känna i fysisk bild, både i GT och sedan naturligtvis i NT och sedermera genom Kyrkans historia. Denna fråga om rätten eller icke-rätten att få avbilda i syfte att minnas och inspireras i Gudsefterföljd, är urgammal. Nedan följer ett mkt gott boktips ifrån Urkyrkans tid!!
Tack Pastor Ulf!!
ps. Hoppas du gillade Scott Hahn böckerna ifrån Lilla Therese.. 🙂 (jag jobbar oftast där under helgerna, men missade dig under aktuell söndag)
http://www.artos.se/default.asp?page=menu&menuid=57&pageid=43&category=1&subpage=show&isbn=9789175803722
Lördag 20 sept är det ikonen Vår fru av Stockholms dag. Anders Arborelius har en mässa för henne. ”Bön inför denna Mariaikon anses många gånger ha bidragit till bönhörelser. Ryssland vann kriget mot Polen 1612 och Napoleon 1812 efter bön till Gud inför ikonen.” Källa:
http://www.katolskakyrkan.se/Turnpike.aspx?id=973
Se också ikonen och en bön till Maria på:
http://www2.isidor.se/liturgi/rbottom.htm
Är jag fördomsfull om jag tycker att detta är märkligt?