Det var intressant att se kommentarerna kring det jag skrev om att Herren älskar de fattiga. Jag tror nog han har en alldelses speciell kärlek som riktar sig emot dessa som har det som värst. Det blir nog svårt med tanke på alla bibelord att inte säga så. Någon menar att han älskar även de rika. Ja, han älskar naturligtvis alla människor men det finns verkligen en inriktning i Guds uppmärksamhet emot de fattigaste. De var dessa som fick en speciell hälsning, att det glada budskapet skulle förkunnas för de fattiga.

Gud har däremot ingenting emot vare sig materiella ägodelar eller pengar. Han är inte gnostiker och avskyr inte sin egen skapelse. Tvärtom beskyddar två av de tio budorden det privata ägandet. Däremot vet han hur rikedomen har med sig en bedräglig lockelse. Lösningen ligger inte i att inte ha några pengar alls men att se till att pengar inte har oss. Fler än en som blivit välsignad med pengar har fallit i det materialistiska diket och förvänt syftet med välsignelserna till att mest leva för sig själv. Att tro på Guds välsignelse innebär inte en inteckning för en självisk materialistisk livssyn. Att vi har fått del av en hög levnadsstandard innebär också ett stort ansvar att vara givare till de som inte har. Det är fortfarande saligare att giva än att taga. 

Det är intressant att efter att Jesus gjort ett bespisningsunder och verkligen mött folkskarornas grundläggande materiella behov så ser han till att lärjungarna inte slösar bort det som blev över. Det är nog lätt här i Väst att förvaltarskapet kommer bort så att man inte tar hand om det man fått utan ogenerat slösar bort det. Vi har väldigt mycket ”slit och släng”. Hur skulle annars modeindustrin klara sig? Vi skulle faktiskt också kunna föda hela världen med mat om vi i Väst inte slängde bort hälften av all mat vi producerar och som vi tydligen inte orkar konsumera.