Befinner mig just nu i Donetsk i östra Ukraina på Livets Ords årliga konferens där. Över 5000 glada, svettiga och lovprisande ukrainare fyller sporthallen Druzba, och lovsången känner inga gränser. Det är lite si och så med det administrativa men den andliga friheten och glöden för Jesus är det sannerligen inget fel på. Måste jag välja mellan dessa två så väljer jag absolut det senare.

Efter snart 20 år känns det fortfarande som den första kärleken till Jesus och hungern efter Gud är oerhört påtaglig. Igår kväll hade vi ett Helige Ande-möte där Anden lyfte, välsignade och rörde vid tusentals. I sådana möten brukar jag på slutet be för sjuka med en enda bön. Lovsången, förväntan och Gudsnärvaron är så stark så man kan bara stå tillbaka och se vad Herren gör. Efter bönen bad jag människor kolla sig, om de blivit helade och så sträcka upp handen om det vet att något definitivt har hänt. Då brukar jag säga att sträck nu inte upp handen om du tror, antar eller vill att något skall ske eller om du är allmänt glad. Kolla noggrant och bara om du vet att något verklingen konkret och påtagligt har skett så räcker du upp handen. En skog av händer viftade och mötet formligen exploderade av glädje. Det måste ha varit minst 500-600 personer, kanske mer, som ivrigt viftade och menade att de minsann visste att de blivit helade av Jesus. Lovsången gick i taket oh ville inte sluta. Efter detta kom många fram för frälsning.

Det var i går kväll. Nu skall jag snart vidafre til Moskva.