Dagens finansoro är allvarlig. Förra veckan intervjuade jag Handelsbanksdirektören Jörgen Eriksson i mitt TV-program och det är ingen tvekan om att ekonomer ser utomordentligt allvarligt på situationen samtidigt som de inte vill sprida panik. Att bolånemarknaden i USA är skakad sprider sig över världen. I England faller bostadspriserna starkt och i Sverige spår man en 15-20% sänkning av priserna. Sådant har hänt förut men det verkar som finanskriserna duggar allt tätare just nu. Människor som har lånat upp till skorstenen och som inte orkar med alla betalningar har all anledning att oroa sig men ännu mer att se om sitt hus inför de bistra tider som är på väg.

Flera gånger har jag fått profetiska tilltal om ekonomi. Ett av dessa har citerats här på bloggen. Det gällde sju goda år då vi skulle få tillfälle att ta oss ur skuld och sedan skulle bistrare tider komma. De verkar komma nu. Jag tror inte Herren överger sitt folk utan hans förbund gäller än, i alla situationer och på alla livets områden. Hebr. 13:5,6 säger:” Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig. Därför kan vi frimodigt säga: Herren är min hjälpare, jag skall inte frukta. Vad kan en människa göra mig?”

I dessa versar ligger flera sanningar. Låt inte girigheten ta överhanden. Låt inte heller fruktan ta överhanden. Herren hjälper och försörjer sitt folk, det har han verkligen lovat. Det är just dessa två diken, girighet och fruktan, jag i olika predikningar har påpekat. Det fanns en tid, och den finns ännu, då kristna var bundna av ett felaktigt fattigdomstänkande som utgick från fruktan, snålhet och rädsla för att pengar skulle vara fel att ens ta i. I denna situation ropade jag flera gånger ”Pengar” för att avdramatisera detta stigma och visa att ordet inte är farligt att uttala. Det skulle jag kunna göra än idag. Pengar i sig är inget ont, de behövs som betalningsmedel för att kunna leva, utan det är vad vi gör med dem som skapar välsignelse eller förbannelse. Och vad vi gör kommer från våra hjärtan. 

Idag behövs en sund och biblisk förankrad undervisning om frihet ur skuld mer än någonsin. Inte minst med tanke på hur många troende som har lånat långt mer än vad som är hälsosamt. En biblisk sund undervisning om ekonomi måste ta in både Guds löften om välsignelse och försörjning med bibelord om förvaltarskap och frihet från girighet.

 I Ef. 4:28 säger Paulus att ”Tjuven skall sluta stjäla och istället arbeta och utträtta något nyttigt med sina händer, så att han har något attt dela med sig åt den som behöver.” Med andra ord, utan ägande, inget givande. Med ägande, möjligheten att ge. Men om du äger och inte ger hamnar du i en annan fångenskap, girighetens. 

För att vi som enskild församling skall kunna investera ca 30 miljoner per år i mission och internationellt arbete så krävs det att vi har dessa medel att tillgå. För att enskilda givare skall kunna ge, måste de ha något att ge. Därför har alltid missionssatsningar och väckelseskeenden varit kopplade till att Kristi kropp varit såpass ekonomiskt befriade och oberoende att man verkligen kunnat ge. Paulus gläder sig åt filipperförsamlingens möjlighet att kunna bistå honom, Fil. 4:10.  Detta menar jag, och har alltid menat, vara drivkraften bakom vår förkunnelse ekonomisk välsignelse, inte självupptagen materialism. Faran att hamna där finns dock klart, som jag redan kommenterat vid andra tillfällen.

Samtidigt finns det ett annat dike, just detta med ett ekonomiskt tänkande som är grundat i fruktan och egentligen i världslighet eftersom man inte litar på att Gud kan hjälpa mig. Versarna i Hebreerbrevet som jag citerat ovan handlar om befrielse från denna fruktan samtidigt som de betonar återhållsamheten eller förmågan att nöja sig. Det är något Paulus tar upp i Filliperbrevet när han vet att kunna leva både i fattigdom och överflöd eftersom han i alla situationer litar på Herren, Fil. 4:10-19. Hamnar vi i ena diket måste vi betona det andra för att hjälpa människor att vare sig leva i ekonomisk fruktan och fångenskap eller i ytlig och självupptagen materialism eller hedonism. Inte minst gäller detta i tider av stark finansiell oro. Det är också tider då vi måste sträcka vårt givande och inte anpassa det efter tillgångarna för stunden utan tro Gud om han kan ge ”såningsmannen säd till att så” 2 kor. 9:10, så att vi kan ”ge till allt gott verk”, vilket alltid innebär att hjälpa de fattiga.