Det var två år sedan jag var i Armenien. Så mycket har hänt här och vi har så många dramatiska minnen alltifrån vi först kom in hit, när Sovjetunionen kollapsade. Nu finns en stor Livets Ord-församling med över 8000 medlemmar i Jerevan och församlingar över hela landet. Denna gång talar jag till cirka 1100 pastorer och ledare.

Även georgiska pastorer, en del fortfarande chockade efter kriget med Ryssland med dess brutala bombningar av landet. Flera pastorer vittnade om rena under och hur de undgick att dödas. Andra var chockade och djupt besvikna på ryska kolleger som skrivit öppna brev och försvarat sitt land på ett grovt politiserat sätt.

En sak jag märkt på denna resa är hur godtrogna pastorer är att godta den information som media serverar dem. Man har inte den demokratiska tradition vi i väst har att ifrågasätta både överhet och media. Detta blir pinsamt, inte minst i länder som ändå försöker orientera sig emot västlig demokratisk syn. I Ryssland märker man hur atmosfären angående detta har hårdnat betänkligt. I hela detta område jag besöker blommar nationalismen på ett näst intill obehagligt sätt och jag har allvarligt fått tala med flera pastorer om att Guds rike kommer före det egna landet.

Sedan är det härligt att se hur man engagerar sig i att aktivt bygga sina länder. Här förekomer ingen introvert, passiv kristen tro, utan man är verkligen involverad i att hjälpa folket. Det behövs då det finns så mycket fattigdom bakom den nyetablerade polishen.