Jag satt några timmar med georgiska pastorer och fick naturligtvis en annan bild av kriget i Georgien än den man fått i media, speciellt i Ryssland. Lyssnar man på vad som hände på marken, alla bomber som föll, alla som dog, de ryska soldaternas skövlingnar av privatpersoners hem, så är det förfärligt och omänskligt brutalt. Lägg därtill all propaganda och lögner så är det ett mycket sorgligt kapitel.

Ett annat kapitel är hur pastorer i dessa länder blir inflammerat nationalistiska och fientligt inställda till varandra. En armensk och en ukrainsk pastor berättade båda hur ryska pastorer ringt dem och vräkt ur sig aggressiviteter emot georgierna. Knappast ett kristet beteende, snarare mycket omoget. Offer för propaganda. En pastor sa självsäkert: ”Jag vet vad som händer, för jag följer med på tv”. Så mycket för den källkritiken.

I denna situation har det varit viktigt att samtala om Guds rike som övergår varje enskilt land, om förlåtelse och försoning och andlig enhet.

Igår kväll hade vi ett härligt möte som avslutades med att jag bad och lade händerna på över 1100 ledare. Efter ett sådant möte är man lite mör, men välsignad. Inte minst med tanke på vad alla dessa kan uträtta i Guds rike.