Birgitta och jag kom hem sent ifrån Jerusalem, halv ett på natten och så var det dags för söndagsmöte nästa dag. Församlingen hade i gudstänsten förberett ett så kärleksfullt firande av Birgitta som fyller 60 denna månad. Hon visste inte om det hela, även om hon anande att något var på gång, och det gjorde det hela roligare.

Det var så härligt att höra de olika inslagen och tacksamheten från församlingen. Samtidigt blev det en presentation av vårt arbete och Birgittas roll i det hela. Det härligaste var uppmärksamheten kring Guds rike och Jesuscentreringen. Det märktes på det stora offer som togs upp av Carl-Gustaf Severin till Indien Children som är Birgittas barnfond för lidande barn i Indien. Indien präglade också hela gudstjänsten och är ju en stor del av vårt missionsarbete. Det var för festligt när en riksha kom in och Birgitta fick åka runt en sväng i kyrkan.

Personligen är jag så oerhört tacksam över Birgitta och den gemenskap vi nu har haft i över 30 år. Hon är en oerhörd inspiration för mig och ett stöd som knappast går att sammanfatta i ord. Så många gånger har det flödat vishet från hennes läppar som har varit mig till ovärderlig hjälp. Hon är min bästa vän och vi har så mycket roligt ihop.

Hon är en mycket självständig människa som står på egna ben, säger vad hon tycker rättframt men kärleksfullt och låter sig inte felaktigt imponeras eller duperas. Det uppskattar jag mycket. Jag uppskattar också hennes enkelhet, hennes kärlek till hela Kristi kropp, som hon alltid har haft, och hennes trosvisshet och trofasthet till de arbete vi är insatta i. Ja, det finns mycket mer att säga. Det är en verklig nåd att ha en rätt hustru! Du kan se mötet här.