Nu sitter jag lite trött i kroppen efter att just återkommit ifrån Göteborg. Åkte 7:20 planet hem imorse och har tillbringat eftermiddagen med att elda kvistar på tomten, sova ikapp en stund samt allmänt vegetera. Vi blev välsignade med en stor svan som flög i cirklar runt sjön och sedan landade i vår vik. Den kanske drogs till elden som sprakade nere vid vattnet. Den såg i alla fall mycket majestätisk och lugn ut där den värdigt simmade omkring, som för att inspektera.

  Det var en mycket bra och viktigt predikohelg, fredag till söndag, intensiv så det känns i kroppen efteråt.Inte minst var det givande att möta och tala till 150 predikanter från västkusten, de flesta från Pingst men även EFK, Vineyard och trospastorer. Jag hade fyra pass, det sista var en öppen frågestund. Det är verkligen en form som jag tycker om eftersom det kan komma vilka frågor som helst och man får anpassa sig helt efter situationen och behoven. Öppenheten, hungern och gemenskapen över de gamla gränserna är total vilket jag tror bådar mycket gott för framtiden för Guds rike i Sverige.

Det var också så härligt att kunna ha möten både i Uddevalla, Borås, Göteborg och Alingsås. Det var länge sedan jag besökte dessa platser, förutom Göteborg, och så härligt både att träffa så många underbara syskon igen, uppleva en stark atmosfär i alla mötena och se hur Herren rörde vid människors liv på många olika sätt. Varje möte var så olikt det andra och det är skönt att det är så.

Inte minst var det starkt, som i Uddevalla i en fullsatt pingstkyrka, att se ett antal människor söka Gud, en del för att avgöra sig för första gången, en del för att komma tillbaka till Jesus igen. Inget går upp emot när människor får ett personligt möte med Jesus. Det var också härligt att uppleva den kärleksfulla gemenskapen mellan de olika församlingarna som var med och arrangerade mötet. Man har kommit långt i Uddevalla i kärleksfull enhet.

Det är ingen tvekan om att Herren drar oss troende från olika sammanhang mer samman, att hungern efter honom är stor och att Gud verkligen rör vid människors liv idag i Sverige. Personligen tycker jag det känns som om vi är i början av något som verkligen kommer att blomma ut av andlig väckelse i vårt land. Det är också något vi inte kan styra eller kontrollera men längta efter, inrikta oss emot och be för.