Nu har det varit tyst ifrån mig ett tag. Det har varit skönt att under några dagar stänga av allt och låta hela systemet ligga i träda. Under vardagen blir livet intensivt och det blir få tillfällen till verklig vila. Informationssamhället pockar ständigt på vår uppmärksamhet och e-posten kommer i en ständig flod med bestämda krav på omedelbara svar. Ibland undrar jag vad vi gjorde innan e-post, sms och bloggar samt 24 timmar om dygnet nyheter.

Att skriva ett vanligt brev verkar nu som flaskpost eller röksignaler.  Då kunde man vänta flera veckor på svar. Nu ligger det i luften att ett sms skall besvaras inom några sekunder. Detsamma gäller mobiltelefoner. Om det ringer, varför måste man svara? Speciellt om vi redan samtalar med någon annan, äter middag eller något annat. Om jag skulle avbryta någons samtal skulle det verka ohövligt, men telefonen avbryter ständigt och jämt och får nästan alltid företräde.

Vad är det som är så viktigt egentligen? Inte undra på att många känner sig stressade, jagade och okoncentrerade. Effektiviteten är nog inte så hög som vi lätt inbillar oss. Däremot blir vi lätt fladdriga i blicken, ostrukturerade i tanken och allmänt uppjagade. Det har varit skönt att stänga ner allt några dagar. Världen gick trots allt inte under även om alla inte fick svar på allt och jag inte hade koll på de senaste nyheterna. Men nu återgår allt till normalt mediebrus igen.