Ekonomin har varit minst sagt skakig med en börsoro som vi inte sett sedan 1929, då depressionen inleddes. Då, med en växande kommunistisk/socialistisk expansionism, förutspåddes kapitalismens snara kollaps. Så blev det ju inte. Polariseringen mellan och schablonerna angående råkapitalism/nyliberalism och kollektiviserande socialism fortsätter och verkar tas över av yngre generationer. Det kan naturligtvis inte vara ett antingen eller.

Socialismen, i dess olika former, har ofta hävdat att man löser ekonomiska oträttvisor och skapar välstånd för alla. Så har hittills aldrig skett. Östeuropa är ett historiskt exempel på hur hela länder utarmades och hur man genom kollektivismen hämmade både ekonomisk frihet och åstiksfrihet. Nyliberalismen med sin övertro på marknaden har ofta skapat välstånd på bekostnad av många människors trygghet och grundläggande behov.

Ingen av dessa system kan infria vad de lovar. Misstron emot marknadsekonomi och rop på statlilg kontroll skapar associationer till den gamla statssocialistiska planhushållningen. Att marknaden helt skulle reglera sig själv öppnar däremot för girighet och självisk kortsiktighet. Båda dessa modeller bygger på en helt otillräcklig materialistisk grundsyn.

En öppen marknadsekonomi med inbyggda gränser och kontroller, med etiska riktlinjer och socialt medvetande grundat på ett bibliskt rättfärdighetstänkande hand i hand med respekt för individuell valfrihet och respekt för den privata äganderätten måste kunna kombineras med varandra.