Under åren har vi byggt upp ett antal centers på olika platser i världen. Ett center är en regional församling i ett land som har en förmåga att bryta igenom med evangeliet i sin region och en kapacitet att träna och sända ut arbetare därifrån till olika områden. Varje lokal församling har ju inte en sådan förmåga. Dessa centers är församlingar som har bibelskolor, kristna skolor, mediaarbete och som startar och arbetar med ett antal församlingar i regionen. Ett exempel är t.ex. Livets Ord i Donetsk i östra Ukraina, som har ett nätverk av över 300 församlingar. Andra ställen är Ryssland, Armenien, Azerbadjan, Uzbekistan, m.m.
Vi brukar träffa våra centerledare några gånger per år och en gång per år har vi en resa tillsammans. Förra året var vi i Turkiet. Dessförinnan har vi varit i Israel. Nästa år skall vi troligen besöka de 7 församlingarna i Mindre Asien.
I år träffades vi alltså i Rom. För de flesta av våra ledare, vi var lite över 30 stycken med fruar, så var det första gången de besökte Rom. Det var en överväldigande upplevelse för dem. Inte minst att mer handfast se de platser där de tidiga kristna blev förföljda och marterade. Det var en stark upplevelse att stå bredvid våra bröder från Armenien och Uzbekistan, som har fått uppleva mycket förföljelse för sin tros skull,nere i katakomberna och på Kolosseum.
Det kändes profetiskt med kopplingen mellan den tidiga församlingens utmaningar och det som säkert ännu mer kommer att prägla vår framtid, nämligen ett ökat motstånd emot tron. Däremellan ligger nästan 2000 år av kyrko och väckelsehistoria som man kan få ett genomsnitt av bara av att vandra med en andligt medveten och historiskt kunnig guide genom Rom.
Förutom andlig ”sightseeing” hade vi mycket gemenskap och undervisning som vi alltid har när vi träffas. Personligen tycker jag det är mycket härligt att kunna dela med varandra och undervisa i en sådan miljö. Dessa olika centers gör fantastiska saker för Herren och och deras arbete bara växer och växer. Ledarskapet behöver både vederkvickelse, uppmuntran och utmaningar.
Vi hade också tillfälle att både besöka en karismatisk katolsk församling som har en stark bönetjänst. Det var väldigt uppskattat. Uppskattat var också att vara med på påvens öppna bibelstudium på onsdagsmorgonen. Den kallas för en öppen audiens och dit strömmar mellan 10 till 20 000 människor. Inte dåligt för ett bibelstudium en vanlig vardagsmorgon. Kommer man i tid får man bra platser och inte minst våra ryska medarbetare tyckte detta var ett väldigt roligt inslag. Kamerorna var igång hela tiden och pastorerna poserade vilt medan påven talade om Rom. 10:9, 10.
Varför åkte vi dit? Spännande, roligt, lärorikt, breddande och utbildande. Inte minst att också få lyssna till katolska karismatiker som också gärna lyssnar till våra erfarenheter. Det skulle fler göra här hemma i Norden som kanske aldrig varit i en katolsk gudstjänst där man faktiskt sjunger i Anden, ber för och betjänar varandra och evangeliserar med Alfagrupper.
Våra centerledare åkte alla hem glada, vederkvickta och breddade i sin uppfattning om vad Anden gör i andra sammanhang än där de själva är verksamma. Det är så bra att lyssna på andra troendes andliga erfarenheter och konkret upptäcka Jesus i varandra.
Vad härligt. Har aldrig varit i Rom än, men hoppas på att kunna delta i en konferens för bibliska studier där i sommar…
Spännande att höra! Vi måste lyssna på vår insida istället för våra fördomar om andra troende…Gud ser till hjärtat, och man kan ha rätt i sak och fel ande och tvärtom. Det har vi säkert alla erfarit, vi vet att vi har rätt utifrån teologin men oj vad svart det var i hjärtat! Tack Gud för möjlighet till omvändelse från besserwisser till allas tjänare 🙂
Rom – en fantastisk stad!
Halleluja, nu blir jag så där glad och tacksam igen över ett blogginlägg.
Tack för att Du delar arbetet/Gudstjänsten med oss och vi står med i bön och tacksägelse.
Hasse ”Kompis” Gardelach i Gamleby :o)
Härligt. Jag vill också åka till Rom. Kanske av lite mer romantiska, avkopplande och historiska skäl, men ändå. Rom.
När jag såg rubriken trodde jag att du tillbringat några dagar i samtal med Maud Olofsson och hennes närmaste. Så kan det gå.
Dom där poserande pastorerna framför påven skulle jag bra gärna vilja se… 🙂
Det vore roligt om du ville börja lägga upp lite bilder som här till dina blogginlägg Ulf. Det livar upp båda sidands utseende och läsningen för oss besökare.
Allt gott/ Samuel Varg Thunberg
Vi måste anser jag bygga broar mellan människor. Jesus kom för att frälsa världen, inte döma. Jag har haft förmånen att träffa härliga människor från olika religioner, och för att kunna förstå och i kärlek möta människorna bakom behövs andens ledning och en rotad rättfärdighet från Herren.
Man blir inte ett banan träd bara för att man äter en banan, och man blir varken katolik eller muslim genom att träffa dessa människor.
Islam ligger såklart ett hav emellan men de muslimer som har en längtan att tjäna Gud lyssnar faktiskt när man berättar om Jesus. Igår satt jag med en muslim och lyssnade på Joakim Lundqvist härliga gudstjänst om äktenskapet.
Hej!
Jag gläds över att kristna från olika kyrkor, samfund och traditioner möts för att lära känna varandra och uppleva Herren. I en kristendiomsfientlig tid behöver vi stärka gemenskapen och stå enade tillsammans. Min far Tage Sjöberg, lärde oss barn att alltid älska ALLA kristna.
Jag undrar om trosrörelsen är ”på väg mot Rom” läromässigt också? Jag tror att vi alla behöver söka oss närmare skriften och ta av oss samfundsglasögonen, men jag är orolig över hur den katolska kyrkan låtit traditioner och mänskliga avgöranden likvärderas med Guds ord, bibeln.
Frida säger: ”När jag såg rubriken trodde jag att du tillbringat några dagar i samtal med Maud Olofsson och hennes närmaste. Så kan det gå.”
Vilken resa i såfall, vilket alliansbygge: Maud, Fredrik, Göran och Jan på guidad tur i Roms katakomber. Carl Bildt vill säkert oxå följa med… vilket uppslag! 🙂
”Jag tror att vi alla behöver söka oss närmare skriften och ta av oss samfundsglasögonen, men jag är orolig över hur den katolska kyrkan låtit traditioner och mänskliga avgöranden likvärderas med Guds ord, bibeln.” skriver Bengt Sjöberg
Bengt!Låt oss hålla Guds ord som hogsta auktoritet i våra kristna liv!
Bless you!
Har själv stått och lyssnat till förre Påven när han höll en söndagsmässa en vanlig söndag kl 12, med ca 10.000 andra människor. Han talade om vikten att följa Jesus! Rom är härligt! Dock är inte hela Katolska Kyrkans historia helt enkel. Men å andra sidan skall vi protestanter inte slå oss för bröstet heller. Vår historia är jag inte alltid stolt över, men dock rätt ofta 🙂
Undrar om jag sticker ut näsan för långt nu…
Vad sa påven på bibelstudiet? Jag skulle verkligen vilja veta!
Bland de katolska vänner jag har, är man starkt religiös med en ständig och naturlig relation till Jesus. Men man har oxå en stark relation till döda släktingar och vänner och somliga döda är man rädd för. Ganska kusligt! När jag är närvarande får de prata om något annat för annars går jag.
Att man sjunger i anden är ingen kvalitetsstämpel! I somras var jag i en frikyrka i Sverige och fick förbön. Jag lyftes upp och kastades säkert en meter bakåt utan att någon rörde mig. Upplevde inget särskilt utom att jag slog mig halvt fördärvad och kunde knappt ta mig ur sängen på flera dagar. Är mycket misstänksam – allt är inte guld som glimmar.
Varför vill påven att man har biljett till de ”förnämsta” platserna, närmast honom själv? (enl din sons blogg) Har jag missförstått något?
Du, pastor Ulf, är livsbejakande och har en smittsam tro. Därtill påläst och intelligent. Vad kan man mer önska sig av en ledare? Men om du skulle ta betalt eller nåt för de bästa platserna i kyrkan, skulle jag varken lyssna på eller läsa ett enda ord från dig. Det du sa skulle inte ha något värde, utan vara väldigt ointressant.
Vad är det hos katolismen som lockar dig så? Vad är det du har hittat? Du är intelligentare och mer andligt öppen än de flesta av oss. Jag vill oxå smaka, men vill gärna se menyn innan jag beställer!
Tänkte på det du sa i söndags när du nämde martyrskap i bloggen. Det där med den skinnflådda aposteln. Det är verkligen en skilnad på då och nu tycker jag ändå. men det va intressant att du nämde det. det fick mig lixom att tänka lite extra på våra tidigare bröder!
Bilder vore trevligt. Inte minst på kanadagässen (men de har väl flyttat till varmare breddgrader vid det här laget). Allt gott!
Det har ju profeterats om en ny karismatisk väckelse, om ny enhet. Då är det väl naturligt att man talar väl och uppskattande om varandra? Kärleken går icke ständigt till rätta. (Den lär visst överskyla en del också, till råga på allt.) Sedan tror jag att denne pastor är så svårt förälskad i Jesus att han blir glad var han än finner honom och gillar alla som gillar hans Jesus.
AMEN!
Underbart att du tar upp just detta ämne. Att Den Helige Anden verkar i andra samfund än i vårt eget. Vi har haft skygglappar länge nog för våra ögon.
Visst finns det mer eller mindre teologiska fel i alla församlingar. Men man behöver inte peta och vidröra alla fel och brister. När man istället kan glädja sig åt att Guds ande vidrör alla samfund. Ja, han har ju faktist börjat att ställa i årdning sin församling inför hans ankomst. Och Gud vet bäst på vilket sätt han förbereder sin församling inför hans egen ankommst (Jag talar alltså om att Messias ska komma tillbaka. Och att Gud förbereder församlingg efter församling inför sin ankomst)
Igår när jag läste i gamla testamentet kom en Gudsfruktan över mig som gjorde mig förlamad först. När jag sen gick in i det nya förbundet kände jag stor lättnad, men också en gigantisk tyngd över mitt kristna liv. Ju längre min vandring med Gud blir desto mer ödmjukas jag och inser min egen oförträfflighet.
Rättfärdigheten från Gud gör det möjligt för mig att genom nåd närma mig honom, och ändå finns det som Paulus säger inget självklart i att få himlen till arvedel. Jag tror att vi måste kämpa trons goda kamp in i det sista, och aldrig förtröttas att göra det goda. Vi kan löpa loppet men segerkransen är det Herren som sätter på våra huvuden, om Han finner oss värdiga!
Vi måste ständigt vara beredda att förnya våra sinnen, men inte så att vi för den sakens skull ger upp något enda i det Jesus förkunnade och Gud har bestämt om sin skapelse. Det HAR sitt pris att följa och lyda Herren.
Många förtröttas av ålder, uteblivande bönesvar osv. och skaran som är beredda att följa blir mindre, samtidigt som Guds rike utbreds. Det kan bara förstås i anden.
Att följa en ledare mer än Herren har också sitt pris. Vi är ALLA kallade att dra ifrån himlen och kan inte varken skylla ifrån oss eller hänga oss fast vid vad andra människor säger. Kött är kött. Gud är evig och vi är kallade att hålla oss till Livets ord, dvs Bibeln. Vad människor än plägar att finna eller ej lär visa sig. Vi vet att av frukten känner vi trädet.
Håll fast vid den sunda läran. I vår iver att älska vår nästa får vi ALDRIG ikläda oss något annat än vår tro på och i Jesus Kristus. Det finns ingen kopia som är god nog att bli original.
I Kristus
Madeleine
Har samma tankar som Marianne och det är faktiskt många av ditt eget folk som har Ulf.
Vad är det i det Katolska som verkar locka dig.
Detta att tala med de döda som ju katoliker gör är ju rent okult. Likaså detta med avlatsbrev, skärseld.m.m.
Jag känner en katolsk kvinna.
Har gett henne adressen till din blogg. Hon tycker emellertid inte alls om Livets Ord.
Hon frågar Maria och vissa helgon om att be för henne.
Tror inte alls på att vi är frälsta utav nåd som det står. Utan tror på detta med avlatsbreven, som man är tvungen att köpa.
Det finns säkerligen det som är bra i Katolska kyrkan och att vissa är varmt troende. Men det gäller att rensa ut det som inte ska finnas där.
Men,men, kanske du pastor Ulf är kallad av Gud till att hjälpa dessa karismatiker att förstå vad som är rätt och vad som är fel.
Vore tacksam om du ville svara lite på alla frågor som många bär innom sig, när det gäller detta. Vi älskar dig Ulf och är så oändligt tacksam för allt som du har gett till oss i så många år.
Men ibland blir man lite rädd och mycket fundersam.
Gud välsigne dig och Herren vare med dig i allt vad du företar dig. Evy
Spännande med katolska kyrkan själv har jag som icke katolik besökt katolska kyrkan många gånger har där upplevt en frid som jag aldrig har upplevt i någon frikyrka!!
Marianne Nordstrom: Jag ar katolik och jag kanner inte igen mig sjalv eller mina trosskyskon i den din konstiga kommentar: ’Men man har oxå en stark relation till döda släktingar och vänner och somliga döda är man rädd för. Ganska kusligt!’
Snalla sprid inte sadana haer fordomar; det vore battre om du ger ett konkret exempel istallet for att generalisera och framstalla katoliker som om vi sysslar med ockultism och/eller seanser! Kyrkan tar KLART avstand fran allt sadant. Om du traffar en katolik som agnar sig at ockultism kan du halsa honom/henne detsamma.
Vi har deliverance ministry for detta och jag kan vidarebefordra personen till lamplig prast och/eller exorcist. Tack.
Hej!Jag tänker inte kommentera Ulfs kontakter med Rom!!! Men vill bara påminna om att av frukten känner man trädet.Vad ser och upplever vi för frukt i ”Ulfs”liv?? Jag har verkligen blivit välsignad av den frukten.För mitt ”nya” liv började i Uppsala för omkr 20-år sedan.Av ren ”nyfikenhet” började jag åka på möten och nu är jag fri och lever med Jesus i en levande församling.MVH Kerstin.
Äntligen lite beskare medicin. Den här bloggen har en tendens att bli allt för bejublad av redan ”frälsta”. Personligen tycker jag det är positivt med Ulfs våghalsighet eller bara ren ärlighet som får dessa uttryck. Jag tror absolut inte att Ulf och Livets Ord är på väg att bli katoliker, men den protestantiska, evangelikala, karismatiska förträffligheten har förblindat oss minst lika mycket som de vi menar är förblindade.
Den fråga som är intressant är ju om vi är födda av samma Ande, om Jesus är försonaren? Vi behöver verkligen lära känna andra troende och mötas där vi är ett.
Det mest sorgliga just nu i den har bloggen tycker jag ar misstanksamheten mot katoliker och det verkar som en Gedigen okunskap om katolsk tro pa vissa hall; innan man kommer med nedsattande omdomen och kritik maste man val anda ta reda pa vad katolsk tro innebar, vad kyrkan Egentligen tror, inte bara generalisera i storsta allmanhet och komma dragande med gammal katolikskrack och kanske utga fran ett mote med nan enstaka katolik och lata denne representera hela kyrkans samlande tro? Det finns mycket litteratur for den som Verkligen ar intresserad. Finns det inte utrymme for undervisning om detta pa pa Bibelskolan eller Livets Ords universitet? Men det finns ocksa positiva saker haer: tack Samuel Holm for din varmande kommentar, jag haller med fullstandigt
Sannerligen är Jesus Kristus försonaren, frälsaren och den enda vägen till Herren! Allt annat är villfarelse, och de som sysslar med sånt vet vi vad Guds ord säger. Bättre att en kvarnsten hängdes runt deras hals.
Återigen är det Gud vi måste följa, och kan varken risa eller rosa andliga ledare. De som är kallade och utvalda av Gud känner vi igen enligt skriften genom att de erkänner Jesus Kristus som frälsaren.
Är någon orolig över Ulfs andlighet går det utmärkt att lyssna på hans predikningar, som jag för egen del anser är knivskarpt andligt, och jag menar också att jag har den helige ande i mig. Hav tro på Gud, lita på honom i Ulf så behöver ingen bekymra sig. Kasta alla era bekymmer på Herren:)
I Matt.15:22 läser vi om en kananeisk kvinna. När hon ropade om sin dotters plåga svarade först Jesus inte. I vers 24, säger han att han inte är utsänd till någon annan än de förlorade fåren av Israels hus.
I vers 28 har Jesus övertygats om kvinnans TRO, och hon får sitt helande. Den som har öron höre vad anden säger.
Tack Mima, äntligen någon som förklarar något!
Jag generaliserar inte alls i den här frågan om ockultism inom katolismen. Det här handlar om en bestämd grupp från ett sydeuropeiskt land och de enda katoliker jag känner närmare. Jag kan inte avgöra ifall de är representativa eftersom jag inte har något att jämföra med.
Det var skönt att läsa att min reaktion av fruktan troligen är sund vad det gäller gemenskap med döda. Att du tycker att det är ockult och att man behöver befrias. Men man ber om hjälp med bön av de döda inför Gud? Eller?
Jag (och många med mig) är tacksam för all information om katolismen bland folk i allmänhet. Både av ”fotfolk” och av pastor ULf som jag har förtroende för. En tillrättalaggd bok av en för mig okänd författare är ointressan.
Vill poängtera att den katolska grupp jag känner räknar jag som syskon i Herren – även om jag inte förstår vissa saker. Men jag skulle vilja förstå!
Mima, tror säkert att du är helt ärlig och sann i din tro och även en karismatisk kristen. Eftersom du skriver på den här bloggen.
Men den katolska kvinna som jag känner säger.
Det är inte tillåtet att be till Maria eller helgonen, men vi FRÅGAR Maria och helgonen om att be för oss.
Är inte det, dessamma som att tala med de döda???
Frågar du Maria och helgonen om att be för dig?
Eller är detta också helt förbjudet.
Förlåt vår okunnighet, men vi har som du förstår en massa frågor och tankar om sådana saker.
Hälsningar Evy
pastor Ulf
Det gleder meg hva du og din familie gjør. Dere setter et plaster på en såret Kropp og Kirke.
Gud velsigne dere.
Ulf, vad är din syn på Katolska kyrkans helgondyrkan och hur förhåller du dig till den? Och hur ser du på deras syn på Bibeln i förhållande till traditionen?
Känner själv flera härligt frälsta (och tungomålstalande) katoliker som jag verkligen uppskattar och delar både Jesus och värderingar med, men tycker det här är lite klurigt…
Som jag ser det rätt andligt farligt att börja be döda människor (helgon) att be för mig. – Frågan är ju då vilka krafter jag då kopplar ihop med? Och vad gäller traditionen, så förstår jag visserligen att vi bör ha en respekt för att DHA har talat till församlingen genom tiderna och att vi kan ha något att lära av den historiska kyrkan. Men att jämställa det med bibeln är ju lika farligt som att jämställa bibeln med vad vi idag upplever DHA säga. Dvs det ska alltid prövas i förhållande till vad Skriften säger.
Frågan är hur vi i våra strävanden om enhet förhåller oss till de här punkterna?
Hej!
Tack Ulf för din artikel i Världen Idag!
Jag tror på ekumenik, det slåss jag både för i bloggvärlden och real life…En av mina bästa vänner är konvertit Katolik.
Men jag tycker båda sidor är allt för onyanserade.
Motståndarna: Det ropas varg, varg och predikas uppenbarelsboken och gamla villoläror som arianism, hellenism osv används för att splittra kristi kropp.
De som är för:Det är antingen är du helt för eller helt emot.
Det finns så många frågor: men ingen tycks vill diskutera dem nyanserat.
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3225&Itemid=30
http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3228&Itemid=29
Guds frid
Mikael
Marianne Nordström!
Boken ”Evangelium enligt Rom” är inte en tillrättalagd bok. Den framlägger fakta och lutar sig mot aktuella katolska dokument och Katolska Kyrkans Katekes. Borde läsas av alla som ärligt vill veta vad DKK står för. Läs den!
Dessutom finns DKK:s katekes att läsa på nätet för alla som vill. Läs den och se själv var DKK verkligen lär!
Efter att ha läst vad katoliker själva skriver (se t ex på Aletheia-bloggen) så har jag mer och mer förstått hur annorlunda de tänker än vi ”frikyrkliga”. En del ord, t ex nåd och tillbedjan, tycks ha en annan betydelse för dem är vi lägger in i dem.
Jag önskar också gemenskap med allt Guds folk, både katoliker och ”nådesförkunnare”, men vill inte anamma riter, sakrament, ikoner och mariadyrkan. Vi kan väl ha gemenskap utan att behöva förändra vår tro – jag tror inte att katolikerna vill förändra sin tro för att få gemenskap med oss.
Miriam Karlsson: Jag håller med dig när du skriver: ”Vi kan väl ha gemenskap med varandra utan att behöva förändra vår tro” – det är där ett ekumeniskt samtal kan börja.
Det som är problemet med boken Evangelium enligt Rom är att utgångspunkten för författaren är att katolska kyrkan aldrig varit en sann kristen kyrka. Och hans slutsats: eftersom de inte i allt tror som oss ”evangeliska” kristna kan vi inte ha något samröre med dem, det är t.o.m. omöjligt med en dialog.
Det är därför som jag menar att boken i sina utgångspunkter och konklusioner är sekteristisk och inskränkt.
Är det f.ö. troligt att en avhoppare ger en korrekt och saklig bild av den kyrka han lämnat och nu aktivt motarbetar?
Och jag som trodde du hade träffat Maud, Lennart, Olof, Karin och Thorbjörn efter att ha läst rubriken…
Marianne Nordstrom och Evy Sandstrom:
John 6:35, 48, 51, 53-56; Kristus ger evigt liv at alla som ater hans kott och dricker hans blod, darfor ar de aterlosta I himmelen levande I Kristus, inte ’sovande eller doda’ som icke troende skulle saga.
Marianne; jag tror vi talar om olika saker: Nar katolska kyrkan talar om helgon menar man definitivt inte ’gemenskap med de doda’ snarare ’gemenskap med de levande’, dvs ett helgon som dor i Herren inte upphor att vara helgon genom att komma till himmelen. Katolska kyrkan tvingar inte sina medlemmar att ha en speciell tillbedjan till helgonen. Vi kan be helgonen i HIMLEN om deras forboner: de ar nagot annat an att kalla upp folk fran dodsriket; Det skulle aldrig falla mig in som kristen! Jag vill inte ga in i teologiska diskussioner, ar saker pa att Ulf Ekman har allt det har klart for sig och litar fullstandigt pa hans omdome.
Ja, jag ar katolsk karismatiker och jag har ocksa blivit mycket valsignad av vanner i Livets Ord samt andra evangelikala samfund; enhet i Anden ar det viktigaste av allt. Allt annat blir till sist ovidkommande.
Bade evangelikala och katoliker kan var opalasta och okunniga och manga behover utbildas om sin tro, det kan jag halla med om. Vi kan inte komma ifran att vi alla behover atminstone ett visst matt av teologisk kunskap vilket det har bloggen bevisar…darfor tanker atminstone jag overlamna ordet till mer kunninga personer, – hi alla katolska teologer, – var haller ni hus????!!!
Positivt med en öppen dialog med kristna som delvis har en annan tradition än vi har. Spännande om Livets Ord kan gå i spetsen för en sån dialog.
Eftersom det dock under åren har hörts en hel del andra toner från både Ulf Ekman och andra ledande inom Livets Ord vore det på sin plats att man nu tar klart avstånd från det man tidigare har sagt för att undvika missförstånd och för att öka trovärdigheten.
Heja pastor Ulf! Jag visste väl att du skulle få skägget ur brevlådan och berätta hur du tänker. Och tack Mikael för att du hänvisade till dagens artikel i ”Världen i dag” där vi fick läsa en ilsken pastors resonemang. Annars hade jag inte känt till den!
Nu har jag läst om bön i DKK katekes – det var intressant. Jag förstår inte allt men kanske hur en katolik tänker. Helt OK. Helt logiskt. Kanske har ni rätt! Vad som imponerade var den stora tillgivenhet som beskrivs för vår Gud.
Bla stod det:
Jag älskar dig, min Gud och min enda önskan är att älska dig till mitt sista andetag. Jag älskar dig min Gud, du är värd oändlig kärlek och jag vill hellre dö i kärlek till dig än att leva utan kärlek till dig….osv.
Håller med till 100%
Jag är mer insatt i hur Jehovas vittnen resonerar. Mot dem finns det verkligen fördomar, betydligt värre än mot katoliker.(sticker jag ut näsan nu igen? Snälla, svara inte!)
Nåja, ett steg i taget mot en enhet i Kristi kropp.
Ledsen om jag trampat någon på tårna, men en fördom (eller missförstånd, okunskap, lögn) måste upp till ytan för att kunna stickas hål på!
http://www.crossnet.se/kyrkor/brobyggarna/251.katoliker.reformation.html
Fann denna intressanta läsningen och ger vidare för den som vill läsa och se.
Själv predikade jag i Lettland för några år sedan i en stad med ett starkt katolskt fäste. Flera hundratals människor tog emot Jesus som sin personlige frälsare och Herre, och alla som ville bli helade blev det också.
Härliga människor som levde under betryck och förvirring. Några berättade för mig att de länge tillbett Maria, men att något saknades. De trodde på Jesus men hade inte sett honom som den sanna vägen till Gud.
Vi ska älska alla, och vi ska också vara vaksamma med vår ande över vårt umgänge. I vår iver att nå enhet får vi aldrig kompromissa med Guds ord. Vi har en frälsare, han som dog för oss allihopa och därmed gjorde synden om intet.
Många härliga katoliker vittnar om att kyrkan behandlat de illa då tanken på synd skiljer sig från den protestantiska. När någon blir född på nytt är det gamla förgånget och något nytt har kommit. Gud håller inte längre något emot oss. Den katolska läran har länge hållit människor i fångenskap genom traditioner och läran om att man här på jorden genom b la Påven har en ställföreträdande dömande Gud. Det är 2008 fortfarande så att Påven är den som har det övergripande ansvaret för kyrkan. Hos oss är det Jesus i varje troende!
Ska vi korsfästa Jesus en andra gång!? Bort det! Det är inte människorna vi hyser något emot men den lära som sätter modern till frälsaren i första rummet.
Om min son blir en känd och uppskattad konstnär, ska jag då som mor ges äran för de alster han gjort?! Ska vi nå enhet gör vi det i och genom Jesus Kristus, han som försonade hela världen genom att ta all synd på sig.
Älska människorna, och var nyktra!
Mima
Hebr. 4:16
Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.
Hebr. 10:
19 Eftersom vi nu, mina bröder, hava en fast tillförsikt att få gå in i det allraheligaste i och genom Jesu blod,
20.
i det att han åt oss har invigt en ny och levande väg ditin genom förlåten – det är genom sitt kött –
21.
och eftersom vi hava en stor överstepräst över Guds hus,
22.
så låtom oss med uppriktiga hjärtan gå fram i full trosvisshet, bestänkta till våra hjärtan och därigenom renade från ett ont samvete, och till kroppen tvagna med rent vatten.
Varför gå en ”omväg” när vi uppmanas att gå direkt fram till nådens tron.
Ordet uppmanar oss tydligt att gå direkt till vår Far.
Vår Far blir glad när vi kommer direkt till honom.
Fil. 4:6 Gören eder intet bekymmer, utan låten i allting edra önskningar bliva kunniga inför Gud, genom åkallan och bön, med tacksägelse.
7.
Så skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara edra hjärtan och edra tankar, i Kristus Jesus.
Här uppmanas vi också att gå direkt till Gud.
Låt oss älska varandra i kärlek och sanning!
Samtidigt är det viktigt att Bibeln får vara det enda rättesnöret.
Välsignelse till varje broder och syster.
Sture Lundqvist
Hur lätt är det att föra dialog med en kyrka som anser sig vara den ENDA sanna Kyrkan?
Sture Lundqvist:
Eftersom boken “Evangelium enligt Rom” framlägger fakta och lutar sig mot aktuella katolska dokument och Katolska Kyrkans Katekes borde det inte spela någon roll vem som har skrivit boken. Vem som helst kan kolla upp att det förhåller sig så som det står i boken.
God kväll alla!
Sture och Mima: Visst kan man ha Andens enhet och gemenskap med varandra utan att i allt tänka lika. Det finns frihet och trygghet i Andens gemenskap. Jag tycker att vi skall njuta av den riktigt ordentligt, protestanter och katoliker tillsammans, och så får alla surkartar komma på skam.
”Se hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans. Det är som när den dyrbara oljan på huvudet rinner ned i skägget, i Arons skägg, och ned över kragen på hans dräkt. Det är som Hermons dagg som faller ned på Sions berg. Ty där ger herren befallning om välsignelse, om liv till evig tid.” Ps 133
Oj, det var mycket här (missuppfattningar) om katolsk tro som man skulle vilja kommentera…
Tar bara upp några punkter…
Helgon dyrkas inte, och man ber inte till dem, men man kan fråga dem om förbön på samma sätt som vi ber varandra om det. Om vi har en massa syskon som är i himlen – ska vi då inte låtsas om att de finns? Vill de inte hjälpa oss att nå dit? De lever redan där inför Guds ansikte.
Vad gäller Maria så har hon en särskild plats eftersom hon blev mor till Jesus.
Kan någon tänka sig att Jesus skulle vilja att man nedvärderade hans mamma? Om han älskar henne (och vem har mer kärlek än Gud?) – vill han då inte att andra också ska uppskatta henne?
Katolska kyrkan ser henne inte bara som Jesu mor, utan som alla kristnas mor. Vid korset sa Jesus till älsklingslärjungen Johannes: ”se där är din mor”. Kyrkan tolkar detta som att Jesus gav henne som mor till oss alla. För hur kan någon vara mor till huvudet – men inte till resten av kroppen?
Kristus är ju huvudet för kroppen som är kyrkan….
Vad gäller påven – han är inte Gud på jorden – och hans uppgift är inte heller att döma – han är tänkt att i aposteln Petrus efterföljd leda kyrkan. Om det kan man tycka vad man vill – det har funnits bra påvar och sämre. Men helt klart har de en viktig roll i världshistorien. Själv kan jag önska att vi en dag får en tillbakagång till urkyrklig praxis – med biskopskollegium som tillsammans beslutar om saker – under Andens ledning, och genom att lyssna till vad ”gräsrötterna” säger.
Avlatsbrev förekommer inte numera – och dessas syfte var inte att ge syndernas förlåtelse – utan de handlade om botgöring – som man gör EFTER att synderna är förlåtna. Inte för att få försoning – utan för att visa sin goda vilja och tacksamhet till Gud som förlåtit. Försäljning av avlatsbrev förbjöds efter att Luther hade uppmärksammat detta – där hade han helt rätt!
Självklart har GUD främsta platsen, alltid och överallt – också bland katoliker. Och hos ingen annan än Gud finns frälsningen.
Och ”Amen” till det som Bokmalin just skrev…
P.S. Själv är jag en karismatisk katolik. Ni som har frågor om katolska kyrkan är välkomna att fråga i min blogg om ni vill. Det är ju bättre att fråga och få veta hur det faktiskt är än att sprida fördomar…
Rune Karlsson: Det hindrar inte att det pågår dialoger mellan katolska kyrkan och andra samfund, t.ex. svenska kyrkan och pingströrelsen både nationellt (t.ex. i Sverige) och internationellt (i Rom). Så dialog är möjlig!
A Maria E: Men fakta kan framläggas på många olika sätt och med olika vinklingar, med en speciell tendentiös inriktning. Att en bok har många citat från katekes och andra trosutsagor betyder inte i sig att den är objektiv!
Det mest objektiva är att själv skaffa katolska kyrkans katekes och läsa. Och pröva dess texter mot Bibeln.
Hahaha, vad underbart att fler än jag trodde pastor Ulf träffat Maud Olofsson.
Till er andra….har bara skummat igenom era inlägg….. Men vad är ni rädda för?
Allvarligt talat, hur snurrigt kan det bli.
Är det inte läge för ett wake up call, vad håller ni på med. Vad är detta Ulf?
Ta ansvar. Det är ju helt galet.
Jesus är det enda vi behöver och världen runt omkring oss.
Rom och påven, jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Det kan inte vara på allvar. Finns inte en kyrka eller kyrkhistoria som kan frälsa en enda själ.TILLBAKA till GÅ, frälsningen räcker.
Den nåden och enkelheten vill människan ta emot.
Detta dravel ni håller på med och lär ut liknar inget annat en brist på ”nyheter”. Händer det inget får vi skapa det själva.
Tacka vet jag 80-talet då L.O stod för liv och rörelse och var en spjutspets nu känns det mer som en gammal traditionell religiös kyrka, hur tråkigt som helst. Ulf är inget annat än en vanlig människa som du och jag. Allt annat är osmakligt och farligt. Följ JESUS ingen annan, inte ens PÅVEN himself!
Lotta
Till Sture
Det skulle vara mycket intresant att veta: Vad anser du om paven? Ar han Guds stallforetradare?
Till Ulf
Staller samma fraga till dig ocksa som till Sture. Vad anser du om paveambetet? Ar han Guds stallforetradare?
Sture Lundqvist, Ulf Ekman och alla andra bröder och systrar:
”Evangelium enligt Rom” kan självklart inte vara vår enda källa till kunskap om Katolska Kyrkan, men den är viktig att ta i beaktande när man tar reda på vad Katolska kyrkan står för.
Att den är skriven av en f.d katolik kan inte diskvalificera den som en av många källor (och en viktig sådan) till kunskap om Katolska Kyrkan.
Många böcker har skrivits om olika företeelser, av personer som lämnat sammanhang:
En gurus död (om hinduism)
Korsets blod svärdets blod (om Islam)
Hemligt sällskap & ockult religion (baserad på intervjuer med personer som lämnat)
Hon kastade slöjan (Islam)
Det finns många fler…
Jag vill inte jämföra katolicism med dessa religioner men ni förstår vad jag menar.
När jag hade läst de böcker om Islam som är utgivna på LO Förlag/Mediagruppen så hade jag en bild av Islam och troende muslimer som behövde kompletteras. Jag har pratat med många muslimer och frågat dem vad de tror o.s.v och fått en mer nyanserad bild, men jag kan också se att jag skulle få en väldigt tillrättalagd bild om jag bara frågade muslimer om Islam, eller för all del svenska islamologer 🙂
För mig är det en varningsklocka när jag ser en del protestanter anta katolska dogmer om Påven och successionsordningen för att det påverkar vår syn på kyrkans väsen, och om Maria,eftersom dessa dogmer har syftat till att göra henne till medlare mellan Gud och människa.
Jag har ännu inte läst boken ”Evangelium enligt Rom” men det ”höga röstläget” inför boken gör mig väldigt intresserad!
När vi pratar om enhet förutsätter det olikhet och mångfall annars är det bara likriktning eller uniformitet. Det är inte vad enhet är. Att vi ser olikt på saker och har olika uppfattningar gör inget. Alla vet ju att kristna från olika sammanhang och traditioner har olikheter i teologi och fromhetsliv. Det är inget nytt. Grundfrågan är ändå om Jesus bekänns som Herre. Och är vi inte då syskon i Jesus? Att förmätet säga nej och sätta sig i Guds ställe i bedömningen av en annan människas frälsning blir för drygt. På andra sidan, om man kan erkänna den andre som ett syskon i Jesus (som borde vara en självklarhet) måste man också kunna mötas som syskon och samtala som syskon. Är vi syskon borde vi lära känna varandra. Det bästa sättet att börja en sådan process är att först titta på det som förenar oss. Sen finns det olikheter i teologin som behöver diskuteras och samtalas om. Men det är inte där man börjar när man vill lära känna någon. För mig har det varit otroligt berikande att lära känna syskon från andra traditioner. Istället för att slå på varandra borde vi förena oss med Jesus i hans bön om enhet!
Fick ett sms i morse om att någon trodde att det förekom en hemlig korrespondens mellan pastor Ulf och mig. Nej det gör det inte!
Uttryckte mig lite slarvigt bara i tidigare kommentar så att det såg ut så. Jag hänsyftade till det som han skrev i ”Världen i dag” igår, vars länk Mikael gav oss här.
Jag känner mig helt trygg vad det gäller Ulf Ekmans relation till katolismen. Ärligt talat hade jag börjat fundera om han tänkte konvertera. Nu vet jag att det inte är så.
Tack pastor Ulf. Du är en bra ledare!
Och tack Mima för att du förklarade så bra om vad ett helgon är för er!
Jesus säger att han är den ENDA sanna vägen till Gud. Är det svårt att föra en dialog med honom?! Genom vatten och andedopet kan vi ALLA komma till Herren genom sonen.
Sture Lundqvist:
Om Livets Ords närmande till katolska kyrkan enbart hade handlat om att vara generös och öppen gentemot alla de pånyttfödda och andedöpta katoliker som finns, så hade allt varit oproblematiskt.
Problemtet blir när man närmar sig katolska kyrkan, med alla dess villfarelser, som system och dessutom predikar tvärt emot vad man gjorde för 10 år sedan.
Du kallar författaren till boken ”Evangelium engligt Rom” för en ”avhoppare” vars skrifter man bör ta med en nypa salt. Går du Guds uppdrag när du skriver så?
Du skrev recensionen och åkte själv dagarna efterpå till Rom. Hur opartiskt är detta?
För mig så framstår din recension som ett beställningsjobb, där du fått uppgiften att kommunicera ViD:s budskap (sedan man ofrivilligt tvingats ta med annonser om boken).
Har jag fel?
Har precis läst Ulf Ekmans artikel i världen idag om katoliker och håller med i det mesta:)
För mig har kärleken aldrig tillåtit att jag sett ned på en enda själ vare sig han/hon suttit i pingst,stads, missions eller annan kyrka. Jag har i hela mitt liv umgåtts med mångfalden och tryggheten i min tro har fått mig att stå för det jag tror på, men att inte kompromissa för det.
Gud älskar människor! För mig finns bara en kyrka, en Gud, en församling men en massa härliga människor som befinner sig i olika byggnader, kallar sig för olika saker men är älskade av skaparen och når frälsningen genom Jesus.
Hoppas nu att ingen här på något sätt tror sig vara varken förmer eller mindre än någon annan. För vem av oss kan inför Gud ha någon invändning mot en annan människa. Vi är inga domare, och bör därför inte heller uppträda som sådana.
Gul, röd, vit och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord!
Så nu ska jag vara tyst, hahaha
I kärlek
Madeleine
Så här skriver författaren till boken ”Evangelium enligt Rom” i sin bok:
”Två år senare gick jag ur den Katolska kyrkan. Det var det svåraste beslut jag någonsin tagit. Men jag hade blivit övertygad om att den katolska läran inte gick att förena med Nya testamentets kristendom och såg ingen annan utväg.
Jag har skrivit den här boken för att jag står i kärleksskuld till mina katolska släktingar och vänner och de många miljoner uppriktiga katoliker, som är som de. Jag motiveras av samma önskan som Paulus hyste för sitt folk:
Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de skall bli frälsta. Jag kan vittna om att de hängivet tjänar Gud, men de saknar den rätta insikten.”
Med det här menar jag inte att det inte finns frälsta katoliker, utan vad jag vill få fram är att det inte låter som att boken är skriven av en bitter avhoppare.
Charlotte: Angående avlat, se följande:
http://www.katolskakyrkan.se/FileSender.aspx?id=878
Samuel Rnr: Jag ger ett rakt svar på en rak fråga: Ja, du har fel.
A Maria E,
Vad vill du ha sagt med länken?
Där står ju just vad jag skrev. Att avlat inte ges till syndernas förlåtelse – utan att det handlar om botgöring efteråt – det där med timliga straff tror jag syftar på tiden i skärselden – ytterligare ett hett tema förmodar jag… 😉
Det säljs inga avlatsbrev. Avlat ges fritt.
Och det här handlar om en särskild avlat under Paulusåret.
Kyrkan lär också att avlaten kan komma andra till del – kanske sådana som inte ens vet om det. Man talar om helgonens överloppsgärningar – att de gjorde så mycket gott att det liksom har samlats ett helt lager av det, som kommer kyrkan till del.
Det är väl bäst att poängtera att allt det här är katolskt finlir, inget vi tänker på dagligen precis. Såna som inte är katoliker tycks fästa sig vid detaljer i marginalen av läran i betydligt högre grad än vi själva…
Det viktigaste är den tro vi alla delar…
Glömde säga att jag förutom karismatisk katolik även är teolog.
Har därför öppnat en katolsk frågelåda i min blogg för (seriösa) frågor:
http://katolskakyrkan.blogspot.com/2008/11/katolsk-frgelda.html
Remi H:
Hur ekumenisk tycker du att Paulus var när han bemötte de som ville blanda in lagiskhet med evangeliet?
En känd profetröst i detta land sade nyligen: ”Avfällighet börjar man att man slutar med att konfrontera religion.”
Finns det rum för profetisk skärpa mot falsk religion i dagens Sverige?
Rättelse: ”Avfällighet börjar med att man slutar med att konfrontera falsk religion”, skulle det stå.
Hej Marianne Nordstrom: Tack sa mycket det var snaellt. Tja vi katoliker kan verka vara en knasig skara, men som Remi Höidahl sager i sin kommentar: ’Grundfrågan är ändå om Jesus bekänns som Herre. Och är vi inte då syskon i Jesus?’ – hela hans inlagg var fantastiskt bra.
For ovrigt tror jag att vi kan tala lite kritik, kyrkan har ovat sig i 2000 ar men visst blir man ledsen ibland over uppenbara fordomar sa jag tror att manga katoliker mig sjalv inkluderad uppskattar Ulfs inlagg i ’Varlden idag’, stort och varmt tack.
Till er som är ledare inom Livets Ord idag: Anser ni att Ulf Ekman hade en saklig och rätt attityd till Katolska kyrkan när han fördömde dem i kraftiga ordalg på 1980. och 1990 talen?
Hej Sture,
Nu blir jag förvånad. Svarar du verkligen ”Ja” på frågan om Påven är Guds ställföreträdare på jorden? Jag trodde i min enfald att du var protestant och präst i Svenska Kyrkan, inte romersk katolik…
Hej Charlotte,
Det är ganska ointressant om avlat köps eller ges i utbyte mot gärningar. Avlat är inte en kristen lära. Den frälsning Jesus gav på Golgata kors är gratis, dvs jag behöver varken betala med pengar eller gärningar.
Jag läste igenom hela avlatstexten av Anders Arborelius och ställer mig frågande till att han kan ge syndernas förlåtelse. Endast Gud kan ge syndernas förlåtelse – ingen annan.
Hej Ulf,
Varför tog du inte med alla ”centerledarna” till Lakeland i stället? Där var den Helige Ande påtagligt närvarande och man hade antagligen inte använt tiden som ett jippo med fotografering framför predikanten. Eller ni kunde ha åkt till Grekland eller Jerusalem eller Korint. Allihop platser av stor vikt för den kristna tron.
Charlotta, forlat att jag lagger mig i men please svara kvickt David P angaende synen pa praestambetet i katolska kyrkan (det ar inte prasten som forlater..)
David och Mima,
Nej, det är givetvis inte prästen (inte ens biskopen) som förlåter, utan Gud.
Men vi uppmanas i Jakobs brev (5:16) att bekänna våra synder för varandra, och detta har katolska kyrkan tagit fasta på (och utvecklat till biktens sakrament). Men kort och gott så är det detta det handlar om:
”Bekänn därför era synder för varandra, och be för varandra att ni skall bli botade.
Den rättfärdiges bön har kraft och gör därför stor verkan.”
Förlåtelsen ges fritt – det behövs varken pengar eller gärningar.
Att sälja avlatsbrev är som sagt förbjudet.
Gärningarna som det talas om kommer först efter förlåtelsen. De är inte en förutsättning för förlåtelsen.
D.v.s. ”gärningarna” som menas består i boten. Det handlar om en inre vilja att få göra något litet för att ställa till rätta sådant som brustit p.g.a. synden.
Om du t.ex. i ilska har slagit sönder ett fönster så kan boten bestå i att du ersätter personen som fick fönstret sönderslaget med ett nytt fönster.
Konstigare än så är det inte…
Det uppfyller ett mänskligt behov att få ställa saker till rätta om möjligt. Ibland är det inte möjligt, och då får det ske symboliskt.
”Gärningarna” kan ofta bestå i bön – t.ex. Fader Vår. Väldigt bibliskt… 😉
Och det är för övrigt lika bibliskt att tro och gärningar hänger ihop… (Jak 2:17 ff)
Hej Mima,
Du har rätt i att det endast är Jesus som förlåter synder.
Jesus bar syndens fulla konsekvenser på korset och ingen kan bära syndens straff en gång till. Poängen är alltså att Anders Arborelius ger avlat för att man ska slippa straffet för en redan förlåten synd.
Just detta är problemet. Eftersom synden redan är förlåten och Jesus redan har tagit det fulla straffet för varje synd så kan inte prästen ge avlat ens för straffet. Jesus har redan burit straffet! Eller vill du korsfästa Jesus på nytt?
Jag vet att RKK betraktar det som en del av sin lära att Jesus korsfästs på nytt vid varje nattvard. Detta är fullständigt obibliskt. Det skulle ju innebära att Jesu död på korset inte fullbordades utan bara var ett styckverk.
Just detta går igen i avlaten som ett sätt att slippa straff. Det straff som Jesus en gång för alla bar för vår synd var tydligen inte tillräcklig utan Jesus korsfästs på nytt, igen och igen och igen. Allt enligt RKK’s lära.
Avlaten är alltså ett sätt att undvika straffet som inte finns eftersom Jesus redan tagit straffet. Och om Jesus redan tagit straffet som inte finns så följer att avlaten måste vara i stället för förlåtelsen. Med andra ord ger prästen alltså förlåtelse för synder när han ger avlat. Något straff finns ju inte eftersom Jesus redan tagit det fulla straffet.
Det är sorgligt att i debatten strider och försvarar läran (bland annat den katolska)
och ser påven som ett starkt föredömen.
Man är helt upptagen av att bejaka detta,och ser inte de onda
andemakter bakom som har bundit människor i århundraden.
Självklart finnes det andefyllda människor i DKk som inte ställt
Sig under dessa (det är en annan sak)
Ge i stället människor den seger och frihet som Jesus dog för, Oavsett tillhörighet.
Charlotte m.fl.
Ang. syndaförlåtelse.
Ur KK.s katekes:
Gud ensam förlåter synder
1441 Gud ensam förlåter synder.[34] Eftersom Jesus är Guds Son, säger han om sig själv: ”Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder” (Mark 2:10), och han utövar denna gudomliga makt: ”Dina synder är förlåtna” (Mark 2:5).[35] Ännu mer: i kraft av sin gudomliga myndighet ger han denna makt åt människor[36] för att de skall utöva den i hans namn. [270, 431; 589]
1442 Kristus ville att hans kyrka helt och hållet – i sin bön, sitt liv och sin gärning – skulle vara tecken och verktyg för den förlåtelse och den försoning som han förvärvat oss till priset av sitt blod. Men han har anförtrott utövandet av fullmakten att avlösa från synd åt det apostoliska ämbetet. Detta har fått ”försoningens tjänst” (2 Kor 5:18) sig anförtrodd. Aposteln är sänd i ”Kristi namn”, och det är ”Gud själv”, som genom honom manar och ber: ”Låt försona er med Gud” (2 Kor 5:20). [983]
Försoning med kyrkan
1443 I sitt offentliga liv förlät inte Jesus bara synder, utan visade också på verkan av denna förlåtelse: han förde syndare som fått förlåtelse tillbaka till Gudsfolkets gemenskap, varifrån synden hade avlägsnat eller till och med uteslutit dem. Ett mycket tydligt tecken på detta är att Jesus ger syndare tillträde till sitt bord, en handling som på ett häpnadsväckande sätt samtidigt uttrycker Guds förlåtelse[37] och syndarens återkomst till gemenskapen i Guds folk.[38] [545]
1444 Då Herren ger apostlarna del av sin egen makt att förlåta synder ger han dem också myndighet att försona syndare med kyrkan. Denna kyrkliga dimension av deras uppgift kommer särskilt till uttryck i den högtidliga förklaringen till Simon Petrus: ”Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matt 16:19). ”Binde- och lösenyckeln som gavs åt Petrus gavs emellertid också åt det med sitt huvud förenade apostlakollegiet” (Matt 18:18; 28:16-20).[39] [981]
1445 Orden binda och lösa betyder: den som ni utesluter från gemenskapen med er, är utesluten från gemenskapen med Gud; den som ni tar emot på nytt i gemenskapen med er, tar Gud också emot till gemenskapen med sig själv
Charlotte
Eftersom biskoparna anses vara apostlarnas efterföljare, så har dom indirekt fått makt att förlåta synder. Eller har jag missuppfattat detta?
Begrunda särskilt 1444, när det gäller att förlåta synder.
1444:Då Herren ger apostlarna del av sin egen makt att förlåta synder……
Vad händer med oss protestanter, om
bannlysningen inte är upphävd?
Och om kyrkan inte vill ge oss förlåtelse???
Uuuuuuuhh!
Evig pina????
Är Luther på det varma stället???
Bannlysningen av honom är väl ännu inte hävd?
1. Samuel Rnr säger:
20081113 (17:20)
Remi H:
Hur ekumenisk tycker du att Paulus var när han bemötte de som ville blanda in lagiskhet med evangeliet?
En känd profetröst i detta land sade nyligen: “Avfällighet börjar man att man slutar med att konfrontera religion.”
Finns det rum för profetisk skärpa mot falsk religion i dagens Sverige?
2. Samuel Rnr säger:
20081113 (17:44)
Rättelse: “Avfällighet börjar med att man slutar med att konfrontera falsk religion”, skulle det stå.
SVAR till Samuel Rnr:
För det första måste vi se på vilka frågor och läror som Paulus med kraft debatterade.
I alla debatter och teologiska samtal måste man vara medveten om att det finns frågor som är mer eller mindre viktiga. Vilka frågor är för frälsningen avgörande och vilka är för frälsningen adiafora.
I galaterförsamlingen hade det kommit in en förkunnelse som sade att om man inte omskar sig eller följde sermonilagarna inom judendomen kunde man inte bli frälst. Jesu död och försoning var inte längre grunden för frälsning. Så hela frälsningsbegreppet, synen på försoningen och innebörden av Jesus ställföreträdande död – och därmed hela grunden för Kyrkans existens stod i fara för att vittra sönder. Det var detta som Paulus först och främst tar itu med i sitt brev.
För det andra var det också av just ekumeniska skäl Paulus tar strid mot lagiskheten i Galaterbrevet. Paulus skriver i sitt brev hur han vid ett tillfälle konfronterar Petrus i Antiokia när han av hänsyn till vissa judar drog sig undan gemenskapen med de hedna-troende. Petrus hade låtit identiteten till den egna gruppen och denna grupps speciella teologiska betoningar vara viktigare än den enhet som bygger på Jesu försoning för alla människor. Och det är precis detta denna diskussion handlar om – enheten mellan alla troende måste byggas på Jesu försoning, inte på att andra borde omfamna den egna sammanhangens alla läror. Den lagiska fallangen i Galaterförsamlingen hade med sina läror skapat splittring. När inte Petrus kunde ha gemenskap med sina hedniska syskon av fruktan för den egna gruppens åsikter, då sade Paulus offentlig ifrån. Så ja, i sin konfrontation med Petrus var Paulus faktisk ganska ekumenisk. Han ville inte se splittring utan en enhet byggd på Jesu försoning.
Så till frågan: Finns det rum för profetisk skärpa mot falsk religion i dagens Sverige?
Om avfälligheten börjar med att man slutar att konfrontera falsk religion, så beror det helt på hur man definierar ”falsk religion” och vad man menar med att konfrontera. Jag räknar med att ”konfrontera” också innefattar det som är falsk religion i det egna livet också. För avfällighet börjar alltid i mitt eget hjärta – inte i grannens. Falsk religion är väl att ha läpparnas bekännelse samtidigt som hjärtat är långt borta från Gud. Avfällighet är ju at hjärtat blir kallt och okänsligt i relationen med Jesus. När Jesus ber om enhet och jag inte bejakar detta eller motarbetar den enhet som Jesus längtar efter – kan det vara ”falsk religiositet”?
Så ja, det måste absolut finnas utrymme att konfrontera falsk religiositet. Falsk religiositet som; kärlekslöshet, själviskhet, stolthet över sig själv eller det egna sammanhanget, läpparnas bekännelse och allt som inte återspeglar Kristi natur i våra liv. Men om man använder begreppet ”falsk religiositet” svepande om andra kristna sammanhang är inte det då bara ett uttryck för trångsynthet, självgodhet eller en god portion fördomsfullhet?
Självklart finner man falsk religiositet i form av andra religioner som inte leder till frälsning. Vi finner falsk religiositet i synkretism mellan kristendom och New Age där evangeliets kärna förnekas eller urvattnas så att frälsningen äventyras. Falsk religiositet kan man finna där de grundläggande kristna doktrinerna förnekas så som jungfrufödelsen, Jesu fysiska uppståndelse från de döda, treenigheten, Jesu dubbla natur eller andra läror. Men det är inte dem aspekten som diskuteras på den här bloggen.
Om man skall tala om falsk religion i fråga om kristna trosriktningar är det först och främst sådana som i sin teologi strider direkt mot det som är klassisk kristen tro – så som den är formulerad genom de tre ekumeniska trosbekännelserna. Dessa formulerar de grundläggande lärorna och kärnan i den kristna tron och avgränsar den mot irrläror och falsk religion. Men om någon bekänner den kristna tron så som den uttrycks i dessa trosbekännelser då kan man inte, utan att förlora all trovärdighet, påstå att dessa inte skulle vara kristna. Och om en kyrka eller samfund bekänner sig till dessa dokument då måste man erkänna dessa som kristna. Allt annat skulle bara vara ett uttryck för mer eller mindre sekterism. Och när vi då måste erkänna varandra som syskon måste vi inte då också i trovärdighetens namn säga amen till och förena oss med Jesus i Hans översteprästliga bön om enhet med dessa våra syskon samt verka för att den kan bli verklighet?
Min tro ar Valdigt enkel, (ja, trots att jag ar katolik) det ar Jesus som forlater. Jag har gatt till bikt hela mitt liv; (for att forklara for protestanter) gatt till en prast for att jag ar overtygad om att Jesus har gett makten att losa och binda till sina apostlar, och jag tror pa den apostoliska successionen. Biktens sakrament har lost mig fran synd och lart mig att vaxa som kristen. Jag har inte en Sekund tvivlat pa att det ar JESUS som Genom prasten forlater mig. Jag har inga problem med auktoritet; det ar av Gud given, och ar den av Gud given star Jesus dar och jag talar till honom endast Honom och varje prast jag gatt till har ocksa haft den installningen. Jag har talat med manga katolska praster om bikten, forsoningens sakrament:
Det viktigaste ar hjartats omvandelse: varje gang vi vander oss till Jesus och med hjartat omvander oss blir vi forlatna; – Men vid svar synd; behover vi personlig hjalp, tillrattavisning, rad, stoed, och da ar det personliga motet med en Guds tjanare oumbarligt.
Jag skulle tro att manga evangelikala ocksa tycker sa: ’bekann era synder for varandra..’Ibland gar jag for biktsamtal vilket innebar att jag berattar om mina brister, min synd etc och sedan faller jag pa kna och ber om forlatelse. Det ar nagot underbart och vackert. Jag alskar bikten!
Mima
Underbart, Gud välsigne dig. Jag förstår dig.
Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid. (Hebr. 4:16)
Vi behöver inte bära på syndabördan till vi träffar en präst!
Vägen till nådtronen är öppen!
Tack Rune; jag gar med frimodighet, Jesus har lost mig fran synden i det ogonblicket jag ber Honom om forlatelse, men det ar var kyrkas disciplin att vi gor sa haer; det ar inget hinder tro mig, det ar ett privilegium! En dag mots vi i Jesus och da kommer vi att forsta allt,
Gud valsigne dig ocksa, be for mig!
Hej Mima! Jag håller med dig: Det är ett privilegium att få bekänna inför någon annan och det känns naturligt att det är ens pastor. Jag hade i början av min ”bana” en egen själasörjare och det var guld värt. Jag biktade mig regelbundet så protestant jag var och är och kan vittna om att det var gynnsamt för min andliga utveckling. Så här gjorde vi: Jag förberedde mig hemma och skrev en lista över det som skulle bekännas. När jag kom till kyrkan väntade min biktfader där; han hade en vändbar stola på sig med den violetta sidan utåt (botens färg). Han tog emot min bekännelse och meddelade mig på Jesu uppdrag syndernas förlåtelse. Sedan tog han fram en röd penna och strök över varje synd på min lista med tjocka röda streck. ”Det här är Jesu blod”, sade han. ”Titta! Alla dina synder är överstrukna!” Så vände han stolan så den vita sidan kom utåt (glädjens färg). Sedan tog han ”syndalistan” och rev den i småbitar. Vi gick i procession ned till sakristians toalett och där spolade han ned alltihop i min åsyn. Inte helt vanligt stuk på den bikten kanske men jag kan försäkra att jag dansade ut som en kalv på grönbete. Det kom en ny iver i bibelläsningen och en ny glädje i bönen efter varje bikt. Det är BRA att använda alla till buds stående medel för att tydliggöra syndernas förlåtelse. Det gör en frimodig och glad inför Gud. Och inte blir det mycket plats för egenrättfärdigheten heller!
Hej Bokmalin, kaera syster; Tack for din roliga bikthistoria! Den gladde mig mycket! Men det daer med toaletten skulle nog inte ga hem i katolska kyrkan! Jag haller med dig fullstandigt annars: Ett mote med Jesus kan vara sa haer, visst kan det det: alla medel for att bli av med skrapet, hallelujah!
Wow! Det verkar verkligen vara rätt förvirrande för de flesta, om denna relation mellan livets ord och katolikerna.
När jag läser era kommentarer, så påminns jag om när Jesus var bland syndarna och undervisade de om Sanningen. Hur folket reagerade över att han umgicks med de. påminns även om Hur Jesus gick emot fariseerna pågrund av deras villoläror, och tänk visa skriftlärarna kom till tro på honom.
Jag tycker att det är helt underbar vad Gud gör bland katolikerna, VÄCKELSE! wow!
mari
Käre Remi:
Det finns frågor som inte är frälsningsavgörande, men som inte desto mindre är väldigt viktiga. De människor som ”förledde” Petrus hade utgått ifrån Jakob i Jerusalem, så uppenbarligen var dessa människor frälsta. Ändå så var den lära de förkunnade väldigt farlig därför att den innebar en blandning av nåd och lag, och därför var Paulus stenhård när han konfronterade detta för att detta kunde leda dem bort ifrån troheten till Kristus genom att de började förtrösta på yttre gärningar för sin frälsning.
Om du studerar katolicismen så ser du att den som tror att man blir frälst av nåd genom tro allena står under den katolska kyrkans förbannelse. Katolska kyrkans frälsningslära skiljer sig ifrån bibelns därför att man blandar tro på Gud med gärningar på ett totalt obibliskt sätt (och som går långt utöver det som står i Jakobs brev). Läs förresten biskop Aborelius utfärdande av avlat till de som åker till Rom, Borås eller Gävle under detta året och se om det är samma evangelium som Paulus predikade.
Om vi då tittar på katolisismen så ser vi också bland annat följande:
# Bön till Maria och helgon istället för bön till Fadern i Jesu namn.
# Dyrkan av Maria (vilket är avgudadyrkan och inget annat).
# Bön till och för döda (spiritism)
Paulus kallar förbud att gifta sig för onda andars läror. (Och här har vi celibatstvånget för präster inom katolska kyrkan…)
Får man konfrontera onda andars läror i Sverige idag? Min poäng: Det finns frågor – onda andars läror – som nödvändigtvis inte är frälsningsavgörande, men som kommer att leda in Guds folk i fångenskap om detta inte konfronteras.
Naturligtvis så måste vi alla rannsaka oss själva. Men läser vi bibeln så ser vi att de profeter som framträdde inte bara profeterade guld och gröna skogar.
Remi, önskar dig allt väl!
46. Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans
bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.
47. Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå
härutanför och vilja tala med dig.»
48. Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom:
»Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»
49. Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är
min moder, och här äro mina bröder!
50. Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min
broder och min syster och min moder.»
Jesus älskade sin mor, och gav inte henne en särställning bland alla andra efterföljare till Herren.
Att livets ord har ändrats i mycket kan jag som före detta medlem skriva under på, och jag har också ändrats, vilket jag och min omgivning tackar Gud för:). Jag älskar det ”nya livets ord”
Vi växer, utvecklas, och mognar andligt, tack och lov. Jag ser gärna en kärlek till fler än katolikerna. I många år hade jag problem med att hålla isär vissa begrepp. Jag sade med munnen att jag älskade muslimer och homosexuella men umgicks jag med dem!? NJET! Idag har jag insett att Jesus hade umgåtts med alla, därmed inte sagt att HAN förändrats för att tillmötesgå deras livsstil och religion.
Kärleken tror allt, hoppas allt, och uthärdar allt. Dit är den en bit kvar till, men jag tror och ber att vi ska bli så fyllda av ande och nåd att vi först kan börja älska varandra inbördes och sen även förmedla den kärleken till en värld som ska se vår kärlek och finna den ren och attraktiv!
Om det sker väckelse bland katoliker, och bland kristna så att vi alla möts i och genom Jesus Kristus ska vi väl bara tacka Herren för det.
Låt all förbittring och stridighet vara borta från oss. Älska din nästa såsom dig själv!
Mima! Det där med toaletten går nog inte hem i någon förståndig kyrka över huvud taget! Men den prästen hade helt klart ett huvud för sig. Och ett hjärta av guld, inte att förglömma. Han predikade bäst när han var trött för då höll han sig till Saken och spretade inte fullt så vilt som annars!! *suck* Som församling kände vi oss nog lite prövade ibland. Men vi tyckte mycket om hans guldhjärta och hans stridbarhet för Gud. Man känner alltid igen sin herde. Nu avslutar jag för det är inte min blogg. Guds rika välsignelse! Jag blev mycket uppbyggd av dina kommentarer.
Bokmalin, Gud valsigne dig ocksa och din stridbare prast med ett hjarta av guld!
Hej bokmalin, tack och Gud valsigne dig ocksa Det ar alltid roligt att dela trosupplevelser och erfarenheter. Och Remi Höidahl; Tack for ditt senaste inlagg om ’falsk religion’, mycket bra, stort tack.
Har inte hunnit titta in här förrän nu.
Vill säga några ord om ett par saker som ni har tagit upp:
”Jag vet att RKK betraktar det som en del av sin lära att Jesus korsfästs på nytt vid varje nattvard. Detta är fullständigt obibliskt. Det skulle ju innebära att Jesu död på korset inte fullbordades utan bara var ett styckverk.
Just detta går igen i avlaten som ett sätt att slippa straff. Det straff som Jesus en gång för alla bar för vår synd var tydligen inte tillräcklig utan Jesus korsfästs på nytt, igen och igen och igen. Allt enligt RKK’s lära.”
Det ovan citerade som David P skrev är inte katolsk lära, utan en fullständig missuppfattning av den.
Jesu död återaktualiseras i eukaristin – ja – men han korsfästs inte på nytt. Utan det som hände då sammankopplas med nuet – det är som att tiden upphör.
Rune, ytterst är det fortfarande Gud som förlåter – prästen förmedlar bara Guds förlåtelse på Kyrkans uppdrag. Det är vad som menas med prästens ”makt”. Men främst är han där som en andlig vägledare.
Jag vet inte hur lång tid det tar innan bannlysningar preskriberas… Kanske ni har en chans… 😉
Samuel – du skrev om detta som ”katolskt”:
”# Bön till Maria och helgon istället för bön till Fadern i Jesu namn.
# Dyrkan av Maria (vilket är avgudadyrkan och inget annat).
# Bön till och för döda (spiritism)”
Men det är inte alls så, utan så här:
* Bönen riktas direkt till Gud, men ibland ber vi även helgonen att hjälpa oss att be till Gud, så som du och jag kan be varandra om förbön.
* Nej, Maria dyrkas inte.
* Bön till Gud att de som har dött ska få vara hos Gud – ja. Spiritism – nej.
Detta med präster och celibat: det är ett ganska sent påfund i den katolska kyrkan – och det är inte heller hundraprocentigt. Det finns gifta präster. Flera stycken bara i Sverige. Det är ett praktiskt arrangemang – inte teologiskt, så det kan ändras ganska enkelt.
Bokmalin – fint (och roligt) beskrivet!
Hmm..Funderar lite!
Charlotte, du säger att ”bönen riktas direkt till Gud, men ibland ber vi även helgonen att hjälpa oss att be till Gud…”
Är inte det så att det är den Helige Ande som hjälper oss att be?
Det är bara Han som vet vad som finns i oss och vad som finns i Guds Hjärta!
Jag har inget emot katolikerna, Jag tycker att det är helt underbar att vi är syskon i Kristus. Men visst det finns saker och ting som jag inte håller med om.
Min mor var katolik som ung, hon berättade att hon hade sin egen helgon och denne helgon skulle beskydda henne. Men, Psaltare 91 säger att Gud ger befallning till sina änglar att beskydda oss (egna ord) och bevara oss från allt ond.
Guds ord talar inte om helgoner som ska beskydda oss, eller hjälpa oss att be till Gud! (?!)
Mari
Hej Charlotte,
Påve Pius XII skrev att Kristus… ”…dagligen offrar sig på våra altare för vår återlösnings skull…” Kan det sägas tydligare? Alltså: RKK korsfäster Kristus på nytt vid varje mässa.