Det är lite trist gråväder och jag har precis kommit hem efter tre dagar med svenska (och några norska) trosrörelsepastorer på vår gård Ribbingebäck utanför Uppsala. Det har varit väldigt roligt men känns lite i kroppen efter ganska många sessioner, predikande och samtal. Vi har dessa träffar ca 2 gånger per år och har haft så i många år. Det är alltid lika inspirerande och en så bra möjlighet att både undervisa och dela erfarenheter, att stämma av var vi är, vad vi upplever Herren säger och vart vi tror vi är på väg. Det kändes som om alla pastorerna åkte hem nöjda och glada. Inte minst lovsången har varit väldigt stark och betjänande.

Vi tar upp olika aktuella ämnen och i år har vi också talat en del om enhet, sann andlig enhet kontra falsk. Det var mycket bra och också roligt att höra hur de olika församlingarna har en så mycket mer breddad enhet på sina lokala platser. Här har det definitvt skett en islossning i Sverige under de senare åren.

Det är också härligt att höra hur man både djupnar i förståelsen, sträcker sig utåt men ändå är trygg i sin egen identitet. Varje del av Kristi kropp har ett bidrag att ge. Undervisningen om tro i förtröstan på Guds Ords tillförlitlighet, Andens liv och öppenhet för de andliga nådegåvorna, behovet av ett personligt liv med Jesus, motivation för evangelisation och mission och en större skicklighet i och förväntan på församlingstillväxt är sådant som vi arbetat med nu i åratal och som på olika sätt sprider sig i kristenheten i Sverige.

Det är viktigt både med pionjärarbete i en trosatmosfär och ett förvaltarskap av ”den tro som en gång för alla blivit meddelad åt alla de heliga”, Judas vers 3. Vi lever i en tid då mycket av den kristna tron faktiskt riskerar att raseras och på vissa ställen går det mycket fort. I en sådan situation är det viktigt att troende hittar varandra och att en sann enhet förökas så att vi tillsammans kan bli slagkraftigare. Det verkade alla våra pastorer vara rörande överens om. 

Under hösten har jag i princip besökt alla våra olika fält och sammanräknat träffat flera tusen pastorer. Det har varit en intensiv höst må jag säga. Nästa vecka blir det en kort resa till Singapore och då kommer en del av våra indiska missionärer dit och jag träffar även en del kineser. Sedan blir det lite mer tid åt Sverige och jag måste säga att jag känner, inte minst efter mötet med våra svenska pastorer, mer för Sverige än på länge. Jag tycker det känns som en föraning av något stort och härligt som Herren är på väg att göra i Sverige. I ett sådant, viktigt men känsligt skede, kan det lätt gå över styr med aggresiva lärostrider och splittring och både hån och hat. Jag har skrivit lite om detta i en ledarkommentar i Världen Idag. Låt oss se upp med dessa faror och istället söka Herrens ansikte med våra syskon för det som Jesus vill göra i vårt land idag. Då kan det ske mycket!!