Billy Graham, den evangelikala kristenhetens ”påve” är en av mina absoluta föredömen. (Enligt samma kategorisering skulle Yonggi Cho vara den pingst-karismatiska kristenhetens ”påve”. Han tillhör också en av mina förebilder.) Billy Graham hörde jag ”live ” första gången i början av 70-talet, jag tror det var 1974, då jag var med om en enorm Youth-konferens i Bryssel med ca 10 000 ungdomar från hela världen. Konferensen pågick på dagtid med seminarier och gatuevangelisering i Bryssel då vi inbjöd till Billy Grahams kampanj som pågick varje kväll i 5 dagar. Det var en enorm upplevelse att höra honom kväll efter kväll och se människor i skaror komma fram till podiet och ta emot Jesus Kristus.

Det har skrivits många böcker om Billy Graham. En som jag läste tidigt och som inspirerade mig att drömma om evangelistens tjänst var av John Pollock. Det är en av de mer kända biografierna om Graham men det finns många att välja på, inte minst hans egen självbiografi ”Just as I am”.

Under president Clintons tid fick Billy Graham den amerikanska kongressens hedersmedalj. Genom en vän fick jag möjlighet att vara med på middagen efteråt som firade både Billy och Ruth Graham för detta i Washington. Det kryllade av predikanter och kongressmän och Bill Clinton dök upp och gratulerade och gav Graham en annan utmärkelse. Då tvingade Graham president Clinton att stå som en småpojke och höra hur Graham berättade om hur Clinton kommit fram i ett väckelsemöte och gett sitt liv till Gud och Graham frågade ganska ihärdigt om det fortfarande höll. Det var mycket speciellt att se detta.

Billy Graham har ett oerhört fascinerande liv som evangelist och har betytt fantastiskt mycket för miljontals människor över hela världen genom sin raka förkunnelse om omvändelsen till Jesus. Han är värd att hyllas på sin 90-års dag!