Runt om i Europa finns stora affischer med ”grattis till Obama”, nästan i Frälsarkategorin. Nu skall Obama frälsa världen, om man skall tro affischerna i Rom och Milano, inte minst från den onde Bush som snart har satt sin sista potatis. Förhoppningarna är skyhöga när det gäller Obama men situationen för honom är allt annat än given, inte minst med den verklighet USA befinner sig i, med en verkligt allvarlig ekonomisk situation och två krig som båda går uselt. 

Obama är en otroligt duktig och medryckande talare, i mitt tycke nästan för duktig. Kanske är det mitt europeiska sinne som reagerar över hur oerhört entusiastiska människor blir över saker som ibland är fullkomliga självklarheter. Vad säger han egentligen, egentligen???  Förutom att han vill, vad alla alltid vill, nämligen förändring. Men han säger det med en sådan utstrålning och amerikanerna faller som käglor, många europeér också. Busheran är definitivt förbi.

40 år efter Martin Luther Kings död är en afroamerikan president i USA. Det är stort och mycket viktigt. Det är en generation efter medborgarrörelsens kamp och offer. Det är nästa otroligt, och osmakligt, att tänka sig att det inte var mer än 40-50 år sedan de svarta i USA inte kunde rösta på många platser. Sedan dess har många inte velat. Nu kom de ut i massor och trängdes kring vallokalerna för at ge Obama sin röst. Det där ett definitvt och mycket viktigt genombrott.

Hur blir hans politik? I mångas tycke är den för liberalt vänster och  han följer en hopplöst sekulariserad agenda i vissa moralfrågor, inte minst i abortfrågan. Precis som med Clinton kommer han av den amerikanska verkligheten säkert att tvingas mer och mer åt mitten i många frågor. Han vill lyfta medelklassen och hjälpa de många miljoner fattiga som står utanför sjukförsäkringssystemet. Hoppas att han lyckas med detta. För att göra det måste han emellertid få fart på ekonomin snabbt och händer inte det under det första året så är risken att han inte återväljs. 

Obama står alltså inför en rad stora utmaningar som att fixa ekonomin, att avsluta krigen, avvärja fattigdom och förbättra miljön. Det är gigantiska utmaningar som inte kommer att lösas med retoriska slogans och knappast heller utan att bryta vidlyftiga vallöften. Ingen lätt uppgift precis när känslostormarna i valmötena skall förvandlas till exekutiva krafttag och ord skall bli handling.