Det är glädjande med ett antal välkända mediaprofiler som tagit ställning för Jesus Kristus. Det har väckt stor uppmärksamhet. Man ser också hur fler och fler kulturpersonligheter talar om Gud och kristen tro. Det kan vara allt ifrån finansminister Borg till historieprofessor Englund. Detta är roligt och mycket intressant.
I kölvattnet på det alltmer tilltagande intresset för kristendomen, som jag gläder mig mycket över och arbetar ivrigt för, så måste man ändå ställa lite frågor. Vad menar man egentligen? Ibland är det uppenbart att det är en personlig omvändelse till Jesus som åsyftas. Ibland är det en upplevelse av något andligt slag, ibland verkar det vara lite allmänt resonemang över möjligheten till gudstro. Just ordet ”gudstro” används mycket idag och det kan upplevas som ett ord som kan innehålla lite av varje, eller inte så mycket alls.
Överhuvudtaget används, i kristen media, mycket mindre sakligt bibliskt teologiskt vokabulär och mycket mer emotiva, känslomässiga ord som ibland tenderar till flum. Ibland används ord som egentligen verkar vara ganska tömda på sitt sedvanliga specifika innehåll och nu betyder något mer allmänt. ”Gudstro” är ett sådant ord. Ungefär som när ”frälsning” på 60-talet, och än idag, i vissa kretsar kom att bli helt horisontellt och betyda politisk omvälving eller hängiven AIK-are.
Väckelsekristna har ofta haft bråttom att få fram kändisar som vänt om i rampljuset, ibland alltför bråttom. Vittnesbördet är ofta härligt, ibland riktigt dramatiskt. Risken finns att personen ifråga inte är mogen för detta än och så kommer ett bakslag. Risken finns också att man snabbt, av välvilliga men naiva eller publicitetstörstande kristna, blir en auktoritet på något man inte egentligen vet så mycket om. Nyligen läste jag en intervju där en person började uttala sig om Bibelns tillförlitlighet. Det märktes snart att personen ifråga inte visste så mycket om detta utifrån kristna förutsättningar, men man gavs ett sken av att vara en auktoritet i alla fall.
Det finns alltså ett kristet vokabulär som används i den allmänna kulturen men som just därför också kan förändras i sitt innehåll. Här finns en risk att kända kulturpersonligheter när de kommit i närhet av den kristna tron, men inte nödvändigvis börjat följa Jesus på allvar, börjar omsvärmas av otåliga kristna som är snabba att lyfta upp dessa kändisar av olika skäl.
Två saker att tänka lite på: Det ena är att utifrån Skriften mer ingående studera den s.k. Nådens ordning, en gammal och beprövad själavårdsskatt från de inomkyrkliga väckelserna på tidigt 1800-tal, som steg för steg hjälpte människan i att identifiera var man andligt befann sig och så få hjälp att finna frälsningen. Inte minst Bo Giertz litteratur är en skatt att ösa ur där han enkelt och folkligt tar upp detta.
Det andra är att troende idag, på Biblens grund, måste bli mer bevandrade i det inre livets vägar så att man kan både förklara och vägleda människor rätt som verkligen är sökta av Gud. När Gud söker så uppstår en brottningskamp som går djupt i en människas liv. Det som då påbörjats är underbart men är inte detsamma som det färdiga resultatet och personen ifråga som är inne i denna process, kanske just i början av den, skall då inte vare sig ställas ut till beskådning eller lyftas upp som insiktsfulla auktorieter. Att människor är olika, söks av Gud på olika sätt, och befinner sig på olika platser i denna andliga process det är självklart och bara härligt. Det måste bejakas. Men det är inte detta jag främst talar om.
Till sist: Det är viktigt, inte minst i tider av begynnande väckelse, att det inte är världen eller oomvända människor som definierar vad den kristna tron egentligen är eller tillåts kidnappa klassiska kristna uttryck, späda ut dem eller ändra dess egentliga innehåll. Här har kristen media ett speciellt ansvar att inte falla in i populistisk atityd. Det går att vara tydlig utan att bli tung eller fastna i ”Kaanans tungomål.”
När kändisar söker Gud…….Då ber vi att Gud söker kändisar.
Gud passar ALLA oavsett kändisskap eller annan status. Och det är bra för annars hade det varit kört för mig.
Det är viktigt det här Du tar upp med att ibland släpps nyfrälsta fram i rampljuset för att vittna om Gud och sin frälsning.
En nyfrälst/nyfödd kan liknas vid en baby och skall hanteras därefter. Tas om hand och hjälpas i dom första stapplande stegen i det nya livet.
Det är en av anledningarna att man inte på vårt Rehab åker land och rike runt och vittnar om Gud. Har genom åren sett och upplevt många bakslag genom att människor ställts fram i ”rampljuset” och sedan har bakslaget kommit som ett brev på posten. Det var mycket vanligt förr att ”gamla rövare” skulle stå upp direkt och berätta om sin erfarenhet av Gud som nyfrälsta.
Så staus i samhälet har ingen betydelse för Gud för Han älskar alla och vill att alla skall finna Honom.
Hasse Gardelach i Gamleby :o)
Vid 5 års ålder på söndagsskola fick jag min första syn och tro på Gud. Mina föräldrar och omgivning var allt annat än kristna. Även om det i fyllan och villan vissa år skulle läsas julevangelium. Jag kan nu efteråt se hur Herren varit hos mig under min plågsamma barndom, och varje gång jag låg ihop krupen med svåra smärtor i magen bad jag enkelt en bön och VARJE gång blev jag helad.
1989 blev jag så FRÄLST! Alla runt mig hade bråttom att få in mig i div. aktiviteter. Det gavs inget utrymme till egen bibel läsning och allt skulle nu bli ett enda långt dignande smörgåsbord. Skickades tidigt ut på stridsfältet utan kunskap och vapen. Så självklart blev jag hårt åtgången och även om Herren stadfäste sitt ord med under, tecken och kraftgärningar blev jag rejält vingbruten.
Jag har de sista åren fått lära om en del galenskap som felaktigt ledarskap lärt ut. Gud välsigne de, och tack till ledare som du Ulf och flera med dig som GRUNDLIGT vill befästa ordet i oss. Joyce Meyer har också en otrolig smörjelse till undervisning som är en stor gåva!
Jag levde mitt kristna liv i stor fruktan under många år då jag inte hade grunderna rätt. Rättfärdigheten i Kristus har varit A och O för mitt genombrott och jag önskar verkligen att kristna inser vikten av att predika hela Guds rådslut för de nyomvända.
Väckelse startar hos omvända kristna som söker sig till den första kärleken och som är väl förankrade i Guds ord. Sen kan världen ta del av sanningen och skickliggöras för uppdrag, men det måste få ta sin tid.
Tack för att du bloggae om detta mycket viktiga och grundläggande Ulf. Själv reagerade jag väldigt då det för ett bra tag sen blev ”inne” att bära kors runt halsen. Det krävs mer än så för att bli ett med frälsaren!
Fick för en vecka sen efter träning dubbla hjärtslag och smärta. Bad och tackade Herren för läkedom, och symtomen kvarstod. Igår såg jag på Gudstjänsten från livets ord via web cast och Ulf bad då för någon med hjärtsvikt. Jag hade inte det men kände ändå att jag skulle ta tag i helandet, och DÅ försvann allt obehag. Mår bra idag och har inga känningar. Tackar Herren för det och är sååå tacksam! ! ! Var bara tvungen att ge Gud äran och tacka Ulf för lydnaden till Herren! TACK! ! ! ! !
Inspirerande och upplysande, men oxå liiite ledsamt Ulf. Det är sant att det finns en risk att snabbt lyfta fram kända personligheter och deras pågående omvändelse och frälsning. Men hur perfekt måste man vara för att få berätta sitt vittnesbörd? Hur långt i min frälsning måste jag ha kommit för att få predika för andra? För inte är det bara de färdigomvända som ska få synas? Alla vi andra som befinner sig någonstans mitt i processen, vem ska vi känna igen oss i? Målet ska vara klart utstakat och vi måste veta vart vi är på väg. Föredömen som har kommit längre är jätteviktigt att ha.
Jag ser inte dessa människor som auktoriteter (Englund mfl) när det gäller bibeltolkning etc, men det är ibland underbart befriande att känna att inte alla är perfekta. Äkta kristna – inte perfekta. Äkta kristna – med fel och brister – mitt i en process av att bli mer lik Jesus.
Frida, ingen av oss blir någonsin perfekta:)
Det jag själv kan vittna om är att det tar tid att lära känna Gud, och framför allt tar det tid att bli förvandlad av och genom Honom.
Det som sker när man tar steg ut tidigt är att man lätt kan mötas av sådant man inte är redo för och detta kan jag lova använder djävulen emot oss. Många härliga nyomvända har fallit av de då skickats ut för tidigt, och dessutom har de kanske även hunnit göra en del skada.
Sen håller jag med dig om att vi måste ha olika föredömen, och olika personligheter bland förkunnarna. Jag är inte perfekt, älskar Jesus och skulle i veckor kunna berätta om hur trofast han varit och är. Fast jag har haft två saker emot mig, ett, jag är kvinna, två, jag har inte alla teologiska utläggen inlagda i hjärnkontoret. Dock har Gud användt mig och gör så trots och inte p g a. Sen behöver jag också gräva djupare i Guds visdom och skatter.
Så vill du träffa på en icke perfekt Jesus älskande och ödmjukad kvinna som numera LÄRT att utan nåden är jag inget, så finns jag här:))
Gud har inte anseende till person, och därför tog han en ofullkomlig kvinna som mig till att göra Hans vilja, sen har Han humor också;)
Förstår vad du menar Frida, och det är viktigt att man får vittna efter måttet av sin tro, men jag tycker ändå att Ulfs kommentar är mycket viktig och träffande. Det finns en risk att människor bekräftas i sitt ”väckta tillstånd” och sin gudsupplevelse SÅ till den milda grad att de faktiskt inte kommer vidare till verklig kristen tro. När man t.ex. läser en bok där den som skriver inte kan tro att Jesus dog som offer för hennes synder – tacksamhetsskulden skulle ju bli olidlig då – känner åtminstone jag både sympati med ärligheten och sorg över att människan inte nått fram till Glädjen i denna alls inte ”olidliga” tacksamhet! Men det är bara Gud som dömer, och Hebréerbrevet talar uppmuntrande t.o.m. om det basala ”att tro att Gud är till och att det lönar sej att söka honom.”
Den bistra verkligheten är ju den att man både inom Svenska kyrkan och Missionskyrkan kan få höra teologer och präster/pastorer(!) förneka Jesus som det offer som sonar våra synder. (Ja, inte bara våra utan hela världens). Kan man ha överseende med nyväckta människor, känner jag bara vrede över teologernas förnekelser.
Carola har beholdt sin tro tross at hun er en av Sveriges største kjendiser. men et er ikke mange som er så radikale som hun er, av de som også når et ikke-kristent publikum.
I Norge finns det mange kjendiser som har en kristen tro, men hvor dypt det stikker, det vet de bare selv.
De bruker å være litt mer religiøse rundt juletider..
Det fenomen som du tar upp är tidstypiskt. Kändisar tycker om politik, moral, världsfrågor och lämnar ut sina strömmingsrecept med samma frenesi i dagens samhälle. Bloggare, ofta såpakändissar. uttalar sig om aktuella frågor i termer av svordomar och kategoriseranden.
Allt fler börjar dock tröttna på detta. Bruno K Öjen, av alla människor, berättade hur trött han är på all medial idioti som hindrar det levande filosofiska samtalet.
Jag tror att du är klok i detta att en känd person som plötsligt blir en troende människa inte nödvändigtvis direkt vill berätta om denna djupa upplevelse i kvällspressen. En av anledningarna till Göran Skyttes framgångar är att han tilläts att söka och finna den Gud som ser i det fördola och efter många års andlig mognad var han redo att bli ett vittne som i kraft av sitt namn, kallelse och vår tids längtan efter kändisskap blir mycket uppmärksammat. Om han, när han satt på psykakuten i början av nittiotalet och bad sina första stapplande böner i en tom kyrka, hade tvingats ut att försvara en sin spirande tro hade det inte blivit bra. Kristen tro är som allt annat, vi börjar, för att använda mig av en sportliknelse, i knatteserien ,går via junioåldern upp till seniorfotboll i division 2 och sedan upp i Allsvenskan och ev. ut i Europa efter många års träning och matchande.
Gud arbetar med oss hela livet. Vi måste som kristna bli lite mer avslappnade och förtrösta oss på att Gud leder oss i den takt han vill och till de uppgifter som passar just för dig. Vi får börja som nyfrälsta andliga knattar och kan sedan efter decenniers vandring med Gud vara rustade att bli en av de som står i den främsta linjen som talespersoner för ett mångtusenårigt kristet arv.
För övrigt så tycker jag att församlingen Livets ord skall ta steget ut och bli ett brett ekumeniskt center för alla jesus- troende i hela Sverige. Det är ni redan i praktiken men denna roll i svensk kristenhet kanske skulle understrykas med namnreformering.
Tack för din förkunnelse, den styrker mer än du kan ana
I kristus
Politrucken
Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma den boken tycker jag är ett fint komplement till bibeln
Skriv gärna något om din/Livets ords syn på kvinnliga präster, pastorer, förkunnare etc. Noterar att de över huvud taget lyser med sin frånvaro i era (större) konferenser. Youth är ett bra exempel. Var ni sex-sju gubbar och utöver det en handfull rockband uteslutande fyllda av grabbar? Något ditåt i alla fall. Har Livets Ord svängt av mer traditionellt också i denna fråga (även om ni aldrig varit särskilt jämställda …)?
Jag tycker att kändiskulten inom frikyrkan är tragisk…och det gäller inte bara diverse kändisar som ska synas och uttala sig om ditt och datt, utan även att pedikanter och lovsångare etc görs till kristna kändisar inom församlingarna och ställs på pidestal och dyrkas på ett osunt sätt.
mvh
Jag tror att kristna offta varit för snabba med att knuffa ut kändisar i strålkastaren och säga; ”Titta vad vi lyckas med.” Nu kanske det inte är de ordalagen och hjärtat bakom handlingen. Men ´hur tänker en som inte är kristen.
Nu när det blir mer och mer öppet gentimot kristenheten så tror jag vi behöver förbereda oss på att svara på frågor som nyfiktna som inte är kristna har. Då är det viktigt att inte brusa upp. De som frågar kanske har ärliga frågor. Då är det viktigt att vi svarar lungt ärligt och konkret på dessa frågor. Inte på ett teologist sätt där ingen förstår vad vi säger. Utan på ett språk som inte är religiöst. Utan på ren Svenska.
Detta med kändisar som blir sedda som auktoriteter på ett visst område bara för att man ”råkar” ha setts i TV några gånger är ju så sjukt.Den ”kändiskultur” vi har idag är skadlig både för ”kändisarna”själva och alla dom som lyssnar och ohämmat tar till sig varje ord från deras tunga!
~Niklas
Tack Hasse i Gamleby för att du påminner oss om vikten av att skydda ”de små andliga nyfödda”! Jätteviktigt! Det fördärvar nämligen inte bara de andliga barnen, utan också ”publiken” som blir alltmer sensationslysten och konsumerar vittnen som om de vore just ”kändisar”. När de sagt sitt, vänder man öronen åt något häftigare…
Sedan har de ”riktiga kändisarna” saker att tampas med som vi andra ”vanliga dödliga” inte förstår alltid. Bara det att ta emot folkets jubel för sin egen ära, som ju är den där motivationsfaktorn – ”kicken” – som driver kändisar vidare. Och icke att förglömma – de stora pengarna. Sånt har fått stora gudsmän på fall, så låt oss be om en genomgripande helgelse (över hela vårt land) när vi ändå ber om väckelse!
”Imanuel” menar att Livets Ord ”aldrig varit särskilt jämnställda”. Jag tänker på Rani Sebastian och Ingrid Lilja som sannerligen inte varit några ”underkuvade stackare” – på Livets Ord! Bara en parentes… men jag ser gärna att pastor Ulf tycker till om saken. Under tiden läser jag om Debora i Domarboken… 😉
Hahaha har precis talat med svt och bett de sända Göran Skyttes program med Ulf Ekman i repris. De verkade hålla med om att det kunde finnas ett intresse för allmänheten att se:)
Minns inte själv vad som sades i detalj men mindes att jag bad och att Göran blev berörd av Ulfs lugn. Så be gärna att detta program sänds igen. Vi ska ju använda mammons goda, och massmedia kan behöva ge Sverige en Gudsman på bästa sändningstid.
Var frimodiga och tjäna Herren med glädje!
Amen