Jag tror vi lever i ett andligt skeende som är mycket positivt men som också blir obehagligt för djävulen om det fortsätter. Detta skeende innebär en fördjupad trosvandring där vi lär oss leva av Guds löften på allvar, en större kärlek till våra medsyskon, en nyupptäckt enhet i Kristi kropp och en manifestation av Guds härlighet och närvaro bland sitt återupprättade folk. Resultatet av detta kommer att innebära en mycket större slagkraft i förkunnelsen av evangelium om Jesus, en ökad förmåga att nå ut till onådda lager av moderna människor i vårt samhälle och ett ökat inslag av Andens övernaturliga manifestationer, så som vi ser det hända i NT. Det handlar om en återupprättelse av evangeliet och av Kristi kropp i en tid av ökad sekularisering som oundvikligen ligger framför oss. Det är både spännande och bistra tider men kommer på alla sätt säkerligen bli mer likt den nytestamentliga värld vi läser om i Bibeln.
Trots den ökade sekulariseringen, som inte minst visade sig i TV 2 genom ett näst intill ointelligent tendensiöst danskt program som försökte ”bevisa” att religion är en parasit på hjärnan, så kommer vittnesbördet om vem Jesus är och hur han förvandlar moderna människors liv att blir alltmer offentligt. Gud gensvarar alltid på avkristning med att skruva upp strömmen från himlen.
Därför är den dragning Anden lägger i troendes hjärtan att komma mer samman i Jesus något mycket viktigt. När svensk kristenhet kommer samman, renas och upprättas, så kan Guds Ande verka igenom oss på ett mycket starkare sätt. Det kommer att bli nödvändigt för framtiden för ett starkare andligt genombrott i Sverige. Genom en äkta enhet och inbördes kärlek kommer världen att förstå att Gud har sänt Jesus, säger Jesus själv i Joh. 17:21-23.
Därför är det viktigt, att från våra olika utgångspunkter, att våga gå emot trons centrum. I centrum finns Jesus som Herre. Där finns korset och försoningsblodet. Där finns Skrifterna. Där finns Andens verk igenom tiden. När troende från olika bakgrunder bekänner sig till dessa fyra enkla (inte egentligen så enkla, de kostar på) punkter då finns förutsättningar för början till ett starkt byggande av Andens tempel, Guds boning i Anden, Kristi kropp.
Här, vid korset, finns det oändligt mycket mer som förenar än som skiljer. Här finns Guds kärlek som smälter ner oss alla, förvandlar och upprättar oss. Här, i en äkta gemenskap med Jesus uppstår också en äkta gemenskap med syskonen och ett andligt igenkännande av Kristi kropp. Tonen blir kärleksfull, förlåtande och försonande, inte misstänksam, hånfull och föraktfull. Visheten blir ren, mild, full av tålamod, eftersom den kommer från himlen, inte högmodig, avundsjuk, uppblåst eller bitter som den är om den kommer nerifrån. Jak 3:13-18. Så kan vi tillsammans växa upp till trons enhet och till Kristi fullhet, Ef. 4:13.
Takk for oppbyggende ord til trøst og formaning.
Veldig godt å lese.
Gud velsigne deg og din familie med all åndelig velsignelse i himmelen i Kristus! 🙂
Vi lever verkligen i intressanta tider. någonting nytt visar sig. Jag tror på en ny starkt vidrörande av vårt land och resten av världen. Men det blir nog inte så som vi har räknat ut att det ska bli. Men är vi bara känslig för DHA så kommer vi att få se många som ger sitt liv till Jesus.
Under vissa väckelser så har folkmassorna köat utanför kyrkorna för att bli frälsta. Jag tror inte vi idag kan förvänta oss detta. Men då är TV och Radio ett effektivt redskap att visa folket vem Jesus är. Och vad han vill och kan göra idag. Jag tror även att du och jag är och kommer att få vara levande annonspelare för Jesus. Då blir helt plötsligt mitt liv och mina handlingar mer slagkraftiga än vad jag/vi trott.
Fil 2:12 Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydiga, så arbeta med fruktan och bävan på er frälsning, inte bara som när jag var hos er, utan ännu mycket mer nu när jag inte är hos er.
Amen. Väldigt bra.
Vad är tonen i dagens ”antienhetsdebatter” ett tecken på…? Ett tusental år av distansering mellan oss som tror väcker oanat mycket av det senare du skriver om. Men tillsammans är vi kristi kropp. Bra fokusering i det här inlägget. Det handlar ju verkligen inte om en ”ytlig” enhet. Jesut-Korset-Skriften-Andens verk -där har vi det!
Tack Jesus!
Mkt bra.
Undrar dock när du skirver:
”När troende från olika bakgrunder bekänner sig till …Andens verk igenom tiden( …)”
Menar du då Traditionen?
bless
Här, vid korset, finns det oändligt mycket mer som förenar än som skiljer. Här finns Guds kärlek som smälter ner oss alla, förvandlar och upprättar oss. Här, i en äkta gemenskap med Jesus uppstår också en äkta gemenskap med syskonen och ett andligt igenkännande av Kristi kropp. Tonen blir kärleksfull, förlåtande och försonande, inte misstänksam, hånfull och föraktfull. Visheten blir ren, mild, full av tålamod, eftersom den kommer från himlen, inte högmodig, avundsjuk, uppblåst eller bitter som den är om den kommer nerifrån. Jak 3:13-18. Så kan vi tillsammans växa upp till trons enhet och till Kristi fullhet, Ef. 4:13.
Underbara ord Ulf. Verkligen!
Det som gör mig så konfunderad är hur du då raljerar, hånar och har en sådan ickemild ton mot de som inte hunnit ifatt dig i din svängning och bemöter dem med respekt.
Läser man exempelvis din senaste ledare i Världen idag, upplevs det snarare som om du skämtar bort människor med en annan åsikt än vad ni har.
gick det bra med texten
Vad härligt att du hinner blogga Ulf, lite härligt beroende framkallande erkänner jag villigt att det har blivit att ta del av det du skriver och uttrycka vad som spontant kommer upp inom en:)
Vad jag har längtat efter den här sortens helande ord. Läkedom, försoning, förlåtelse, andens enhet. En lisa för min själ.
Vem av oss kan med alla bekymmer lägga en endaste aln till vår livslängd.
När vi slutar bekymra oss(skvallra) över hur det är ställt i grannens, församlingssyskonens liv så kan vi luta oss tillbaka och uppleva en himmelsk atmosfär tillsammans MED de som älskar Jesus!
Varje morgon(nåja nästan)börjar jag min dag med livets ord härliga sång ”land efter land, stad efter stad”, tårarna rnner ned som ett barn på julafon av lycka. Äldre sånger med härliga texter! Inte att förakta=)
Jag ser hur Jesus kärlek kommer varje argad själ till del, och där försoning, kärlek och nåd är verksam där går Jesus omkring och gör under, tecken och kraftgärningar i den helige andes kraft.
Låt mig avsluta med ord ur den härliga sången ”land efter land”…..
”..så ljuvliga är fotstegen av dem som kommer med glädjens budskap. evangelium. Ja välsignade är dem som kommer i Herrens namn och varhelst de går där tränger himmelriket fram2 AMEN! ! ! !
Tack för ämnet.
Detta borde vara självklart att leva så här för alla oss kristna. Men ändå så svårt ibland.
I vår församling står vi hjärta vid hjärta, tätt, tätt intill varandra.
Och jag tror att detta att tillhöra en levande församling hjälper oss att fostra varandra in i just detta Du tar upp.
Men att få sitta där intill korset vid Jesu fötter och uttrycka min tacksamhet til Honom är ändå det som ”bygger upp” mig mest som kristen, förutom Ordet och bönen.
Med mycken välsignelse och vänskap;
Hasse ”Kompis” Gardelach i Gamleby :o)
Jo, enhet er utvilsomt viktig. Det stemmer godt med Jesu ypperprestelige bønn. Det finnes herlige brødre og søstre i alle kristne sammenhenger, som vi skal elske og ha samfunn med.
Men: Ordet sier klart og tydelig at det SKAL finne sted et stort avfall (apostasia) før Herrens dag. Ordet apostasia beskriver menighetens åndelige avfall. Et AVVIK fra sann, bibelsk kristendom.
Hvis dette avfallet/avviket SKAL skje før Herrens dag, finnes det et par spørsmål:
a) Hvor NÆR er vi Herrens dag?
b) I hvor stor grad har avfallet / avviket allerede begynt?
Og ikke minst: I hvor stor grad kan sanne troende ha gemenskap med sammenhenger som er sterkt avveket fra bibelsk kristendom? Hva er kriteriene og forutsetningene for at gemenskap og enhet kan finne sted?
Kanskje vi også gjør lurt i å huske på at Åpenbaringen beskriver en universal, kompromissende kirke – et skjøgevesen? Der er det i sannhet også enhet, men ikke den enhet som Jesus ba om…
Vill bara säga att det är bättre ledarskap du visar än Lewi Petrus o Sven Lidman på sin tid.
Kan väl inte säga så mycket mer än Amen. 🙂
Kloka ord Ulf. Om vi alla rör oss mot det centrala så kommer vi både närmare varandra och Kristus. Däremot när stora delar av enhetsrörelsen menar att vi ska se påven som enhetens symbol blir bilden en annan. Och när de som har ärliga frågor om detta klassas som hatiska och inskränkta, då skapas förvirring. Förstår du hur jag tänker?
Jag tycker det Morgan A säger är vicktigt. Om avfallet i den ytersta tiden att vi ser upp med det Och falsk enhet.Så vi inte blir en del av det hur stort det än blir och nära oss det än kommer. Utan istället blir trogen Gud in i döden hur högt pris vi än själva får betala…
Och Jhon 15 :13 Sa ju Jesus : att ingen har större kärlek än att han giver sitt liv för sinna vänner. Och det är tycker jag ett sant bevis på att man mognat i sin tro på Gud .Och Guds nåd när vi är villig att offra allt för Gud och männisckor . För att om möjligt det ska bli och förbli troende och få det bra redan på Jorden och för gott sedan i Himmlen . Och då vill vi släppa på all prestige också ,tror jag.Och ta emot och ge nåd från Gud och till varandra och oss själva . Och älska och välsigna Gud och varan och oss själva och Livet och Guds ord . Och om vi felat i tro och lära handel och vandel . Ödmjuka oss under Gud och Guds vilja och ta emot vår fostran och tukcktan och bättring med . Annars blir det inte helt som Gud vill. Klgv 3:22Herrens nåd är det, att det icke är ute med oss,ty det är icke slut med hans barmhärtighet . 23 Den är var morgon ny, ja , stor är din trofasthet . Frid Ronny
Det här är ju så bra, så bra!! Jag har stillsamt förundrats över rädslan och skeptismen som lyser mellan raderna pga. att Ulf nu öppnar hjärtat mot kristna som har en annan tradition än vad vi själva har (vad nu vi själva har att komma med egentligen…? Jag menar hur många s.k trosförsamlingar har inte klappat ihop de senaste 10 åren?).
Tänk er in i när hela städer söker Gud! 50.000 på Ullevi som ligger på sitt ansikte i tillbedjan inför den Allsmäktige, och härligheten faller. Då tror jag inte att det första vi frågar varandra om är ”vilken nattvardssyn har du”? Läran är absolut viktig, men om nu Guds ande blir utgjuten över delar av kroppen som inte har exakt samma lära som vi, så måste väl det ändå betyda att Han älskar dem som sina blodköpta barn, eller? Jag tror att vi nu börjar gå in i en profetiskt tid där Gud drar alla sina barn närmare sitt hjärta. Denna tid har nog Herren längtat efter länge.
Många varma hälsningar
Magnus (pianisten i Norrköping)
Amen.
Är man ledare för en så stor skock med får som du är pastorn, kan man inte förklara nog många gånger. Inte minst som vi ibland är mer fårskalliga än lovligt. 😉
Amen,ora
Jag är med på vägen emot trons centrum. I centrum finns Jesus som Herre. Där finns korset och försoningsblodet. Där finns Skrifterna. Där finns Andens verk igenom tiden.
Därför känns det lite underligt att jag är en av dem som anses ha gamla och väl permanentade fördomar om katolska kyrkan, med rädsla för enhet. När jag citerar bibeln visar jag teologiskt hat och använder de teologiska sanningarna som släggor och hånet, föraktet och högmodet lyser ur ögonen på mig, som är en av de ”renläriga”.
För egen del anser jag att inget av detta stämmer på mig. Min syn på katolska kyrkans lära grundar jag bl.a. på vad de själva har skrivit i sin katekes, vad biskop Anders Arborelius har skrivit i sin bok Trosmeditation och i Dekret om fullständig avlat under Paulusåret och mycket annat.
Det är varken teologiskt hat, hån, förakt eller högmod som driver mig utan en stor sorg över att det nu predikas enhet med den kyrka som genom sin lära hindrar människor från att bli frälsta och på så många områden har en lära vid sidan om Skrifterna.
För mig är enhet mellan kristna en självklarhet. Jag har trossyskon som inte delar min syn på dopet, församlingen, andedopet, helgelsen mm, men de predikar ”Tro på Herren Jesus så blir du frälst”. Där finns en enhet utan rädsla. Studerar man katolska kyrkan predikar de en annan frälsningens väg. Ingen blir frälst utanför katolska kyrkan. Dessutom deras lära om påven, traditionen, bön till Maria, skärselden. Studerar man allt de lär ut säger jag nej till den enheten. Men jag är ändå på väg emot trons centrum.
Per Westerberg
Församlingen Ordet
Munkedal
Per Westerberg, vem har sagt att Ulf menar dig? Du är väl en av de mer nyanserade debattörerna. Ingen har väl sagt något emot att diskutera frågan. Men det finns verkligen andra enhetsskeptiker som hånar och föraktar och som inte andas Guds kärlek, utan något helt annat.
Det var bra skrivet, Ingvar Berger, så har jag också uppfattat det.
Jag håller helt med Tomas och stefan L,var försiktig.
Snälla kristna bröder,
låt den helige ande befria er från inskränkta fördomar mot katoliker. Denna kyrka har överlevt i 2000 år med usla påvar, skandaler och maktbegär och är idag större än någonsin. Varför, jo för att på fruken känner man träden och Gud har gjort och gör mirakel genom denna gigantiska kyrka trots dess svaghet.
Denna kyrka är också intressant då den mer än någon annan kyrka sätter biblisk kunskap högt. För att exempelvis bli broder i vissa ordensällskap krävs 10 år av krävande teologiska studier och sedan ett liv helt vikt för Gud. Hur många unga pastorer i frikyrkorörelsen skulle klara av dessa krav?
Om du forsatt har fördomar så uppmanar jag dig att läsa exempelvis Wilfrid Stinissen böcker. Det finns en rikedom i denna kyrka som kan berika vilken from pingstvän som helst. Därmed inte sagt att du behöver konvertera. Det är som Joyce Meyer brukar säga ” sitting in a garage doesn´t make you a car”
Vid korset hos Jesus finns allt du söker. Kom ihåg att du skall tillbringa hela evigheten med bland annat munkar, påvar och kardinaler. Det är lika bra sitta vid Jesu fötter och succesivt vänja sig vid detta faktum redan i detta livet.
I kristus
Politrucken
I Joh.17:21-26 ber Jesus till Fadern för alla oss som tror på honom. Sista versen säger Jesus, 26. Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på det att den Kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem.
Beroende på vilka vi är och varifrån vi kommer så ser kärleken ibland olika ut och tar sig också olika uttryck.
1 Kor.13:1-13 visar oss Guds slags kärlek och hur den tar sig uttryck. Den är tålig, och mild. Avundas inte, förhäver sig inte, den uppblåses inte. Den glädjer sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.
Ibland blir ord bara tomma floskler. Vi säger att vi vandrar med Gud som ÄR kärleken, och sen ser vi flisan i vår broders öga men missar bjälken i vårat eget:)
Inatt drömde jag om att Guds ande ville hela människor men att människors färdig stöpta s k ordningar hindrade flödet och smörjelsen.
Jag såg hur den helige ande redan i början av ett möte ville hela människor, men att andra försökte stoppa det. En kör sjöng upp och när klockan var vid ett visst klockslag började de sjunga och fick order om att överrösta det anden ville ge människor. Jag såg en jättestor lokal med många blåa stolar, men bara knappt hälften satt det folk på.
Jag tror bröder och systrar att Herren vill något med denna dröm varför jag känner mig manad att förmana alla de som hindrar anden i möten. Gud är ordningens Gud, absolut, dock kan våra invanda mönster bli hinder för Guds smörjelse.
Vi MÅSTE ge Honom mer utrymme. Sitt ned, hälsa på fem, sträck händerna, blir snabbt lagar som vilket program som helst. Vi kan inte bestämma åt/över hur Herren vill komma. Den helige ande vill ibland komma som en tyst bris, men vi överröstar honom och går hem från möten tomma och besvikna. Det gör Herren upprörd.
Led mig på RÄTTA vägar för ditt namns skull. Den attityden måste vi ha allihopa. Gud vill väckelse och enhet men på Hans villkor, inte dina och mina!
I Kristus
Madeleine
Jag tror att Djävulen har haft det otrevligt de senaste 2000 åren. Kriget är ju vunnet! Nu handlar det om att göra något åt vår egen trolöshet.
När det gäller den Romerska Katolska Kyrkan så är det väl inget som säger att även den kan ”reformeras”. Det finns mycket som är skumt med RKK men det innebär ju inte att Gud inte vill riva religiösa berlinmurar för att nå sina barn.
Jag tror Gud kallar oss till frihet – inte till nya religiösa mytbildande former, och då spelar det nog ingen som helst roll vilken kyrkotillhörighet vi har.
Jeg tror vi lever i de siste tider. For i de siste tider skal det komme mange nye lærer som skal føre til og med kristne vill. Kansje for en enskild person så kan den katolske kirke være ny. Men historisk sett så er den veldig gammel. Jesus sa til Peter at på Peter ( som betyr klippe) skal Gud bygge sin menighet.
Det har den katolske kirke tatt på alvor, og de har etter det hatt en biskop som har sittet på Peters stol. Det har de gjort fordi de har tolket Jesu ord slik.
De har vist at de står fast. Som en klippe. protestantitiske forsamlinger forendrer seg. Bare se på statskirkene i Norge og Sverige! De er ikke til å kjenne igjen fra hvordan de var for 100 år siden. Men den katolske kirken må stå fast, fordi de har en på Peters stol som har fått i oppdrag å bevare de kristne grunnsannheter som de har hatt til alle tider og som grundes på Guds ord.
Skal vi følge varninger i bibelen så er det de nye forsamlingene vi skal akte oss for, og ikke en forsamling som ble grundet av Jesus. Visst er ikke DKK fullkommen. men det var da ikke Petrus heller!
Jeg er så takknemlig for Ulf Ekman.
Bibelen advarer for to ulike sorters lærer. Den ene er lovløs, en lære som skal komme i den siste tid. Det kan derfor ikke være den katolske kirke.
Hva er egentlig forskjell på lovløs og løst i fra loven?
Og så er det en lære til man skal akte seg for. De som sier at man ikke skal få gjøre si og så. De som krever at man skal holde sabatt og bli som jøder.
Men hvor står det at man skal akte seg for den kirke som står støtt i 2000 år?
Jesus sier:
”Hold bare fast på det dere har, inntil jeg kommer.
Den som seirer, og som tar vare på mine gjerninger inntil enden, ham vil jeg gi makt over folkeslagene.
Han skal styre dem med jernstav og knuse dem som lerirkar, slik som også jeg har fått det av min Far.” Joh. Åp.
Er det å advare for den katolske kirke? Neppe.
Bless!
Enhet och integritet: Fadern, Sonen och Den Helige Ande är ett. Dock: Utan sammanblandning av personerna! Samtidigt tre och ett. Jag undrar, jag, om inte detta förklarar hur vi skall förhålla oss till varandra som lemmar i samma kropp?
Politrucken: Finfint!
Politrucken. Stinissen har jag läst. Det finns mycket bra där, men jag tappade suget när jag läste något i stil med: Skapelseberättelsen är naturligtvis bara påhittad (kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen från boken ”Sann människa”). Kanske inte det mest centrala i Bibeln men om vissa delar i Bibeln inte är sant, vad kan jag då lita på?
Hej
Tack för raderna
”TV 2 genom ett näst intill ointelligent tendensiöst danskt program som försökte “bevisa” att religion är en parasit på hjärnan”
Jag såg programmet också och trodde först att det var ett skämt, sen att det var nåt fel på mig men sen märkte jag att de ville ge sken av att vara experter, som kommit på det ultimata sättet att bli av med religion. Nästa steg borde ju bli att skaffa en medicin som tar död på pararsiten.
Hm .. vilken tur att det inte går att ta kål på Gud. Och inte mig heller för Gud bor i mig.
Herren välsigne dig och bevare dig för allt ont
Ida
Hej Ulf!
Titeln på ditt inlägg fick mig att tänka på en bok jag läste för några år sedan som heter
”The Quest for the Radical Middle”.
Den är skriven av en Vineyardpastor och handlar om Vineyardrörelsens historia och har som grundläggande utgångspunkt en teori om balansgången mellan radikalitet/karismatik å ena sidan och biblisk doktrin å andra (jag vet inte om de är motpoler men författaren förklarade det på ett väldigt bra sätt. (Sekt är här inget skällsord utan ska betyda ungefär ”ny gren på kristendomens träd”):
”A Sect begins through the new experience of a forgotten biblical truth. In order to enhance the life of the organism, organization is built to sustain it. Eventually routinization ensues and religion of the heart soon becomes religion of the head as well as the heart. A biblical balance is achieved and the sect/church is on the cutting edge and able to survive. With the passage of time, however, the radical middle becomes hard to sustain, precisely because it is a place of tension. The law of spiritual entropy presses the movement to choose a pole and become one or the other, to HARMONIZE THE DISSONANCE. The forces of evil push the new movement either away from biblical doctrine toward cultism or away from Spirit-led spontaneity toward dead orthodoxy and institutionalism.”
http://www.onlinethoughts.com/history/Quest_Radical_Middle.htm
Beträffande hur vi ska förhålla oss till andra kristna (grupper /samfund etc) så kommer jag ihåg att din mentor ”Lester Sumrall” brukade säga ( in the old days) att om någon (grupp) drar en cirkel omkring sej och utesluter oss, så kan vi alltid dra en större cirkel och innesluta dem (och alla kristna).
Det kan se ut som predikan om kärlek och en ny enhet kan vara lika provocerande för sekterism och partisinne, som trosundervisningen var för otron i landet.
För min del tror jag att om man vill hindra människor att se ljuset från evangelium och dras till Jesus så är
nr 1.
Bråka (offentligt) med andra kristna, strid om olika uppfattningar och läror, håna och döm andra troende gärna iklädda bibelord.
( Påminn alla om dessa sanningar och varna dem inför Gud att inte hålla på att strida om olika läror. Sådana diskussioner är meningslösa och leder till katastrof för dem som lyssnar 2Tim2:14 Nya Levande Testamentet)
Skulle man vilja tvärtom, att människor ska tro att Gud har sänt Jesus och att han älskar dem så tror jag att Jesus kan ha rätt när Han ber om samma enhet bland de troende som Fadern Sonen och Den Helige Ande har, som förutsättning för detta.
F.ö. salig är den som inte blir stött (offended) om pastor Ulf adresserar den nyblomstrande ”kristna???bloggelakheten” Kärleken är inte lättstött.
(forts. under min tid som sökande efter Väg, Sanning och Liv och insnärjd i österländskt/NewAgetänkande så träffade jag ibland på kristna debattsidor där man stred om olika dopsyner och andra läror och drämde varandra i skallen med bibelord. Minns att jag suckade ”tack och lov” är jag inte kristen. Betackade mej för att tillbringa evigheten i himlen med dessa grälande…Gud lyckades överbevisa mej iaf genom kunskapensord på Sergelstorg gnm några ”Livetsordare” fr Södermalmskyrkan. Senare gnm lite drastiskt budskap gnm tungotal och uttydning på ett möte.)
Jag tror att innan den enhet kommer som Herren talar om behöver MÅNGA göra upp med det som har varit. Inte ett ältande i någon slags självömkan, bort det! Fast jag vet att det sitter många sårade får ute i landet som farit illa när den karismatiska trosrörelsen slog drog fram som mest! Mycket gott, men också en del sjuka, som börjat mogna.
Vi kan inte bara trampa på människor, be Gud om förlåtelse och börja sjunga sånger och tro att allt är väl. Vi behöver gå till Korset, och det märks när människor varit där och ödmjukats. En enhet som inte i grunden handlar om förlåtelse, försoning och utsträckta händer tenderar att bli som sliskiga föredrag om positivt tänkande där alla tar varandra i handen och prisar sig själva.
Uttrycket ”avhoppare” har länge setts som någon avvart av människor som helst ska förvisas till en öde ö. Nu är det så att många ledare och pastorer i sin iver HAR agerat fel och syndat mot sin nästa. Vi har ett ANSVAR allihopa, men ledare ett ännu större. Att inte ha skuld innebär inte att vi slipper undan det vi gjort oss skyldiga till. Ibland måste vi be människor om förlåtelse, och DÅ kommer välsignelser och tillväxt. Allt som har med Herren att göra växer, tar form. Hela Guds ord handlar om sådd, skörd, träd som inte bär frukt etc. När våra liv inte går framåt, måste vi fråga Herren och rannsaka våra hjärtan
En herde har ansvar. Om jag behandlat mina barn illa och de vänder mig ryggen, måste jag som förälder ställa till rätta och lindra smärtan. Men om de nu har gjort fel då tänker du. Jo men FÅR gör gärna det och behöver MILD förmaning och inte hårda ord från en predikstol. Många av dessa
s k ”avhoppare” är varmt troende idag, men har blivit illa åtgångna. Och Herren visar mig hur han vill samla ihop de FÖRDRIVNA, utjagade ur församlingsgemenskapen och upprätta dem.
Visst kan många ha gjort fel, men den av oss som är utan synd kasta första stenen. I skåne sitter många härliga kristna själar som blivit så illa behandlade av självutnämnda pastorer, och de saknar gemenskap, men har sår. Ska vi förskjuta dem? Jag tror mig veta att Herren älskar ALLA sina barn. Bort med exklusiva klubbar och in med en kärleksfull o levande församling i Jesu namn.
Ulf du verkar vara på rätt väg, amen!!1
Den vildsinta debatt som nu rasar på ett par bloggar handlade ju från början om den katolska kyrkan. (Sedan har det också ifrågasatts om Jesus verkligen är Gud, och annat på den nivån.)
Katolska kyrkan har förändrats mycket, till det yttre, sedan Andra Vatikankonciliet 1962 – 65. Och den triumfalism som nog fanns tidigare – ”vi, endast vi, har sanningen” – hittar man knappast idag. (Katoliker och lutheraner har ju t.ex. 1998/99 enats om en gemensam deklaration om rättfärdiggörelsen.)
Katoliken kommer gärna till mässan en god stund före utsatt tid, och faller ner på knä och ber. Själva mässan börjar ungefär som i Svenska kyrkan, fram till bibelläsningarna (och predikan på söndagar). Men sedan faller katolikerna åter ner på knä och ber till sin Herre och Skapare, fram till nattvardsgången och en stund efter. Många blir också kvar en stund efter mässans slut för att be.
Vad tror nu ”kritikerna” om denna bön – går den upp till den Allsmäktige? Hör vår Fader i himlen, och hans Son, och den Helige Ande, alla dessa böner?
Eller blir Guds svar att ”Du är ju katolik. Du är inte frälst. Dig lyssnar vi inte alls på” ?
Staffan,
Jag tror att en av anledningarna till att debatten blir så vildsint är att båda sidor (om man nu ska se det som två sidor) målar upp varandra som demoner. Kolla hur meningsmotståndare beskrivs och du får en ganska bra beskrivning om hur vi tänker oss ”den lee” själv. Och det gäller verkligen båda sidor. Man lyssnar inte på varandra och vägrar beskriva varandras ståndpunkter så att motparten känner igen sig. Istället för att ärligt lägga fram sin sak använder man sig av låga och fula knep för att demonisera den som inte har samma syn som en själv. Men visst vore det underbart för ”katolikbekämparna” om de fick tag på ett kort där pastor Ulf kysser påvens hand, och visst njuter den andra extrema falangen när den får syn på en stolle som går med i en sekt i Småland som förnekar treehigheten i sin iver att ta avstånd från allt katolskt. Vi vill att våra meningsmotståndare ska se ut på ett visst sätt för då känner vi att vi har rätt. Är man politiker vill man inte ha en sund och schysst motståndare med tänkvärda åsikter. Det är lite som med EMU-debatten när ja-sidan målade upp nej-sidan som ett gäng ”främlingsfientliga”. Man VILLE att motståndaren skulle vara främlingsfientlig. 🙂
Svar till Ronny ; Sanningen gör oss fria.
Ge medmänniskan hopp,verklig uppmuntran och framtidstro ger inre livskraft.Att ta emot och ge nåd från Gud och till varandra och oss själva och livet och Guds ord.Tröga,kritiska och besvärliga individer vill man helst undanbe sig ifrån.Det ligger mycket Sanning i Dina ord Ronny Frid
Att gå mot centrum innebär också att närma sig mysterierna. Den belåtenhet som man ofta kan skönja i kristenheten med den egna förståelsen av tron är lite förbryllande. Förståelsen följer tron, när vi tar steg i tron ökar vår förståelse och den är inte fullkomlig förrän vi är fullkomliga. Att Sverige inte är en plats som kokar av glädje över Gud och vårt evighetshopp, och där Kristus är påtaglig beror kanske på att vi inte har förstått och tagit till oss evangeliet.
Undrar bara vad väktarna på muren ska göra…?
De som ska varna oss för villoläror som ser så bra ut men leder till avfall…
Ska vi verkligen släppa in vad som helst i våra församlingar?
Det står väl att vi inte ska gå i otro med de otroende..?
Det står ju i bibeln om förförelse och det är väl inom det kristna ledet som Gud pratar om.
Visst låter det bra med enhet men vilken slags enhet..?
Den som ger oss egen framgång eller den som ärar Jesus..?
Vi ska vara väldigt vaksamma och lyfta vår blick till Herren Jesus och inte till de sk stora gudsmännen som trots allt är människor också och kan ”gå fel”
Följer vi Herren eller följer vi människors påfund?