Det är underbart att träffa människor. Vi är verkligen skapade att vara sociala varelser. I mötet med andra människor är det fascinerande hur unik varje människa är. Vår individuella sammansättning är helt speciell. från person till person. Det vi har fått med oss och det vi kan kommunicera vidare till andra filtreras genom vårt eget speciella filter, vår egen unika personlighet. Så även om vi alla skulle säga samma sak kommer det alltid ut lite annorlunda. Det gör livet ännu mer fascinerande och spännande med ständigt nya vinklingar.

Ingen av oss lever för sig själv. Vi är individer men inte isolerade öar.  Självhävdelse och isolering hänger verkligen ihop. Det är så fascinerande att Gud är kärleken och att han är den Treenige Guden. Kärleken relaterar, söker inte sitt, utan relaterar till och lever för andra. Det är detta kärleksliv som karakteriserar Treenigheten och som vi dras in i genom frälsingen i Kristus. Därför är relationer mellan trossyskon så härligt och så viktigt. Det är underbart med trofasta vänner och fördjupade relationer.

Någon har sagt, vet inte om det stämmer, att en människa inte förmår mer än högst 15-20 djupare  vänskapsrelationer under ett liv. Resten är bekantskaper, kolleger och trevliga kontakter. Det ligger nog en del i detta. Risken är ju alltid att många relationer stannar på ytan, av brist på tid, intresse eller vilja till engagemang.

Då är det roligt när man upptäcker nya syskon eller gamla på nytt, hittar nya djup och odlar relationer vidare. Här är Den helige Ande en underbar hjälp. Han leder, introducerar och knyter vänner till oss. Äkta vänner, givna av Herren, är något av det bästa man kan få i livet. Har vi vänner är vi verkligt rika.