Det var faktiskt en viktig händelse när pingstpastor Dan Salomonsson, pastor för Pingstkyrkan i Uppsala, predikade på Livets Ord i söndags. Under Livets Ords 25-åriga existens har relationen till den svenska Pingströrelsen varit tidvis väldigt ansträngd. De gällde både på det nationella planet och på lokalplanet i Uppsala. En förändring uppstod i samband med ”kramen på Hovet” 1994 då Sverre Larsson kom över och hälsade på mig på scenen under en stor konferens med Yonggi Cho i Stockholm. Inte alla blev glada över den kramen. Steg för steg knöts kontakterna lite närmare. Sverre kom och predikade på Livets Ord för precis 13 år sedan, vilket var en smärre sensation då. Steg för steg har sedan barriärer brutits ner och relationer etablerats, vilket inte minst visat sig i att jag två gånger blivit inbjuden till att tala på Nyhemsveckan. Det har varit roligt och hedrande.
Stanley och Kjell Sjöberg, samt Birger Skoglund, har ju besökt oss men har stått i lite andra typer av tjänster för Herren. Enhet är också något som på olika sätt måste manifesteras lokalt. Som förste pingstpastor predikade alltså Dan i söndags på Livets Ord. Predikan var central och mycket bra. Inte minst tyckte jag att det var bra det han sa om att följa Jesus och inte ha sin trygghet i det bestående utan att ständigt vara i rörelse.
Detta gäller oss alla. Det är lätt att få sin identitet i det yttre eller i den senaste upplevelsen som man sedan vill permanenta för gott. Då blir nästa steg ett hot. Jesus däremot gick hela tiden framåt och vidare och att efterfölja honom är att hela tiden vara beredd på förändring. Förändring som har med att bättre kunna förstå och kunna följa Jesus på ett djupare sätt, inte bara förändring för förändringens skull.
Det är roligt att kunna ha en närmare och hjärtligare relation till våra syskon i Pingströrelsen som vi delar så mycket med; Jesuscentreringen, bibeltron, betoningen av försoningen genom Jesu blod som utgjöts på korset, samt Andens liv och gåvor. Det blir säkert mer och närmare gemenskap i framtiden på olika sätt. Detta är helt säkert en del i de olika positions- och attitydförändringar som sker för att vi tillsammans skall kunna nå ut med evangeliets kraft i Sverige. Jag är säker på att Herren vill upprätta Kristi kropp i landet så att vi tillsammans kan bryta igenom till väckelse.
Hej!
Det är en glädje o fröjd i hjärtat det som händer i denna tid. Herren vet vad Han gör o det är nåd att få vara med i skeendet, ständig för ändring o överaskningar. Det finns ingen annan väg o Herren är god som för oss fram på den. Tack Jesus för att du enar oss, inget är omöjligt för Dig….
Ps.133.
Bless, Malin
Grattis till födelsedagen igår Ulf!
Gud välsigne dig.
/Cecilia och Henrik.
Verkligen roligt att Dan Salomonsson predikade på Livets Ord. Med den gemensamma ”historia” vi har de senaste 25 åren, så är ju detta steg oerhört stort!
GRATTIS Dan, till detta historiska kliv!
Amen! Halleluja! Amen! Halleluja! Amen!
Ja vi är ju enligt Herren själv kallade att välsigna varandra, så det som sker är helt i sin ordning. Vad bryr sig Gud om församlingsgränser.
Hans ögon överfar ju jorden för att finna dom som i sina hjärtan hänger sig åt honom.
Församlingarnas olika principer har vi själva hittat på, oftast i tro att det är Gud som sagt det. Vad Han har sagt står i Hans levande Ord.
Hasse ”Kompis” Gardelach i Gamleby :o)
Och jag måste bara säja amen till blogginlägget och malins kommentar 🙂
Det jag tror behövs mer bland ledare är gåvan att skilja mellan olika andar. En kristen ledare kan inte förkasta eller ställa ute en församling eller predikant, om de ser och förstår att det är Guds Ande som verkar i församlingens liv och bakom personer i församlingen. Det är där enheten är, Guds Andes verk.
Det är härligt med gemenskap med trossyskon, med Pingst har vi ju väldigt mycket gemensamt som du skriver, inte minst troendedopet, som betydde oerhört mycket för mig.
Att få lämna sitt liv åt Jesus, uppleva en härlig frälsning och sedan begrava den gamla människan i dopets grav. Det är mer än härligt. Minns med glädje de dopförättningar som jag fick vara med om att se på Livets ord. Min förre man som dog i canser för 10 år sedan, tittade på Video från Livets ord varje dag den sista tiden.
En med dopförättning då du Ulf döpte i din röda T shirt var hans favorit. Han kom tillbaka till Gud igen efter 25 års tid, på grund av dessa videor. Evy
Det han sade om vägen ,att alla som går på samma väg fast på olika vis tyckte jag var bra.Att efterfölja honom i förändringen för sanningen ska alltid segra och även förståelsen
Hej Ulf,
Något som jag skulle vilja se lite mer av är sådana där möten som du, Hans W och Adernfors hade på nyhem. Det va ljuvligt att see glädjen och det gemensamma flödet i betjänandet av människorna som va där.
Mer av den varan.
Blessings
Jonatan S
Ja, vår rörelse har inte råd att ha frostiga relationer med en gudsman som du. Riktigt roligt att broar börjar byggas. Grattis i efterskott förresten. Åttonde va? Samma dag som mig. 😉 Frid!
…och Lucas Berggren, samordnare SEA, förresten. Vi firade ihop igår. Har du någon profetisk talmystik koppling får du gärna höra av dig.
Underbart att se att LO och pingst närmar sig varandra. Det var ett underbart budskap som Pastor Dan förmedlede till oss. Ett underbart budskap från Herren.
Det ska bli spännande att se vad Gud låter vexa fram steg för steg framöver.
Vilket fint vittnesbörd Evy!!
Låt oss tacka Gud stå för troendedopet!
Bless!
Rebecka
Nu har även undertecknad sett & hört pingstpastorn Dan Salomonsson predika, och han anden var över hans predikan när han talade om Jesus som ständigt är i rörelse. Det som vi också måste lära oss är att det varit ansträngt så länge mellan trossyskon.
Vi som varken kan klappa oss för bröstet eller ta åt oss någon som helst ära för det Herren gör och har gjort genom oss har hela tiden haft våra hjärtan öppna för gemenskap med syskon i olika sammanhang. ”Om du tillhör Jesus, tillhör du mig”
Vi som för länge sen lärde oss att Gud inte bor i byggnader utan i människors hjärtan och som finns över hela världen i olika sammanhang. Det är ju just dessa människor Herren nu vill församla, de som med ett hjärta och i andens enhet vill tjäna sin Mästare och Herre.
Tack Gode Gud för den sanna enheten, den som följer Jesus vart han än går!?
Är du på den vägen broder/syster!?
Vi behöver mycket mer tala om vad JESUS gör i våra liv, än vad människor gör eller ej.
Idag opererade jag bort en visdoms tand och kirurgen påstod att hela tanden förmodligen icke skulle kunna tas bort. Jag ROPADE till Jesus, och så kom såklart allting ut, och återigen har Herren gjort ett under. De sker VARJE dag och vi bör tala om dem också. För det uppmuntrar vår tro och ger Herren ära för vad som sker i våra liv!
Ser fram emot att höra mycket mer om vad Jesus gör hos ”vanliga” kristna i vardagen. För det är de vittnesbörden världen så hett vill ta del av.
Grattis i efterskott Ulf Ekman, hur ung du är har jag inte koll på:)))
Systerlig kärlek
MM
Det är mycket glädjande att Pingst och Livets Ord kan ha ett gott samarbete och utbyte. Jag är själv Pingst:are, om än nyfrälst, men jag kunde lika gärna gått med i Livets Ord. Dessa båda samfund har så mycket gemensamt och en av våra gemesamma uppgifter är att hjälpa människor att komma till tro.
Själv har jag funnit vägen till Jesus med hjälp av både Livets Ord och Pingst och har vänner i båda församlingarna. Det skulle vara så underbart om Livets Ord och Pingst kan hjälpa varandra att sprida Guds Ord och hjälpa människor finna vägen till Jesus!
Blev mycket tagen av Dan Salomonssons predikan. No nonsense attityd och evangelium, Gud valsigne honom.
I många år har mitt hjärta varit hos de med ”trasiga hjärtan och trasiga skor”. Min önskan ha varit att de ska inse sitt människovärde och rätten att bli behandlade med respekt – och att Gud finns och bryr sig.
Jag – en extremt vildvuxen och ohelgad kristen – började få panik över alla frågor om Gud som jag förväntades svara på. Min okunnighet var påtaglig. Jag behövde hämta hjälp!
En pingskyrka i västra Stockholm tog emot mig med stora famnen och jag trodde jag bara kunde lassa över alla ”mina Gudsökande får” till dem.
I stället hamnade jag mitt i gemenskapens stora värme och omsorg och en genomgripande helgelseprocess började i mitt liv. Under det dryga år jag vistades där riktades aldrig kritik mot mig, aldrig ett kritiskt öga (fast det hade nog varit befogat)
Aspnäskyrkan har förstått Guds kärlek och lever ut den. Tack, jag är skyldig er mitt liv!
Med tiden började jag plåga alla med tusen frågor som var svåra att svara på. Jag kontaktade flera skolor men bara Livets Ord skickade ansökningspapper. När jag tog skolväskan och åkte drog de nog en lättnandens suck. De visste vad jag ville ha och unnade mig det.
På Livets Ord har jag lärt mig att leva av tro och det har varit ganska svårt för en så självtillräcklig person som jag är. Långsamt börjar jag förstå att det handlar inte om ”mig och mina får” utan om den Helige Ande. Jag är mycket nyfiken på vilka syskon i Kristi kropp som ska lära mig att våga vara ledd av Honom.
Att se pastor Dan från Pingst band ihop min resa. Han sa att där Jesus går är det rörelse och i mitt liv har det verkligen rört sig de sista åren. Hans ord fick mig att landa och inse att Herren har allt under kontroll. Det har inte varit den väg som jag tänkt mig, utan en så mycket klokare och mer genomtänkt väg. Det handlade inte bara om ”mina får” utan om mig oxå, vilket jag inte hade tänkt på.
Kanske får jag ta hand dem som står mitt hjärta närmast själv med tiden, och inte bara lämpa av dem i någon kyrka.
Splittringen mellan samfunden får mig att gå i tusen bitar av sorg. Vi är verkligen ett i Kristus, varandra till stöd. Allt annat är lögn.
Pastor Ulf och pastor Dan, jag är i hela min övertygelse med er i ert arbete med att ena Guds folk. Om ni mot all förmodan skulle tveka, vill jag knuffa er i ryggen så att ni tar ett steg till. Gud välsigne er båda!
Ps 133:1 Se, hur gott och ljuvligt det är när bröder bor endräktigt tillsammans.
När kommer Ulf till pingstkyrkan?
Det är spännande och säkert berikande med ”byta” predikanter med varandra. Det är som en vän jag har som är gift med en troende katolik fast han har rötterna i frikyrkan och är nu församlingslös. Detta äktenskap funkar alldeles utmärkt – så gränsöverskridning är kärlek!
Ombyte förnöjer (som farsan alltid sa)
Sen en tanke till posten om Spongs teologi och Västerås stift. Vi får även ha dessa bröder och systrar i våra hjärtan och böner. Må även gränsöverskridningen nå dem.
Marianne Nordström, tack för att du delade en del av ditt vittnesbörd, och tack för kloka ord!
Kram
Herren säger, vad hjälper den en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ. Om vi har tro så att vi kan förflytta berg, har profetians gåva och kan göra en massa FÖR att behaga, men saknar KÄRLEKEN, så är vi ju ingenting. Allt förutom den ska ju förgås.
Kärlek som innebär; endräktighet, vördnad inför sin nästa, att inte ha anseende till person, visa tålamod, känna för sina medmänniskor, ja allt det och mer därtill är UTTRYCK av det som vi så lätt sjunger och talar om(inklusive mig själv), men när sen anden viskar åt oss att se det där trasiga hjärtat, eller den fattiga, ja då är det lätt att vi vänder blicken mot ett annat håll & är för upptagna med ”annat”.
I den yttersta tiden säger Herren ska det bli splittring, tyvärr. Det är ofrånkomligt och sorgligt. Svärdet går mitt i församlingen och bara Herren vet vilka som har hans hjärta. Enhet bland syskon är underbart och vi ska sträva efter att hålla fred & frid med alla.
Dan Salomonsson predikade på livets ord och Ulf Ekman predikar i pingst om/när Herren säger det. Sen ska vi kanske inte inskränka Herren till att han enbart använder några få personer, då det i hela landet finns andefyllda bröder och systrar som kan predika. Vad säger att Ulf ska göra det och inte Robert, Joakim, ”du eller jag”!?:)
Gud gör som HAN vill, och det är skönt att kunna luta sig bakåt och låta Hans vilja ske, och inte min!
MM
MM
Så här tror jag att Gud skapar enhet: Han välsignar oss genom dem vi har frostiga relationer till. Det är väldigt svårt att fortsätta vara frostig då.